Klippdags

Jag måste först bara nämna om att jag syndat mot min gamla lärarinnas ordspråk: Det finns ingenting som heter glömma! Gårdagens inlägg blev först utan rubrik, jag kom på i natt att jag glömt att skriva in rubriken vilket jag tänkt göra när texten var klar. Lite komiskt med tanke på lärarinnans motto.

Så till dagens tema!


 



Det är klippdags! lyder det då och då i vårt hus. För det mesta är barberaren inte inspirerad utan det skjuts fram några dagar. Jag är en mycket obildad barberare, men har haft klipperiet som bisyssla för manliga familjemedlemmar i mer än 25 år. Ibland blir det sämre och ibland något så när, men kortare har håret alltid  blivit. Och tänk så mycket pengar vi sparat in för resor och nöjen. Som tur är har kunderna inte så stora fordringar utan accepterar slutresultatet genom att svälja. En tröst är att håret växer ut snabbt.

Igår var det dags för den obligatoriska kort-kortfrisyren för familjens baby. I morse steg han på bussen som skulle transportera honom till tjänstgöring i landets armé. Det blir en stor omändring i livsstilen. Inga sena nätter framför datorn i alla fall, vilket är oerhört positivt.

För övrigt är jag inte emot en kort tids militär utbildning. Det är nyttigt för de unga grynen att komma bort hemifrån och "bli till folk". De lär sig inse att markservicen där hemma inte är självklar. Det är psykiskt tungt att leva så nära inpå främmande mänskor under mer primitiva förhållanden, men ack så nyttigt för våra bortskämda ungar. De får hoppeligen en mognad som hjälper dem att stå på egna ben i framtiden. Sen finns det förstås mycket onödigt också ...

 Nu alla "armémammor" håller vi tummarna för våra ungdomar så allt går bra - och snabbt!