Dagen då allt vill hända

Sedan en längre tid har det gått troll i denna dag, tisdagen den 30 september.

Några exempel:
10.00 borde jag leda seniordans, sitta på möte i Jakobstad och Kronoby, men jag väljer ut det viktigaste - CT-röntgen inför nästa veckas kontroll.

12.00 borde jag fortfarande sitta på möte i Jakobstad eller äta lunch där eller sitta på Attendos möte i Kronoby, men jag är i stället på väg till Vasa eftersom jag vetat om detta möte sen i maj.

14.00 är jag på möte i Vasa och har hoppeligen just åkt längs den nya vägen (som gjort mig rosenrasande varje gång jag tvingats åka genom vägbygget de senaste åren).

Troligtvis hinner jag inte hem i tid till följande möte som startar klockan 17 i Karleby utan får i stället pusta ut och eventuellt hinna på en promenad.

Nu var flera möten utannonserade till detta datum, men blev flyttade till andra dagar (som kanske inte heller passar...).

Busy doing nothing or ...?

Dagslycka

Dagens höjdpunkt var för mig att kunna ta en boende ut på rullstolspromenad i tjugo minuter, bjuda på några kvistar med lingonklasar och småprata om vardagliga saker. Tänk vilken lycka det skänkte mig.

Att dessutom få höra av personalen hur bra det är att jag kan erbjuda lite förströelse tre timmar i veckan gjorde att jag känner mig oerhört värdefull.

Lycka är de små, små tingen som att få höra av en person med minnessjukdom att man är snäll fastän all annan diskussion är omöjlig, att få ett leende och små, korta svar av en annan då man stannar upp vid sängen.

Detta ger mig så mycket mer än onödiga diskussioner med mina kolleger i politiken. Omröstningar och tunga beslut lättas upp och stannar inte lika länge kvar i mitt minne.

Min stora hobby i livet är mötet med människan ...

Trilskande fransoser

Är det inte konstigt hur det ofta händer saker med upphöjd potens (= matematik, har läst lång matte i gymnasiset)?

Först var det fysikerns franska bil som tyckte att man inte behöver använda vindrutetorkare fastän det regnar. Hur kul är det att åka från Helsingfors till Österbotten utan fungerande regnviftare?

Sen fick ekonomen uppsöka verkstad efter första besiktningsförsöket med sin fransman. Jo, det gick att fixa, men apparaten som ställer in så hjulen löper i rätt riktning var trasig och ett nytt fel hittades också fastän besiktningen gick igenom. Ny servicetid.

Efter avslutat lördagsjobb ringer minstingen och meddelar att hans eleganta fransman nog startar, men vägrar flytta på sig. Troligen något med hjulanordningen där också.

Det finns en fjärde fransman inom barnaskaran. Men han/den mår bra, tack och lov!

Tillmötesgående

Fysikern har länge frågat efter en viss sorts vaniljbullar. Det har gått så långt att han till och med fått receptet, men ännu har inte bagaren i Helsingfors vaknat upp.

Igår kväll satte vi dock i gång med fyra händer. Min lilla invändning var att jag saknar hjorthornssalt som ingår i receptet. Inget problem tyckte fysikern och googlade fram att 1 tsk sådant motsvarar 2 tsk bakpulver.

Nåväl, innan det hade jag fått en liten uppryckning och faktiskt gått igenom mitt kryddförråd som är utspritt på minst fem ställen och gladeligen slängt bort en hel del, bland annat gammalt hjorthornssalt.

Det fick bli bakpulver och bullarna blev helt OK. De sprack en aning på mitten och det kan ha berott på att hjorthornssaltet saknades - eller inte.

Ifall ni vill testa kommer receptet här:

DORIS BULLAR

200 g smör

4 dl mjölk

50 g jäst

1 tsk hjorthornssalt

1 tsk salt

2 dl socker

1 ägg

13 - 16 dl vetemjöl

Smält smöret och blanda ihop alla ingredienser. Jäs i 30 minuter. Baka ut till runda bullar, platta ut dem och sätt en vaniljklick på (av marsankräm) och nyp ihop. Vänd dem upp och ner och sätt i muffinsformar. Jäs lite innan bullarna gräddas i 200 graders värme i 10-12 minuter. Ingen pensling med ägg utan före servering penslas smör på bullarna och de doppas i socker.

Visdomsord

Eftersom jag har lyckan och förmånen att få umgås med äldre mänskor i mina små jobb blir jag rikare varje gång - i erfarenhet alltså.

Idag har jag rört mig i sfärer från dagsaktuellt till taktfasta rörelser och Topelius åsikter om oss österbottningar från adertonhundratalet för att avsluta med lite småprat med dockan Anna.

Men den bästa kommentaren fick jag av en rar gammal tant innan jag begav mig hemåt. Jag nämnde i förbifarten att jag borde torka damm och hon berättade vad hennes mamma sagt då en dotter påpekade att det var dammigt i huset: Inte ska vi se på det som damm, det är ett kulturlager!

Varierande dag

Det är en njutning att börja dagen med gymnastik - i två timmar dessutom - och få betalt för det! Naturligtvis skulle lilla lata jag inte stiga upp och pallra mig iväg till salen om det inte var mitt jobb, men ack så bra det känns efteråt.

Idag hade jag dessutom planerat in en avkopplande eftermiddag i grannstaden med goda väninnan. Vad sägs om mat på den vegetariska restaurangen och kaffe med tillbehör inne i favoritcaféet Skorpan med bonusen med hem, det underbara surdegsbrödet?

Ett litet minus var dock att jag inte visste vad jag åt. Men gott var det! Nånting smakade precis som leverlåda, som det visserligen inte var.

Energiförrådet blev dock välfyllt med prat och samvaro och det behövdes eftersom ett kommunalt möte ännu skulle upplevas på kvällskvisten.

Nu väntar jag bara hem två stycken manliga familjemedlemmar - en från den svenska huvudstaden och en från vårt eget lands huvudstad. Ensamhet är bra, men i små portioner, tack!

Trevligt problem

Jag hade idag min andra sittgymnastiktimme vid ett boende för äldre. Det kommer också deltagare utifrån.

Nu har gruppen blivit lite för stor för utrymmet och jag har fått tillåtelse att dela i två grupper. Jag kan tänka mig att hålla två timmar efter varann, men en del vill ha en grupp med många mänskor. Så det är ett litet problem jag måste lösa inom kort. Det finns nog såna som hellre skulle ha jumppan i mindre grupp.

Det är oftast så att tredje gången är det mest folk, alltså nästa vecka. Men sen börjar förkylningar, resor och andra evenemang minimera antalet deltagare.

Jag har bestämt att kolla läget nästa vecka och sen ta det slutgiltiga beslutet.

Det absolut mest positiva är förstås att folk vill komma och röra på sig och vara tillsammans. Och jag kan alltid inbilla mig att jag är en populär person ...

Vad ska jag äta?

Det är ofta som frågan "Vad ska vi äta idag?" dyker upp i våra hem, tror jag. Det är som om det står stilla i hjärnan och alla maträtter är ouppfunna och butiken tom på råvaror.

När det gäller min egen föda brukar jag köra receptet 'kolla kylskåp och skafferi'.

Efter seniordansen idag kom då ögonblicket att "hmm, jag då?"

Maken hade sitt på det torra - stekt lever och potatis med lingonsylt.

En titt i skåpen inbringade lite överblivet ris (basmati-thai), några ekologiska tomater som började se aningen ålderstigna ut, ekologiska kikärter på burk/förpackning. Olja, lök och kryddor och min lunch var bara att fösa ihop till en angenäm röra efter uppvärmning. Enkelt, gott och lagom! Jag fullbordade lunchen med ett stort spelt/fröknäckebröd med en god ost på samt ekohavredryck i glaset.

Ministermåndag

Man får vara med om en hel del här i livet fastän det är måndag.

Jag startade med underredsbesiktning och körde sen vidare till träff med justitieministern. Först var det en stund på min nya arbetsplats och sen lunch på Folkhögskolan med tillhörande diskussioner.

Som dagledig kände jag att jag borde vara närvarande vid träffen för allmänheten som ordnades kring en kaffekopp av SFP. Men sen fick det räcka med politik. Jag hade bokat in en annan visit till kvällen och hoppade över en riksdagsledamots information i Karleby. Jakobstad drog mer ...

ny säsong för rosbusken fotograferad 21 september

Look-alike

När jag såg Henrik Åberg på TV första gången på 1900 kallt blev jag mäkta imponerad av hans röst som var nästan identisk med den store Elvis.

Fastän Henrik turnerat tidigare i våra trakter har det inte passat att bevista konserterna, men igår föll alla bitar på plats. Och vilken underhållning!

Ni kronobybor som var frånvarande (och ni var ganska många) gick miste om en mäktig upplevelse med starka improvisationer, fint ackompanjemang av Thomas Enroths orkester, gitarristens superlåga bastoner och framför allt Henrik Åbergs röstresurser som helt fyllde salen och det hela avslutades med stående ovationer.

Det var så mycket bättre än jag vågat hoppas på - allt från rock'n roll till gospel, varvat med Apache och My way och lite svenskt material. Det var dragspel och ett publikvalt medley som sträckte sig från In the ghetto till Säkkijärven polkka. Magnifikt!

Ni har chansen att se och höra showen nästa veckoslut i Nykarleby och Jakobstad och i december kommer Henrik Åberg tillbaka i samband med julshowen. Men jag tycker inte om julsånger ...

Passionerade drömmar

Åh, nej, så allvarligt är det inte. Jag bara skummade igenom mina blombilder från sommaren och stötte på passionsblomman i glashuset som fick vara sambo med paprikaplantan.

Jag är mycket nöjd med passionsblomman jag köpte på försommaren. Blommorna varade inte länge men var outsägligt vackra. Rankorna växte i snabb takt och slingrade sig ovanför fönstren. Om jag hinner innan frosten kommer ska jag gräva upp den och försöka övervintra plantan i min källare. Lyckas det inte är jag benägen att köpa en ny nästa sommar. Så bra trivdes vi med varann!

Paprikaplantan gav mig tre frukter så man kan inte påstå att den var väldigt lukrativ, men lite kul i alla fall. Likaså är det med mina två tomatplantor som stannade kvar i miniväxthuset på Krukmakarbacken. Tre tomater tror jag att jag plockat röda, resten är ännu gröna. Ifall jag snabbar mig kanske jag lyckas få färg på dem genom att linda in dem i tidningspapper och ha dem på fönsterbrädet. Så gjorde svärmor och det har jag testat tidigare.

Not by the book!

Terrassbyggen fortsätter i mindre format och nu på hemmaplan.

En blombänk bredvid vardagsentrén fick ge vika för lite bräder och en snabbfixad stensättning kompletterade nyförvärvet.

Tanken är att jag ska kunna ha örter i krukor eller blomster eller en vilstol eller en julgran eller fina lyktor eller nåt annat onyttigt på den minimala terrassen.

Efter att ha läst en hel del trädgårdslitteratur och sett x antal trädgårdsprogram på TV är jag ganska medveten om hur man stensätter, men gjorde ingenting enligt reglerna. Bort med lite grus och ogräs och dit med stenarna som jag fått ärva av min äldste son. Jag är inte så noga ... jag vill ha resultat och snabbt!

Tillfällig höstlig f.d. fägring

Övervintrad pelargon

Instämmer i egoistisk stämning

En ganska lokal skönlitterär mångsysslare och tidigare professor vid Helsingfors universitet har i höst utkommit med en ny diktsamling och i Kuriren fanns i samband med presentationen en dikt som jag genast tog till mig.

ur Kroppen sig framåt lutar

   Om jag visste till vem jag talar

   skulle det vara lättare att hitta 

orden.

   Men då jag inte vet till vem 

jag talar,

   och om någon över huvudtaget

lyssnar

   till vad jag säger eller ens kan

läsa skrivet,

   måste jag rikta orden till mig

själv,

   som förstår tysta ord och kan

både läsa och skriva.

Lars Huldén

Lite ordning i alla fall!

Om det är nånting som jag är stolt över så är det mina nedskrivna och sparade gymnastikövningar. När säsongen åter tar fart och kvällen och ibland dagar täcks av möten då är det bra att gå till skrifterna och söka upp lämpligt material och musik för nästa jumppatimme.

Jag har till och med varit så företagsam att jag arkiverat i Bill (datorns externminne) och kan stuva om materialet vid behov. Det är också bra att ha musiken jag använt nedtecknad. Sen återstår bara lite repetition och dagen är räddad!

Och vi har bara högst två brukbara armar och ben så vi sprattlar på och skrattar och har roligt ...

Håll takten!

Jag har en djup och innerlig dröm: att få manliga dansare till min seniordansgrupp! När jag började som hjälpledare åt min mentor hade vi faktiskt några män med i ringen, men på 2000-talet har de lyst med sin frånvaro.

Det kan finnas många orsaker till mitt problem. En trolig orsak är att de manliga individerna tror att de måste kunna dansa, men se där bedrog de sig.

Det är naturligtvis en fördel att ha taktsinne, men inom seniordansen kommer man långt med att kunna ta order och göra ungefär så som ledaren säger. En stor bonus är om man kan skilja på vänster och höger, men för det mesta förs man runt i dansens virvlar av mer erfarna dansare.

Egentligen får man aldrig dansa som man vill. Danserna har koreograferats på förhand och man benar ut koreografin utan musik tills man någorlunda kan den och sen är det bara att njuta av musiken och rörelserna.

Nu misstänker jag att det inte finns många förmiddagslediga män som läser min blogg, men om du känner nån som bor på lämpligt avstånd från Kronoby så skicka hit dem. Vi tar väl hand om dem och förlänger livet med både motion och glada skratt.

Yippiee! Det finns en karl i norra Österbotten som dansar!

Service

Igen fick jag på ett märkligt sätt höra en sak som sen direkt kopplades till mina ärenden.

Det var nämligen så att jag på ett kalas på lördag kväll hörde en person berätta att hon förlorat all sin e-post. Hon hade fått ett meddelande om att postlådan var full och när hon började radera och flytta om poppade en ruta upp och innan hon hann reagera var allt puts väck! Efter samtal till servicetjänsten fick hon veta att det hänt nån annan också.

Nu råkar det sig så att jag har samma server och när jag kom hem kollade jag som vanligt mina mejl och hoppsan! jag hade fått ett mejl som i rubriken påstod att min postlåda började bli fullproppad. Jag är misstänksam av naturen och öppnade inte brevet som dessutom var språkligt blandat av finska och engelska (början kan läsas på tabletten).

På grund av detta är jag livrädd för att mina mejl ska försvinna och jag har försökt ringa servicen, men tröttnade förstås på att vänta och har nu tagit kontakt via mejl.

Det här med service per telefon är nervpåfrestande. När man äntligen hör nån i andra ändan är det en opersonlig röst som ber en trycka på siffror stup i kvarten och sen får man höra att alla rådgivare är upptagna och får pling-plongmusik i öronen. Efter några minuter ilsknade jag till och sa ett rumsorent ord och slängde på luren.

Nu väntar jag på svar via e-posten. Hur klokt är nu det ???

Sommarens blombilder får pigga upp negativa inlägg i framtiden

Lösryckt

Jag har ett litet problem bland många andra. Det jag tänker på idag gäller mina anteckningar.

Alltid när jag är på möten antecknar jag för att komma ihåg saker, för att ha det svart på vitt och oftast för att aldrig mer läsa anteckningarna eller ens komma ihåg var jag skrivit det jag borde komma ihåg.

Känns det lite "råddigt"? Det är precis vad det är. Jag har några anteckningshäften med noggrant daterade anteckningar i vitt skilda ämnen. Jag antecknar flitigt på föredragningslistor. Jag skriver ner tankar och viktiga noteringar på lösa papper bredvid datorn eller på tomma kuvert när jag får samtal. Allt i en enda röra och omöjligt att hålla reda på.

När jag nån gång vet att något behövligt finns yr jag runt i huset och letar i väskor och i mappar  och slösar en massa onödig tid. Finns det nån därute som kan ge mig nyttiga tips?

Snart är det förbi!

En del växter kämpar stolt vidare med sin blomning fastän luften blivit svalare och den ljusa dagen kortare.

Den fina blomsterkorgen som jag fick tidigt i våras fick flytta ut på undantag under sommarmånaderna. Jag hittade den när vi flyttade tillbaka från sommarstugan och trots vanskötseln har den hållits vid liv.

 
De små fuchsiaplantorna utvecklades sent omsider till ordentliga blomster och två krukor transporterades från Öja för att så småningom få slinka ner i källaren - där de troligen torkar ut ...

Min värsta trädgårdsiver har lagt sig med åren och nu funderar jag på att låta buskar med löv och barr inta mina sluttningar. Det blir mindre vackert men mer lättskött antar jag. Vi får se vad vinterns planering leder till.

Samstämmigt

Va' var det jag sa eller skrev för en tid sen? Det gladde mig att få läsa i vår lokaltidning att nån annan delade mina åsikter om husbyggnadsteknik. Kanske en f.d. professor åtnjuter mer tilltro än en f.d. språklärare.

