Försvunna fat

Nog är det tur att jag läste många detektivromaner när jag var ung, men nog är det synd att min hjärna arbetar så långsamt.

I snart två veckor har jag och den yngste sökt ett antal blå assietter som borde finnas nånstans. Vi har upprepade gånger kikat i alla möjliga skåp och jag skickade till och med ner sonen i den mörka källaren med endast ett ljus som sällskap. Var är annars alla ficklampor när man behöver dem?

Nada. Inte ett spår av några fat.

Men så, i morse, hade min lilla outnyttjade hjärna arbetat färdigt och uppmanade mig att än en gång titta i sonens garderober. Jag kommer ihåg att jag sett två stycken lådor innehållande studentmössa. Nu fick jag upp spåret. Sonen ägde ju bara en studentmössa och de övriga studenterna i familjen hade förflyttat sina till diverse studiebostäder och radhuslägenhet.

Jag kollade i ett skåp. Jo, högst uppe fanns en studentmösskartong. Jag kollade i grannskåpet. Jo, där lägre ner fanns också en dito. Jag lyfte på lådan och den var lätt, alltså en mössa. Jag tog en pall och klättrade upp till den andra lådan och Yes! den skramlade och var tung. Problem solved! Men att man måste titta femtioelva gånger i samma skåp för att hitta det man söker - det kallas idioti.