Idag känner jag mig en aning filosofisk. Tänk att man kan finna glädje i något så litet som en blomma på ett överraskande ställe. Ett litet penséfrö som slagit rot och mot alla odds utvecklats till en söt liten planta. Kanske ett vänligt ord eller ett leende mot en främling kan bilda ett frö hos en annan människa. Kanske var det just det som behövdes för att personen skulle ändra sina tankebanor i positiv riktning.
Mina orkidéer har också gett mig glädjestunder då jag nu märkt att alla bildat nya blomstänglar. Jag fick dem ifjol som kondoleansblommor och nu ger de mig ännu en stor glädje och får mig att känna ödmjuk tacksamhet.
Ibland behövs det så lite för att trösta, inspirera, uppmuntra ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar