Nå, det var egentligen inte andemeningen i ordspråket jag vilade tankarna i utan bokstavligen att 'bädda sängen'. Jag fick igår än en gång frågan hur jag hittar på mina blogginlägg och jag svarade att jag har ett litet lager om jag skulle få bloggtorka, men för det mesta får jag infall om jag är vaken på morgonnatten eller så får jag inspiration av något jag hör på radion eller läser i tidningen.
I morse kändes det tommare än vanligt i hjärnkontoret. Jag fixade till en bulladeg (nu fick jag sagt det också, visst är jag duktig!) och lät tankarna vandra. Noll och ingenting! Så länge degen skulle jäsa gick jag till de övriga morgonrutinerna: borsta tänderna, applicera fuktighetscrème och bädda sängen. Där hade vi det! Det blev en diskussion häromkvällen om just det. Jag tror vi är ganska fifty-fifty vi sängbäddare och ni som låter sängen vila i fred.
De som känner mig väl vet att jag inte lider av några pedantiska egenskaper när det gäller hem och hus, men en egenskap har jag som jag själv anser hör till den goda sorten och det är just det att jag avskyr obäddade sängar. Under ett år har min säng förblivit obäddad högst fem gånger. Så länge jag äter frukost får sängen svalna, men sen är det dags för en snabb och enkel bäddning. Sen hör det till mannens rutiner att på kvällen ta bort sängtäcket och vika ihop det snyggt och prydligt för jag bara slänger det på pallen. Det är mycket roligare att göra snyggt på morgonen.
Som kuriosa kan nämnas att jag plockat fram min mammas sängtäcke som hon släpade med sig från Amirika på 1960-talet. Det kändes lite retro och passade in i det svagt rosa rummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar