Jag plockade fram lilla gula lådan med brev från slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet. 87 stycken med kvinnlig handstil och 47 stycken med manlig dito. Det är naturligtvis fråga om brevväxlingen mellan ett förälskat par då det begav sig.
Jag läste igenom hela bunten för cirka 15 år sen så nu nöjde jag mig med att klippa loss alla frimärken åt filatelisten i huset och överlät med lättat hjärta hela högen åt maken som snällt matade vedpannan.
Och det är bara breven som gick upp i rök - kärleken lever vidare ...
Läste detta med ett igenkännande småleende ... Har utfört samma procedur för ett antal år sedan. Kändes lite som en rituell handling då.!? Men kan konstatera att ni varit betydligt aktivare med att understöda dåvarande finska posten. Min / vår brevhög var mycket mindre. Men hur ska dagens ungdomar gå till väga när de kommer till samma punkt som vi ? Denna eldiga censur lämpar ju sig dåligt på sms och allt vad man nu kan tänkas skriva på. Hälsn från din pyroman-vän B
SvaraRadera