Minnenas blommor

 När jag var en arg ung tonåring bad min mor en lokal amatörfotograf komma på besök och fotografera hennes otroligt vackra trillingblomma (bougainvillae). Fotografen var en skojfrisk och i mina ögon sliskig person som ihärdigt försökte charma den sura tonåringen som skulle hålla upp ett skynke bakom blomman för en bättre bakgrund. Till sist fyrade han av en blixt mot mig utan att lyckas få ett smile och jag fick sen ett foto av den fortfarande lika surmuliga tonårsflickan.

Varje gång jag reser söderut och stöter på denna friskt klättrande blomma så tänker jag på incidenten och fotot. Som tur är tar jag det hela med ett skratt och njuter desto mer av den färgstarka växten. Även denna resa kunde jag inte låta bli att ta bilder av bougainvillaen som glatt klängde överallt i olika färger. Jag hade ingen ordentlig kamera med så ni får nöja er med dessa bilder. Låtsas inte om att mitt finger vill vara med på vissa bilder. Jag har faktiskt ganska små händer, men tydligen inte tillräckligt.


 

Min favorit förstörd av finger o turister som var på fel ställe vid fel tidpunkt

Visst är det vackert med lilaskiftande blad

doftranka

The sound of silence

Ibland, eller egentligen ganska ofta, går det inte som man planerat. Jag skulle ha min danstimme i måndags, men släpade mig i den lilla snöstormen de tre hundra metrarna till hälsostationen med ett urinprov och fick en annullerad läkartid en halv timme senare. Hem igen och äta frukost och den här gången tog jag bilen för krafterna var nästan slut.

Efter en snabbsänka konstaterade tant doktorn att jag skulle förpassas till närmsta sjukhus. Hem igen och packa för nästa resa med eventuell fullpension. Det fick bli det minimala den här gången. Som tur var hade jag förstånd att värma en liten lunch först och så klippte jag ur alla veckans sudokun. Nu var jag redo.

Första hjälpen betyder vänta, vänta, vänta. Jag kom dit klockan tolv och klockan fyra kopplade de mig i dropp och förde mig via lungröntgen till inremedicinska avdelningen. Humöret var på topp och jag skojade friskt med den manliga sköterskan och hans praktikant som villigt använde sin svenska. Det blir en bra sjukskötare av honom i framtiden fastän detta var första dagen för pyhäjärvigossen.

På något sätt hade man lyckats missförstå antingen mig eller min remiss från Kronoby för jag sattes i isoleringsrum och varje sköterska som kom in använde sig av ordet diarré på finska. Lika hängivet protesterade jag varje gång. Nej, jag har inte haft diarré! Men inte hade jag något emot privatrum med TV och eget badrum. Det var nästan all-inclusive! Febern steg ännu på kvällen men annars mådde jag bra.

Läkaren bekräftade nästa förmiddag att jag hade infektion i urinvägarna och skulle få gå över till antibiotika i tablettform så snart infektionsvärdet sjönk. Det betydde en natt till på hotellet, men nu lyckades jag förhandla mig till icke-isolering så jag kunde fritt traska omkring.

Medicinen bet och nu ska jag försöka kurera mig i hemmamiljö. Jag kom hem i en otrevlig snöstorm, men nu börjar vi på ny rulle.

Tack för ert stöd, jag har känt det via vibrationer i atmosfären.

Upp som en sol ner som en pannkaka

Roligt att vara tillbaka i outer space. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera detta inlägg. Jag har gått igenom många versioner i huvudet, men ska försöka ta det kort. Rubriken anger tonen.

Tack för alla lyckönskningar om en njutningsfylld och avkopplande resa som jag fick. Kanske det blev så mycket att det gick varvet runt och landade på minus igen för det blev till största delen en jobbig och utmattande tillställning.

Allt började smidigt fredag morgon med taxi till det lokala flygfältet och sen vidare från Helsingfors till Gran Canaria. Alla kappsäckar kom med och vädret var somrigt och varmt då vi anlände till vårt hotell i Maspalomas på eftermiddagen.





Lägenheten var funktionell och området inhägnat och skönt, egen restaurang och lagom smått. Här fanns finländare, skandinaver, tyskar och engelsmän ... och diverse katter.




Den första heldagen och vi begav oss mot stranden. Gratisbussen hade just åkt så vi beslöt oss för att orientera oss fram med en dålig karta. Trafiksäkerheten lite ifrågasatt här. Vi hamnade lite snett och landade i Playa del Ingles. Så vår första bekantskap med stranden var de mäktiga sanddynerna. Men ack, vad det var jobbigt att sega sig ner mot vattnet. Naturligtvis kom vi direkt in på naturistområdet.

Det blev att ta taxi tillbaka för nu var krafterna uppanvända. Även denna kväll hittade vi en trevlig restaurang att äta middag i. För andra gången fick jag ta mig en svängom på dansgolvet och det höjer alltid humöret. På båda restaurangerna var servitörerna också personligheter som bjöd på sig själva.

 
 


Söndagen förflöt ganska bra ännu, men mot kvällen kände jag mig lite trött när vi promenerade längs strandpromenaden i Playa del Ingles. Jag klarade av att äta men på något vis var humöret inte längre på topp.

Och när vi kom hem till hotellet var det slut på resnöjet. Med mina tidigare sjukdomar, behandlingar, ingrepp, mediciner etc vet jag inte vad som tillstötte. Symptomen de följande dagarna var varierande: det var brått till toaletten ibland, små uppkastningar, lite illamående, huvudvärk, feber (antagligen), frossa, törstig, trött, trött. Jag vet nu vad kanariegult är för det har jag producerat genom mina utloppskanaler.

Nåmän, gick hon inte till doktorn? Neej, jag trodde det skulle bli bättre. Grannens alvedon hjälpte mig att få ner febern och själv hade jag förebyggande antibiotika så jag tog mig friheten att öka på dosen. Jag kände mig aldrig riktigt svag eller yr.

Jag blev dock billig i drift. Ingen shopping och mitt matintag innebar en smörgås på morgonen, actimelburkar och ett halvt äpple under resten av dagen. Men jag drack ordentligt. Jag visste att jag behövde få i mig två liter och det gick.

Jag orkade också sitta vid poolen och på terrassen och var till och med ner till stranden på torsdagen för att hitta mera paracetamol och låg där som vilken fint urvriden disktrasa som helst i det ganska blåsiga vädret.

Men visst måste jag erkänna att solresor inte riktigt är min grej längre och det var ganska skönt att borda planet på väg hem. Under resan blev jag blossande het och tvungen att ta en paracetamol. Med tanke på att jag hade 38.9 då jag kom hem på lördag kväll så undrar jag i mitt stilla sinne hur hög min temperatur var i flyget.

Vi landade mitt i natten och det var hur skönt som helst att krypa ner under de bulliga täckena på hotell Hilton. Jag hade möte på lördagen kl. 11 och var nog inställd på att ta mig dit, men J förbjöd mig och seniordansförbundets verksamhetsledare var helt överens så jag gav mig direkt. I stället åkte vi in till fysikerfröet på frukost och såg lite FM på skidor. Vi hade by the way sett ungdomsskidlandslaget på väg till Liberec då vi åkte. Maria Grundvall fick tummen upp av oss.

Naturligtvis var strulet inte slut. Vi skulle ta tåget opp till kära Österbotten och valde det tåg som var snabbast, alltså Pendolino. Endast några biljetter fanns kvar. Men ni vet hur det är med italienare och finsk vinter ...  Vi kom till Böle och sen fick vi hoppa på det senare tåget som innebar två och en halvtimme längre resa och ovisshet om sittplats vid varje station. Här hade jag nytta av min reseängel för jag fick sitta på samma plats hela vägen.

HOME  SWEET  HOME

Blev detta kort? Nej, kanske inte, men ni har all rätt i världen att sluta läsa då ni vill. I kommande blogginlägg kommer jag säkert att återkomma till små funderingar och infallsvinklingar som hänför sig till resan. Men först måste kvinnan bli i skick. Åtminstone har aptiten kommit tillbaka och jag började till och med drömma om lakrits i tåget ...

En sista liten undran. Denna resa fick jag i födelsedagspresent när jag fyllde år för nästan ett år sen. Vad får jag i år? En ny resa?

Kallt och varmt

Ibland kan man få till ett blogginlägg utgående från vitt skilda saker och bilder. Det gäller att använda den kreativa ådran som ibland pluppar upp till ytan.

Det är kallt idag och det var kallt igår kväll. Som en god mor passade jag på att byta sängkläder åt de två gossar som kommer hem till helgen. Man måste vara extra snäll då man själv är bortrest. Då jag rumsterade om i den dammallergiske sonens bädd slog dig mig hur kallt det är och kommer att så förbli hela natten. Ut med rasket!


 


Nu när jag just hämtat in täcke, kudde och bäddmadrass känner jag mig mycket nöjd och riktigt njuter av att tänka på hur många kvalster jag mördat i natt.

Det som gläder mig ännu mer är att jag fick användning av mina fina klädnypor modell jättestora. Om ni minns så har jag en förkärlek för såna och jag kunde inte motstå att köpa de här när jag hittade dem i en affär. Säkert skulle jag få användning av dem och tjoho nu var de perfekta.

 

Sen till värmen. Vi har ett spisrum som kallas så för att där finns en spis - enkel matematik. Men vi eldar väldigt sällan i den. Igår kom dock min goda hälft på att det skulle sitta skönt med en brasa och jag tyckte det samma. Vi tycker oftast lika, speciellt om jag har sagt hur vi ska tycka, men nu var det faktiskt hans initiativ. Vi är ju faktiskt solo inne i veckorna numera. Åh, vad det värmde skönt. Det skulle ha varit väldigt fin glöd att grilla korv på, men vi var mätta och belåtna så det fick vara.

Till sist ska jag vidarebefordra till er vackra tulpaner som jag själv fick häromdagen av en trevlig granne. Jag kommer nämligen att ha uppehåll i bloggskrivandet en dryg vecka för att hämta mer värme och inspiration från Hundöarna. Jag borde vara i gång igen söndagen den 27 januari. Glöm inte bort mig utan titta in då!

 Ha det gott och jag vet att kylan vi har här just nu ger vika om någon dag. Njut av livet!

En helt vanlig dag i Kronjuvelens liv

Jag brukar inte skriva vad jag sysslar med varenda dag, men idag ska ni få en sammanfattning av hur denna dag sett ut.

Dagen började ovanligt tidigt. Jag hade ställt in alarmet på sex, vilket betyder att jag vaknade halv fyra och sov slarvigt tills det var dags att stiga upp och gå ut och koppla i motorvärmaren och hämta tidningen. För att verka riktigt duktig satte jag fyr i vedpannan. Ni inser att detta inte är en riktigt vanlig dag ändå.

Jag hade CT-röntgen av urinvägarna klockan tio i Karleby. Kanske man inte borde skriva om dessa kroppsdelar, men jag hör inte till de som hymlar utan säger som det är. Ni som är lite pryda av er kan hoppa över vissa rader. Nå, denna röntgen innebar att jag inte fick äta eller dricka eller besöka toaletten efter klockan sju, så det blev tidig frukost.

Men före Karleby skulle jag vara i Jakobstad halv åtta. Det hör inte heller till vardagen, men eftersom våra avhoppare inom Nedervetil SFP inte ville ställa upp i en liten radiodebatt blev jag tillfrågad igår och snäll som jag är lovade jag komma. Det var inte en debatt med motståndare som vid de två tidigare tillfällena utan en diskussion om byapolitik och det aktuella läget i kommunalpolitiken tillsammans med Pedersöres styrelseordförande. Jag har ännu inte hunnit lyssna på det så jag skäms inte ännu ...

Tyvärr fick jag tacka nej till kaffet, men satt kvar på en liten pratstund innan jag körde hem igen för att fylla på ved i pannan. Sen var det dags att bege sig till den andra grannstaden. Jag har sprungit ganska mycket på olika röntgenundersökningar (kanske det är därför jag ser så strålande ut) och har kunnat konstatera att det finns många sköterskor på MÖCS med svenska som modersmål. Så även denna gång. Det var en f.d elev som var väldigt pratsam och bjöd mig en och en halv liter vätska som skulle inmundigas på en halvtimme. Efter det var jag inte längre törstig. Sen in för injicering av kontrastvätska och fotografering.

När allt var klart var jag mogen för lunch. Ja, före det hann jag med att köpa en ny bikini. Tidigt fredag morgon susar jag iväg till varmare trakter, men mer om det sen.

Hör ni till de som tycker om att prova kläder i lysrörsvänliga små rum? Speciellt då man står där med bara jeansen på och ser hur vackert kärlekshandtagen sveper böljande ut ovanför byxlinningen. Vackert är det också med gulliga fläskklimpar som sticker upp under armarna då bikiniöverdelen är på plats. Jag tror minsann min plastikkirurg missade lite här. Om jag vänder ryggen till så kan man upptäcka långa ärr på ryggen som går härs och tvärs, men vem har nu ögon i nacken? Ja, en skönhet har inget lätt liv.

Men bikini hittade jag, inte orange som jag hade tänkt mig, men jag valde utgående från en modell som var bekväm.

 

Nu var det minsann dags för lunch. Jag kände för pizza och tyckte det var riktigt OK att sitta ensam på restaurang och ge näring åt hullet. Betjäningen var god men pizzan får vitsordet 7.

Jag hade ren tröttnat på stan, men tog en sväng via handarbetsaffär och några klädaffärer. Titta så vackert pastelligt ni ska klä er i vår.

 


Jag träffade också på en god vän och fick en trevlig pratstund.

Nu får det räcka, några politiska samtal och mejl blev det sen jag startat upp datorn och nu har ni väl somnat?

Snabblagat gott till hands

 Har ni testat detta delikata och söta kaffetilltugg? Man borde ge källa till receptet och jag tror det fanns i Österbottens Tidning. Nu är det åtminstone uppklistrat i mitt recepthäfte som håller på att falla isär. En uppdatering har varit på gång de senaste fem åren, men den tycks aldrig bli färdig. Ibland när jag ska baka något så hittar jag inte receptet. Jag minns hur det ser ut, men finns det i stora mappen, lilla gamla mappen, lilla nya mappen, datorn eller på något löst papper bland alla andra tidningsurklipp? Men det är väl bara jag som är oorganiserad här i världen eller ...?

Vill du röra ihop denna lättlagade dajmkaka så inhandlar du

en burk crème fraiche
2 dl kinuski/kolasås
lagom mängd kex (ca 150 g) av typ digestive-, havre-
2dl vispgrädde
100 g smör
1 stor dajm (köp två så kan du äta den ena direkt)

Kexen krossas och blandas med det smälta smöret och får bilda botten i en pajform eller flera mindre formar. Vispa grädden till skum och blanda försiktigt i crème fraiche och kinuskisås. Häll över kexsmulorna och dekorera sen med hackad dajm eller dajmkulor. Man kan förstås dekorera med önskvärd produkt. Frys över natten och ta fram en kvart före serveringen. Ibland kan bottnen vara lite svårskuren så använd vassa verktyg.

Satsen är lagom till min stora Pentikform. Nu senast portionerade jag ut den i gamla plåtformar som jag hittat i barndomshemmet. Det är väldigt lätt att plocka fram en dajmbakelse ur frysen då man känner att man bara måååste ha något sött. De små söta formarna känns också lite retro. I like. Dessutom sparar man lite på miljön då man kan diska formarna och återanvända dem nästan i all evighet.

Grattis Topelius!

...  och alla andra som har födelsedag idag!

Zacharias Topelius ligger mig varmt om hjärtat för han har hjälpt mig genom en del föredrag under skoltiden. Nu får jag dessutom lite ångest och skamkänslor för första gången åkte jag snålskjuts på min kusins arbete. Hon var på den tiden en som jobbade som bäst på sentimmarna och jag minns så väl den gången när hon övernattade hos oss i mitt barndomshem och skulle ha föredrag följande dag om just Topelius. Hon hade lånat en tjock bok och sen jag gått och lagt mig satt hon och skrev ihop ett mastodont föredrag. Jag vet inte hur det kom sig men jag fick låna hennes skrifter senare när det var min tur att göra ett arbete om en författare. Vi gick inte i samma skola. Jag bearbetade materialet och förkortade det, men de lustiga anekdoterna fanns med. Jag minns också att jag i olika former använt grundmaterialet under gymnasiet både som elev och som lärare. Tack, kusin!

Till och med vid minnesstunden för min bror 1990 dök Topelius upp i mitt ganska oförberedda och spontana tal. Jag kommer ihåg att jag avslutade med hans ord som han skrev i sin första dikt som sjuåring:
                          Tippelill var fri och glad,
                          flyg till Gud i gröna blad.

Det är den enda dikt jag kan utantill.

På tal om dikter så kom jag att tänka på den gången då J förvånade mig i allra högsta grad. Jag studerade engelska i Åbo och vi plöjde igenom gammal engelsk litteratur. J citerade en dikt med orden: Jag grep en pil och sköt en albatross ... Jag kände genast igen det från en dikt av Samuel Taylor Coleridge "The tale of the ancient mariner" som jag just studerat under min föreläsning.  Tänk så mycket man kan lära sig genom att läsa Kalle Anka! Det var därifrån J snappat upp den litterära frasen.

I min bokhylla har jag ett gammalt exemplar av den dåtida läseboken (inte Tata och Tuttu i den här boken!). Jag är mycket stolt över den för den har gått i arv från min mammas släkt. Det är med vördnad jag bläddrar i den väl använda boken.

Denna historiska bok av Topelius har J ärvt och den är inte så mycket läst. Kanske man skulle plocka fram den till sommarens lata dagar ...

Hemma hos...

Det är bra att ha goda vänner som tar emot en själv plus kamera. Jag utlovade igår ett reportage från vännens hem som under de senaste tjugo åren genomgått så många förändringar att jag inte ens hänger med längre. Där byts tapeter innan man hinner blinka. Det är inte som hemma hos mig där vi väntar på att möblerna ska självminska i vardagsrummet så vi kommer åt tapeterna.

Vännen är mycket händig och har ett gott sinne för hur hon vill ha det. Hon behöver inte invänta hjälpa av mannen utan möblerar om med hjälp av mattor som möblerna dras på och lite assistans av likasinnade barn. Inget verktyg är främmande och det spikas lister och målas trappor. Gamla möbler rustas upp och vi ska inte tala om köksluckorna som målats om minst tre gånger inom en kort tid. Jag blir alldeles utmattad då jag tänker på det, men snyggt blir det alltid.

Här kommer lite smakprov.

Barnen lär sig räkna på väg upp

Bokhylla i trappuppgången

På väg in i köket kollar vi frisyren i en lutad spegel

Hittar man inte rätt färg på lampkronan sprayar man

Gammalt och nytt matchar fint

Ett gammalt skåp har rustats upp och fått hönsgaller i stället för glas

Ni missade väl inte dessa sötnosar på fläktröret!

Till och med en måttsticka kan bli blickfång

Vardagsrummet

En anfader vakar över rummet

I kontoret samlas släktklenoder

Fick ni kanske inspiration att börja styla om. Det är säkert fritt fram att låna lite tips.