Då och då går tankarna tillbaka till den grundläggande utbildning jag fick i kommunens skola i centrum. Som dåvarande enda barnet i familjen fick jag mina inledande upplysningar av en äldre kusin och grannens flicka. Jag fick veta att man vart annat år bytte lärare så från klass 1 var men medveten om vem man skulle ha som klasslärare de sex närmaste åren.
Jag hade lärt mig läsa själv och var född i början av året så mina föräldrar tyckte att de kunde fråga om jag fick börja min skolgång med femtiåttorna fastän jag själv var femtinia. Det gick för sig och jag minns ännu inskrivningsdagen då föreståndaren inte hörde riktigt vad jag sade utan skrev in födelsedatumet 24 i stället för 28. Detta fel rättade jag till först på 80-talet då jag själv jobbade som lärare i samma skola.
Min väg var utstakad. Jag skulle ha en gammalpiga som lärare de första två åren och fortsätta följande två år med ännu en ogift lärarinna. Eftersom jag visste detta på förhand hade jag som svar då någon frågade vad jag skulle bli när jag blev stor: Lärarinna och gammalpiga!
Nu blev det inte riktigt så ...
Jag utbildade mig till lärare men har inte jobbat värst många år och jag gifte mig så lite fel blev det - eller kanske rätt?
Häromdagen träffade jag en av mina före detta lärarinnor (som faktiskt gifte sig på gamla dar). Vi hade ett trevligt litet samtal då jag assisterade henne till församlingshemmet efter jordfästningen av en före detta kollega. Hon hade följt min valkampanj och hade nog sett tendenser ren för över 40 år sen. Sweet talk tror jag för jag hörde till de blygaste och tystaste eleverna. Det är därför jag är svår att stoppa när det gäller prat nuförtiden. Jag har så mycket att ta igen!
Lärarinnan berättade också något tänkvärt inför den stigande åldern. Hon hade själv fyllt 80 i nyårshelgen. Hon upprepade vad hennes kusin sagt vid samma ålder: Om man tittar i psalmboken så märker man att talet 80 är ingen hög siffra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar