Dagens höjdpunkt var för mig att kunna ta en boende ut på rullstolspromenad i tjugo minuter, bjuda på några kvistar med lingonklasar och småprata om vardagliga saker. Tänk vilken lycka det skänkte mig.
Att dessutom få höra av personalen hur bra det är att jag kan erbjuda lite förströelse tre timmar i veckan gjorde att jag känner mig oerhört värdefull.
Lycka är de små, små tingen som att få höra av en person med minnessjukdom att man är snäll fastän all annan diskussion är omöjlig, att få ett leende och små, korta svar av en annan då man stannar upp vid sängen.
Detta ger mig så mycket mer än onödiga diskussioner med mina kolleger i politiken. Omröstningar och tunga beslut lättas upp och stannar inte lika länge kvar i mitt minne.
Min stora hobby i livet är mötet med människan ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar