Tack för alla lyckönskningar om en njutningsfylld och avkopplande resa som jag fick. Kanske det blev så mycket att det gick varvet runt och landade på minus igen för det blev till största delen en jobbig och utmattande tillställning.
Allt började smidigt fredag morgon med taxi till det lokala flygfältet och sen vidare från Helsingfors till Gran Canaria. Alla kappsäckar kom med och vädret var somrigt och varmt då vi anlände till vårt hotell i Maspalomas på eftermiddagen.
Lägenheten var funktionell och området inhägnat och skönt, egen restaurang och lagom smått. Här fanns finländare, skandinaver, tyskar och engelsmän ... och diverse katter.
Den första heldagen och vi begav oss mot stranden. Gratisbussen hade just åkt så vi beslöt oss för att orientera oss fram med en dålig karta. Trafiksäkerheten lite ifrågasatt här. Vi hamnade lite snett och landade i Playa del Ingles. Så vår första bekantskap med stranden var de mäktiga sanddynerna. Men ack, vad det var jobbigt att sega sig ner mot vattnet. Naturligtvis kom vi direkt in på naturistområdet.
Det blev att ta taxi tillbaka för nu var krafterna uppanvända. Även denna kväll hittade vi en trevlig restaurang att äta middag i. För andra gången fick jag ta mig en svängom på dansgolvet och det höjer alltid humöret. På båda restaurangerna var servitörerna också personligheter som bjöd på sig själva.
Söndagen förflöt ganska bra ännu, men mot kvällen kände jag mig lite trött när vi promenerade längs strandpromenaden i Playa del Ingles. Jag klarade av att äta men på något vis var humöret inte längre på topp.
Och när vi kom hem till hotellet var det slut på resnöjet. Med mina tidigare sjukdomar, behandlingar, ingrepp, mediciner etc vet jag inte vad som tillstötte. Symptomen de följande dagarna var varierande: det var brått till toaletten ibland, små uppkastningar, lite illamående, huvudvärk, feber (antagligen), frossa, törstig, trött, trött. Jag vet nu vad kanariegult är för det har jag producerat genom mina utloppskanaler.
Nåmän, gick hon inte till doktorn? Neej, jag trodde det skulle bli bättre. Grannens alvedon hjälpte mig att få ner febern och själv hade jag förebyggande antibiotika så jag tog mig friheten att öka på dosen. Jag kände mig aldrig riktigt svag eller yr.
Jag blev dock billig i drift. Ingen shopping och mitt matintag innebar en smörgås på morgonen, actimelburkar och ett halvt äpple under resten av dagen. Men jag drack ordentligt. Jag visste att jag behövde få i mig två liter och det gick.
Jag orkade också sitta vid poolen och på terrassen och var till och med ner till stranden på torsdagen för att hitta mera paracetamol och låg där som vilken fint urvriden disktrasa som helst i det ganska blåsiga vädret.
Men visst måste jag erkänna att solresor inte riktigt är min grej längre och det var ganska skönt att borda planet på väg hem. Under resan blev jag blossande het och tvungen att ta en paracetamol. Med tanke på att jag hade 38.9 då jag kom hem på lördag kväll så undrar jag i mitt stilla sinne hur hög min temperatur var i flyget.
Vi landade mitt i natten och det var hur skönt som helst att krypa ner under de bulliga täckena på hotell Hilton. Jag hade möte på lördagen kl. 11 och var nog inställd på att ta mig dit, men J förbjöd mig och seniordansförbundets verksamhetsledare var helt överens så jag gav mig direkt. I stället åkte vi in till fysikerfröet på frukost och såg lite FM på skidor. Vi hade by the way sett ungdomsskidlandslaget på väg till Liberec då vi åkte. Maria Grundvall fick tummen upp av oss.
Naturligtvis var strulet inte slut. Vi skulle ta tåget opp till kära Österbotten och valde det tåg som var snabbast, alltså Pendolino. Endast några biljetter fanns kvar. Men ni vet hur det är med italienare och finsk vinter ... Vi kom till Böle och sen fick vi hoppa på det senare tåget som innebar två och en halvtimme längre resa och ovisshet om sittplats vid varje station. Här hade jag nytta av min reseängel för jag fick sitta på samma plats hela vägen.
HOME SWEET HOME
Blev detta kort? Nej, kanske inte, men ni har all rätt i världen att sluta läsa då ni vill. I kommande blogginlägg kommer jag säkert att återkomma till små funderingar och infallsvinklingar som hänför sig till resan. Men först måste kvinnan bli i skick. Åtminstone har aptiten kommit tillbaka och jag började till och med drömma om lakrits i tåget ...
En sista liten undran. Denna resa fick jag i födelsedagspresent när jag fyllde år för nästan ett år sen. Vad får jag i år? En ny resa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar