Har det nånting med synen eller perceptionen (kolla vilket svårt ord jag fick in här, låter lite snofsigt eller?) att göra då man söker efter likheter och olikheter hos folk och fä? Ni har väl alla fått höra att "oj, vad du liknar din mamma, nämen pappa upp i dagen" eller som alla mina fyra pojkar fått höra till led och lust: "ja, he e no moffas pojk!"
Jag måste nog säga att jag själv tycker om att iaktta folk och försöka känna igen olika släktdrag både till det yttre och det inre. Till och med röst och sätt att uttrycka sig avslöjar ibland. Kanske inte alla är lika intresserade, men jag är en sann humanist och älskar människor.
Med tanke på mammor och barn har jag nu beslutat att inte högt ge uttryck för mina filosofiska funderingar utan lille Wilde (eller ska det stavas med enkelt V?) som jag senast besökte fick höra att han liknar sig själv.
Jag tror också att många har starka åsikter om att de inte ska börja göra som sina föräldrar, men nog märker man att man trillar dit i de väluppkörda spåren ändå. Jag behöver bara titta i min garderob så märker jag att jag på senaste tiden börjat välja starka färger, precis som min mamma. Till min förvåning ser jag att jag tycks ha fått en förkärlek för rött, men det kanske beror på att håret grånar och då klär man ganska bra i rött.
Då allt annat fallerar behöver man ju uppmuntra omgivningen med färgstark klädsel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar