Höstlig rulltårta

I all min snällhet tänkte jag bifoga receptet på den höstliga rulltårtan ifall ni slarvat bort ert eget. Man kan faktiskt med gott samvete äta en bit eftersom sockermängden inte är så stor och vetemjölet lyser med sin frånvaro. Naturligtvis är den inte direkt hälsosam, men i jämförelse med andra rulltårtor är den en vinnare.

Höstlig rulltårta

4 ägg

1½ dl socker

1 dl rågmjöl

½ dl potatismjöl

1 tsk bakpulver

Fyllning:

2 dl vispgrädde

1 dl kvark (kesella)

3 dl (200 g) lingon

1 banan

½ dl socker (kan minskas)

1 tsk vaniljsocker

Ägg och socker vispas och mjöl och bakpulver rörs försiktigt ner i smeten. Smeten hälls i en långpanna och gräddas i 225 grader i 5-6 minuter. Stjälp upp på bakplåtspapper (bestrött med havrekli eller kokos eller socker) och låt svalna. 
Vispa grädden. Skär bananen i små bitar. Rör ned kvark, bananbitar och hela lingon i gräddskummet. Söta med socker och vaniljsocker. Bred krämen över tårtan och rulla ihop. Låt den stå svalt tills den ska serveras.

Runt, runt

Jag är nyss hemkommen från danskursen i rounds som har tagit två och en halv dagar i anspråk och hela min hjärna. Det är inte alltid så lätt att hinna med i svängarna.

Vi var en liten trevlig grupp som fick lära oss en hel del figurer i rumba, cha cha, vals och twostep. Nu vet jag hur man dansar en Alemana, Turkish Towel, Diamond Turns, Lariot och Chase Peek-A-Boo eller vad det hette. I morgon är det möjligt att jag glömt det mesta för man borde öva och öva.

Min dröm är att få i gång en grupp här i närheten. Helst skulle jag först delta som dansare innan jag eventuellt börjar leda själv. Alla intresserade ta kontakt. Man kan säkert söka på YouTube och hitta smakprov på både enklare och svårare dansturer.

När jag kom hem blev jag oerhört sugen på äpple och havregryn så jag svepte ihop en mumsbit bestående av klyftade äpplen i botten, lite kanel och socker och ett skal av smör, havregryn och socker. Ska bli så himmelskt gott med vaniljsås och kaffe.

Nej, den är inte bränd, ser inte märkvärdig ut men smakar ljuvligt!

Fighting star

Jag trivdes på VIP-premiären av musikalen Fighting Star. Musiken var lättillgänglig och melodiös. Inte typisk teatralisk sång. Stjärnorna glänste (heja Tärjä!). Koreografin var mitt i prick. Föreställningen var ganska avskalad (och rökig) och man fick tid att reflektera mellan sångerna. Slutet gav samma lugna eftertanke innan det brakade loss så att stämningen höjdes igen och vi fick åka hem med ett leende på läpparna. Det blev också stående ovationer.

Jag rekommenderar.

En liten hemlis: de som läser Vasabladet eller Österbottens tidning kan vänta sig en liten överraskning på söndag, eventuellt ...

HIPP, HIPP, HURRAAA!

Idag firar Kronjuvelen 1 år, jag avser bloggen förstås. Den allra första början hittar ni HÄR .

Jag är glad att jag tog steget att starta upp denna blogg för den ger mig så oerhört mycket. Lite funderingar, lite idéer, lite tankar, lite bilder, lite uppmuntran, lite beröm för mitt språk och bara nån enstaka gång lite måste.

Jag är tacksam för alla läsare som hittat bloggen och stannat kvar. Jag är själaglad över varje litet leende som jag lockat fram, varje liten igenkännande nick och varje förströelseminut. Verkligt tacksam är jag för de som orkar kommentera nån gång för det är så himla spännande att öppna översikten och se att det finns en kommentar att moderera.

Idag ska jag fira med att baka en höstlig rulltårta som är lite hälsosammare än andra rulltårtor. Och i kväll ska jag slå klackarna i taket! Jag ska nämligen på tre dagars kurs i rounds och dansa cha-cha och rumba förutom vals och twostep.

En torkad bukett får symbolisera året som gått

Kulturell kväll

Gymnastiken är avklarad. Nu väntar lockborttagning och jag sörjer ren, men jag kan inte dra mig undan frisörskans sax längre och jag vet att lockarna ryker och jag står där med mitt vanliga böjliga gråa hår. Men hellre det än tvingas gå igenom cancerbehandling igen. Så valet är lätt - egentligen.

Genast maken är hemkommen från jobbet drar vi iväg till Wasa Teater för att se VIP-premiären av Fighting Star med en terjärvbo i huvudrollen och andra fina musikalartister som en viss Geir Rönning. Jag måste bara få skryta med den gången jag fixade en autograf av honom åt svägerskan. Han deltog i en musikal på Svenska Teatern i Helsingfors och jag med mitt stora gap pratade med en vaktmästare och han fixade fram Geir så jag fick förmedla svägerskans stora beundran (utan hennes vetskap) och fick namnteckning på CD-konvolutet.

Märkte ni att jag var lite skrytsam i början av föregående stycke också i och med ordet VIP. Nu är det inte jag som fått inbjudan utan maken och jag får följa med. Därmed håller jag tyst om kalsongerna som blev felsorterade häromdan.

I morgon firar jag igen...

Favorithanddukar

Jag tror jag håller på att bli gammal ...

Det är ett litet problem för mig då minnet börjar svika. Jag minns inte vad jag bloggat om. Det är samma fenomen som då man berättar något för en vän och inte är riktigt säker på om man berättat samma historia tidigare.

När det gäller bloggen kan jag förstås läsa igenom alla trehundra blogginläggen. Men hur kul är nu det? Jag har ibland försökt googla men det har inte lyckats vidare bra. Problemet är min hjärna som tänker och planerar hela tiden och till sist vet jag inte om jag verkställt eller inte.

Så goda läsare, ifall ni tycker jag upprepar mig så väljer ni fritt om ni läser vidare eller inte. Men visst stör det mig då jag inte minns...

Jag tar det här med handdukar igen då - kanske.

Min kära mor som var en samlarmänska av stora mått har försett mig handdukar som kunde ha räckt i hundra år, men tack och lov börjar en del bli lite tunna och några fick följa med yngste sonen söderut. Nu, yes, får jag köpa egna! Jag gick flera månader och synade och granskade färger och kvalitet och till sist slog jag till och köpte två gröna. De är nu testade och tvättade och befunnits vara med beröm godkända.

Jag hittade samma handdukar men några euro billigare i en annan affär och köpte två vita. Det är nu som mitt färgsinne kommer in i bilden, plus samlarsinnet. Jag vill ju ha alla färger, nästan, för blå handdukar behöver jag absolut inte och inte heller rosa. Det är därför jag satt i system att då jag behöver uppmuntran, lite belöning eller annars bara känner för det, DÅ köper jag ett par handdukar! Enkelt och praktiskt! Och jag granskar mina gamla och har lätt att förpassa dem till sällare jaktmarker om de uppvisar tunnhet eller glåmig färg.

Inre styrka

Det har snart gått ett år sen jag avslutade mina cytostatikabehandlingar (för den här gången) och varje gång jag ska på läkarkontroll känns det lite pirrigt och nervöst. Under den egentliga sjukdomstiden fick jag kommentarer om hur jag kan vara så positiv fastän jag har det jobbigt. Det är nog så att bloggen också får mig att tänka i positiva banor. Ingen vill läsa om bara uselhet och bekymmer och då måste jag försöka hitta några ljusglimtar i vardagen. Det är till stor hjälp för mig själv också.

Inför gårdagens läkarbesök hade jag preppat och peppat mig för alla eventualiteter. Jag har mycket på agendan denna vecka så jag skulle absolut inte ha tid att påbörja nån behandling förrän tidigast nästa vecka ifall att...

Vilken lättnad det var när jag snabbt fick ur läkaren att allt såg bra ut. Blodvärdena och cancertumörmarkörerna var helt OK. Inget nytt sågs heller på röntgenbilderna. Vilken lättnad! Tjohoo!

I bilen blev nästa stora tanke vad jag skulle belöna mig med. Kanske utöka handduksförrådet? Eller besöka ett loppis? Det fick bli det senare alternativet och jag hittade faktiskt nånting jag en gång funderat på att köpa men tyckt att prislappen var en aning hög. Nu var priset rätt och glad i hågen återvände jag hem med min pottliknande plåtbytta.

Senare när jag kom hem efter att ha suttit på två möten i fyra timmar beordrade jag maken ner i källaren. Nu var ett glas rött vin mig väl förunnat!

Bränd romantik

Nu var det dags! Jag har länge funderat över den rätta tidpunkten och nu kändes det helt rätt!

Jag plockade fram lilla gula lådan med brev från slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet. 87 stycken med kvinnlig handstil och 47 stycken med manlig dito. Det är naturligtvis fråga om brevväxlingen mellan ett förälskat par då det begav sig.

Jag läste igenom hela bunten för cirka 15 år sen så nu nöjde jag mig med att klippa loss alla frimärken åt filatelisten i huset och överlät med lättat hjärta hela högen åt maken som snällt matade vedpannan.

Och det är bara breven som gick upp i rök - kärleken lever vidare ...

Att inte dra hemåt

Jag kan med bästa vilja i världen säga att jag inte dragit hemåt med hjälp av min ställning i kommunens förtroendeorgan. Kort efter mitt inträde i politiken blev vår lilla väg belagd med oljegrus helt utan mitt inflytande, men jag tackade och tog emot.

Men en sak har jag åstadkommit. Jag har efter lite påtalning till tekniska verkets personal fått upp en återvändsgrändsskylt (långt och krångligt ord) på vår väg. Den är skinande ny, tyvärr tillverkas den endast i blått, men det får jag leva med. Som enskild person kan man inte få mycket till stånd, men tillsammans med andra lyckas det ibland.

Mitt livs utmaning

Oj, oj, oj, vilken utmaning jag har framför mig. I cirka tio års tid har jag försökt uppfostra övriga familjemedlemmar hur jag vill de ska sortera sin tvätt. Jag har haft fyra stationer: mörk tvätt, vit tvätt, 60 grader och 40 grader kulörtvätt.

Ingen har lärt sig systemet perfekt utan det har skett små lapsusar då och då. Ibland är det förstås hjärnsläpp och man kommer för allt i världen inte ihåg om mor vill tvätta kalsonger i 40 grader eller 60 grader då de dessutom är svarta.

Mina tvättkorgar har varit en brokig samling och för en tid sen fick jag upp ögonen för en tvättkorg i snygg design fastän den är tillverkad i plast. Jovisst skulle det vara snyggt med rostfritt stål eller rotting, men eftersom det ibland skvätter lite vatten i närheten tror jag att de ganska snabbt skulle bli förstörda.

Nå, denna vecka slog jag till. I en affär köpte jag den sista korgen i brunt. Igår hittade jag samma fabrikat men i gråbeige variant och gjorde en tilläggsinvestering. Nu har jag tänkt mig följande: mörk tvätt och kulörtvätt 40 grader i mörka korgen, vit tvätt och 60 grader i ljusa korgen. Låter enkelt, men till och med jag får tänka till då fyra blev till två. Lite mer jobb blir det för mig eftersom det inte är lika lätt att se vilken typ av tvätt som står i tur då jag måste göra en andra sortering innan tvätten slinker ner i maskinen. Men med två personer i hushållet inne i veckan blir det inte så mycket tvätt.

Nu återstår inlärning och hjärntvätt och då är det tur att jag har pedagogisk skolning. Repetition är kunskapens moder. Kanske jag till och med måste satsa på belöning om man sorterar rätt!

Bord i återanvändning

Tänk vad små saker kan ge upphov till stor glädje och praktisk nytta.

På sensommaren tog vi i bruk två "nya" bord vid sommarstugan. Jag hämtade ett gammalt bord från barndomshemmet och fäste en vaxduk i retroanda på bordsytan. Vips hade jag ett praktiskt arbetsbord för potatisskalning och liknande.

Den gamla grillens stativ fick bli ett bord med lite extra bräder och vit målfärg. Väldigt praktiskt både när man planterar blommor och rensar (och filear) fisk. Enkelt och flyttbart med hjälp av de två hjulen. Framför allt slapp vi transportera åbäket till Ekorosk.

Som sagt. Man kan njuta av småsaker också.

Nu är vi på G!

Dansskorna byttes ut mot jumppadojor och så drogs seniorgymnastik och förmiddagsjumppa i gång. Duktiga gymnaster gav järnet efter sommaruppehållet. Ledaren med sin "kara"förkylning fick ta det lite lugnare.

I den första gruppen fokuserar vi på att hålla kroppen i skick med lugna töjningar och balansträning. Den senare gruppen satsar på axlar, rygg- och magmuskler. Aerobicträningen får skötas på annat håll. Det känns så skönt nu efteråt då man har fått tänja på muskler som fått mer eller mindre vila i ett och ett halvt år.

Vi körde i gång spagatträningen också, men det kan hända att vi inte når riktigt fram ...

 

Inte så bra!

 

 
Ibland testar man och det går inte så bra. Men bättre lycka nästa gång!

Jag stålsatte mig och nöp av en squashblomma för jag antar att den inte mer hinner utvecklas till en squash. Den var så vacker så jag beslöt att låta den få en chans i O-vasen. Som tur var plockade jag genast fram kameran för till kvällen hade den krupit ner i vasen och slagit ihop sin fina blomma. Det var helt uppenbart att den inte trivdes där ensam i vasen.

 

Step into your dancing shoes

Nu har mitt jobb börjat på riktigt. Seniordansen stod först i tur och det blev svettigt värre, kanske främst på grund av att jag glömde starta den ålderdomliga fläkten. Det är inte så lätt att hitta tillbaks till alla rutiner.

Dansarna var på sitt vanliga sprudlande humör. En sprillans ny assistent har jag också fått, endast 18 år, och mycket dansant. Det ska bli roligt att inviga henne i seniordansens mysterier och jag hoppas jag kan tända dansgnistan så hon i fortsättningen utbildar sig och blir ledare nånstans i världen. Jo, seniordansen är internationell. Du kan åka till Luxemburg och Brasilien och stöta på samma danser som vi dansar här i Finland.

Idag blev det både marsch och vals, boogie-boogie och humppa. Och dansglädjen infann sig med det samma. En av de viktigaste ingredienserna är faktiskt skratt och leenden. Vi bjuder på oss själva och förlänger livet. Detta är förebyggande hälsovård om något.

Lingonrace

I en familj där fyra personer av sex är helt lingonberoende är det en jobbig höst att hitta lingon, plocka lingon, rensa lingon, koka lingonsylt, hälla på burkar och krypa ner i källaren med de samma.

Med åren har livet blivit lite lättare. Ingenjören är nuförtiden självförsörjande. Ekonomisten äter mest billig studerandelunch. Fysikerfröet deklarerade vitt och brett i unga år att han skulle börja äta lingonsylt då han fyller fem. Troligtvis fyllde han aldrig fem. Den ekonomiska teknikern eller tekniska ekonomen tillagar främst pasta och ris och då behövs inte lingonsylt.

Men den hulde maken (varför låter hulda makan bra, men passar inte om en manlig variant?) är förstås obotligt lingonsjuk. Från att ha kokat upp emot femtio liter lingonsylt har jag dock fått gå ner till cirka trettio så allt ordnar sig.

I söndags hämtade vi hem de sista bären till vårt hushåll och nu är det bara lite kvar av racet och jag kan andas ut - tills det blir dags för tranbären ...

Svaret är ...

... jag har varit på kryssning över pölen. Med 160 andra SFP-are. Och två ministrar. Och en MEP (EU-parlamentariker). Och humorgruppen KAJ!

Jag hann aldrig åka över Kvarken med RG-line och har inte heller haft ärende senare med Wasalines heller, men nu kom ett tillfälle som lät intressant. Att förena nytta med nöje.

Det är nyttigt att få information om vad som händer i regering och riksdag - och EU. Det är nyttigt att träffa andra österbottniska förtroendevalda.

Det är ett nöje att äta frukost, tre rätters lunch och middag och få åka buss till och från färjan och få besöka Umeå för sjuttio euro.

Det är tungt att stiga upp klockan fem och vara koncentrerad från tio till fyra och sluta de grågröna ögonen först klockan två på natten.

Det är roligt att smågnabbas med en f.d. politiker som behagade skotta snö framför vår bil då vi en gång var och kollade in ett skogsskifte till salu. Han var omedveten om den preskriberade situationen tills jag vänligt påminde honom och han återkom till den med jämna mellanrum.

Det var intressant att diskutera viktiga ärenden med vår justitieminister och få stöd för vissa åsikter.

Det kändes också lite speciellt att hålla i gång en diskussion om lastbryggor på olika marketar!?!

Det är också givande att vara i samma sällskap som två f.d elever och en gammal bekant från ungdomsdanserna.

Lite bilder illustrerar dagen.

Umeå har en promenadvänlig innerstad

Vackra skyltfönster inspirerar alltid

 

Vackra dahlior måste naturligtvis tas med

Och visst skrattar jag åt KAJ fastän jag upplevt dem så många gånger

Pojkarna önskas lyckad framgång i studierna i Hesa

Vart, med vem och varför

Liten ledtråd.

Girl power

Eftersom jag inga döttrar har njuter jag av att en stund få låna en tonåring. Vi tog en tur till en skönhetsbutik och minglade bland doftflaskorna. Jag använder sällan väldoft eftersom det finns så många allergiker som inte mår bra med dessa parfymångor. Men nu blev det att testa och mest fascinerad blev jag av de vackra flaskorna. Innehållet kommer nog i andra hand, det är utsidan man betalar för. Jag lät mobilen svepa över de som attraherade mig mest.

kanske jag ska börja virka sånt?

System-Fia

Vid det här laget (om ni följt mig på bloggen) borde ni ha klart för er att jag tillhör det loja människosläktet som helst ägnar sig åt njutbara händelser. Men jag har en liten talang! I ett av mina universitetsbetyg står det att jag har "mycket god förmåga att planera". Det är svårt att skryta på sig själv, men den här egenskapen kan jag skriva under att jag besitter.

Det är till exempel alltid jag som står för planeringen av våra resor. Ofta sköter jag dagsplaneringen suveränt. Om vi går till små trivialiteter minns ni kanske hur man placerar in fat och bestick i diskmaskinen. Glasen i mittten, muggarna till vänster. Skedarna längst in, sen knivar och sist gafflar i bestickkorgen. Djupfaten till höger och så vidare. Ni kan förstå att det blir en del jobb för mig då jag ser att nån i familjen gjort bort sig och inte följt given order. Jag plockar om förstås!

För att ibland få bukt med lättjan måste jag hålla mig till mina planer för att få saker uträttade. Nu ingår i stora planen att minska på saker, kläder och annat som samlas. Var sak på sin plats! Det går långsamt eftersom jag har två hus att verka i, men vilken njutning då det sker förändringar. Jag lever länge på den dan då jag äntligen tog itu med mitt duk-, kökshandduks-, ditt-och-dattskåp. Jag stålsatte mig och skjutsade iväg en massa dukar till Röda Korset.

Planera kan jag, men verkställa är lite svårare.

(Kunde inte låta bli att fotografera färgplaneringen i somras)

9/11

Kommer du ihåg vad du gjorde den här dagen för 12 år sen?

Jag minns att jag för tillfället jobbade på gymnasiet och personalen hade haft en vandringseftermiddag till Lillträsket med gemytlig samvaro i härligt höstväder. Jag kommer hem och sätter mig framför TV:n. I stället för utannonserat program ser jag flygplan som kraschar in i ett högt torn i slow motion. Jag är halvt okoncentrerad och tror det är en fiktiv inspelning. Men så sjunker sakta sanningen in i min avtrubbade hjärna: Det är på riktigt! Det känns så himla overkligt. Det kan inte hända. Vem gör sånt här?

Jag kan ännu inte förstå folk som medvetet gör så onda saker. Fanatisk tro är aldrig av godo utan ger bara upphov till förskräckliga händelser. Är homo sapiens sapiens verkligen en intelligent varelse?

 

Höstens kurser är i startgroparna

Min mentor och jag startade kursverksamheten idag med en återkommande inbjudan att hålla lite jumppa och dans i en kurs för afatiker. Deltagarna är oerhört inspirerande och tacksamma och jobbar enligt förmåga. Vi blir alltid på gott humör.

Det är en bra början på kursverksamheten som i år för mig innebär seniordans, seniorgymnastik, förmiddagsjumppa och lätta rörelser till musik. Det känns nästan som att bli en vanlig jobbare fastän antalet timmar inte är så stort. Det går faktiskt åt ganska mycket tid till förberedelser också.

Man ska lyssna på musik, planera enligt rytmerna, lära sig rörelser, danser och sen ändå glömma det mesta, så det gäller att ha nerskrivet det som går. Jag har märkt att det är otroligt svårt att beskriva gymnastiska rörelser. Det blir långt och invecklat och ändå kan det vara svårt att förstå vad man tänkt ett år efteråt.

Men eftersom jag trivs med människor, och framför allt glada människor, som jag möter på kurserna är det en win-win-situation.

Sök din kurs där du bor och kom ut och träffa folk, rör på dig och bli uppiggad!

Septemberlycka

Vilket lyckligt veckoslut om man bortser från sjuk hals och känslan av att bara fungera som fyra vanliga karlar på grund av en förkylning som inte riktigt vill bryta ut.

Tänk att få äta stekt gösfilé en dag, nästa dag stekt abborrfilé (till och med byxad!) och idag stekta gäddbitar i grädde. Gäddan kom på spö och skulle ha förblivit i fritt tillstånd om jag inte kommit som en räddande ängel och hakat loss båten, rott ut med man och spö och på tredje försöket lyckats fånga in den präktiga gäddan med håven, just innan kroken släppte. Lagom stor var gäddan också, cirka 58 cm. Och delikat! Smör och grädde gör till och med mig till mästerkock!

Vilket underbart sommarväder vi hade igår! Vindstilla och solsken. Det var bara att slänga kläderna och sätta sig i skuggan.

Smuligt värre

Jag tyckte jag behövde baka något till helgens kaffestunder i fredags. Det fanns äpplen och jag kände för nån form av smulpaj. Sagt och gjort. Pajen fick en fyllning av hemlagat äppelmos och lite rivna inhemska äpplen. Allt verkade helt ok.

Men - då jag traskade nerför backen till sommarstugan hände det! Den praktiska Clas Ohlson-långpannan med lock behagade rasa i backen och resultatet var minsann SMULPAJ! Hälften hölls kvar på papperet medan andra hälften blev kalasmat åt myrorna. Vad lär jag mig av detta? Jo, lita aldrig på Clas utan bär långpannan med båda händerna i ett stadigt grepp!

Fisken

Mitt horoskoptecken är Fiskarna och jag tycker om fisk. Idag är jag otroligt stolt då jag lyckats förvandla en nätfångad gös till två fileer. Jag är ingen expert på just det området, men efter att ha fått fyra präktiga gösar utanför sommarstugan under de senaste veckosluten så ansåg jag att jag kunde testa filekniven. Resultatet blev inte helt perfekt och jag borde ha kokat buljong på benen, men alla är vi barn i början.

Vara snäll

Det där med att vara snäll har dykt upp i mina tankar då och då och fick mera djup då jag hörde på en kort intervju med Stefan Einhorn som föreläste i Korsholm denna vecka. Jag har inte läst en enda av hans böcker, bara hört och läst nån artikel om honom. Men han rörde vid de tankar jag umgåtts med och som handlar om godhet och hur vi lever vårt liv.

Jag tror många ibland i livets svåra stunder funderar över vad meningen med vårt liv är. Jag har inget svar, men jag har kommit till den enkla slutsatsen att vi ska försöka leva ett så gott liv som möjligt. Hur vi lyckas kan bara nån annan bedöma men vi ska sträva till goda gärningar och goda tankar - vara snäll. Det innebär inte "dum-snäll" som Einhorn sade utan vi behöver sätta gränser och ha regler, speciellt för våra barn. Det betyder egentligen att vi tänker med ett längre perspektiv och faktiskt gör en välgärning.

Själv upplever jag mig som ganska snäll, men med ett ordentligt klös längst in om jag stöter på orättvisor. Då kan det ta eld i mig. Riktigt snäll är jag förstås om folk gör som jag vill ...

Denna kopp fick jag som liten flicka men guldskriften "Åt en snäll flicka" har nötts bort

The Boss

Som ung vuxen fick jag upp ögonen och öronen för Bruce Springsteen. Jag tycker fortfarande om hans musik och utgående från de dokumentärer jag sett på TV uppskattar jag många av hans värderingar också. Jag är annars inte en som lyssnar på texter utan det är musiken som tar överhanden, men jag tycker att "Bossen" ofta har något att komma med också.

En gång har jag upplevt Bruce live på Stadion i Helsingfors. Han är känd för att ge allt på scenen och visst var jag imponerad men att sitta långt borta och se en liten prick är inte riktigt min stil och jag är för bekväm av mig att stå i timmar för att få en plats längre fram. Det som främst gjorde intryck på mig var Bossens benstyrka! Att lägga sig raklång baklänges med endast fötterna i golvet kräver en aktivt tränad kropp.

Varför jag plötsligt plockar in Bruce i min blogg beror på min kvällslektyr. Jag har just börjat nosa på den senast skrivna biografin i pocketform. Det ska bli intressant att se om jag stärks i mina omdömen eller om jag ändrar åsikt om den i mitt tycke rätt så ödmjuke stjärnan.

Älskar - älskar inte ...

Bland naturens egna blomster är jag väldigt förtjust i den sirliga linnéan som sprider ut sina revor över mossa och sten. På försommaren tog jag dessa bilder vid sommarstugan och varje gång jag gick förbi platsen beundrade jag de näpna små, rosa blommorna.

 

Igår var jag inte lika glad över samma växt. Uppe i backen på stugtomten fanns otroligt mycket lingon på ett litet område och vi plockade snabbt ihop två ämbar. Jag var till och med snabbare än maken, men så plockar jag mer skräp vilket han påminner mig om. Det är bra med kvistar och löv, då hålls bären torra och fina, kontrar jag med. Nåja, det var linnéans revor som strulade till det. De är inte alls trevliga när man ska plocka bär med plockare utan hindrar arbetet så mycket de kan. Men det har jag glömt nu då jag tittar på de vackra sommarbilderna.