Trähus måste få andas

Gamla som nya trähus är byggda av ett levande material och ska också skötas som levande. Husen måste andas. Annars går det på tok.

Publicerad 11 september kl 22:18 

Arkitekt Panu Kaila är husdoktorn som tagit till sin livsuppgift att sprida information om byggnadskultur och gamla byggmetoder. I går kväll föreläste han på det femte Skataseminariet i Jakobstad.
Kaila radade upp rader av vanliga fel som gjorts då gamla trähus renoverats. För det mesta är det byggmaterialen i plast eller i andra material som inte släpper genom fukt som ställt till de största problemen eller fukt-, mögelskador och luftförgiftning.
Byggnader av nyare datum dras ofta med ännu större problem och av samma orsaker. De täta byggmaterialen och fuktspärrarna i plast gör det omöjligt också för nyare hus att andas.
– Den mekaniska ventilationen behöver inte göra den sjuka inomhusluften ett dugg bättre, säger Kaila.
Tvärtom finns det exempel på gamla hus där en nyinstallerad ventilation gjort inomhusluften ännu sämre.
–  Dess bättre kan man med rätt val av material göra ett sjukt hus friskt, svårare är det att få de insjuknade människorna som bott eller vistats i huset att bli friska.
Kaila vill ta de gamla materialen till heders både när det gäller isoleringsmaterial, men också när det gäller målarfärg för både inom- och utomhusbruk och övriga inredningsmaterial.
–  I dag är så gott som alla tapeter ohälsosamma och försedda med en plastfilm som gör att den inomhusfukten inte slipper ut också om väggen i övrigt andas.
Kaila bannar alla våtrum och den vattenisolering som görs i dem. Enligt honom behövs inga våtrum i husen.
– Bygg i stället ett duschskåp, gärna med tak och bred i stället ut en skön matta i de övriga badrummet, råder han.
Även om Kaila inte direkt avråder från luftvärmepumpar är han åtminstone skeptisk till det sätt som de används.
– En luftvärmepump kräver underhåll, minst varannan månad måste den rengöras.
Text: Britt Sund / Österbottens tidning

Lyssnat och lärt

Jag kände mig lite utmattad igår kväll efter dagens vedermödor så jag beslöt att unna mig ledigt från bloggen. But I am back!

Det är faktiskt lite jobbigt att flyga fram och tillbaka till huvudstaden på en och samma dag, nästan lika tungt som att ta tåget.

Det var första gången jag besökte Kommunernas hus och Kommunmarknaden. Ni vet hur tröttsamt det är på marknader. Det bjuds information från alla håll, karameller, pennor, reflexer med mera. Min största behållning av själva utställningen var en putsduk för glasögonen, en påse torkade blåbär och en ny utmärkelse som "socialt hållbar".

Naturligtvis satt jag och lyssnade på dagens utbud av föreläsningar på svenska och träffade en hel del bekanta.

En annan sak på pluskontot var en tidig frukost på Fazer. När man stiger upp lite över fyra är man inte särdeles hungrig, men vid ankomsten till huvudstaden smakade det synnerligen bra med en stor frukost i trevligt sällskap. Förutom guidningen till frukostbordet fick vi också vägledning till Alpgatan. Vi promenerade förstås, också därifrån till Elielplatsens flygbusshållplats på sena eftermiddagen. Sen smakade räksmörgåsen ute i Vanda suberbt!

Mitt lilla jobb

Har man sagt A får man säga B.

Alltså torde jag snart skriva under avtal med Karleby stad om ett jobb på tre timmar per vecka där jag ska fungera som Må-bra-tant (en vårdare myntade uttrycket) vid ett vårdcenter.

Jag har helt övergett den bana jag utbildat mig till och via seniordansen och brist på gymnastikledare kom jag in på förebyggande hälsoarbete.

Det tycks vara så att jag tillhör typen som halkar in hit och dit, kanske för att jag tror på ödet.

Politiken drog iväg med mig efter två veckors betänketid för sex år sen och den nuvarande positionen som kommunstyrelseordförande till årets slut gled jag in på efter diverse omständigheter.

Och nu har jag smugit mig in på vårdavdelningen som 8-procentig sysselsättare, vilket i mitt fall innebär att jag ska försöka aktivera via rörelser, men kanske också småprat, beröring och högläsning.

Vi får se vad framtiden utvisar. Det ska bli intressant och stimulerande och jag är säker på att jag kommer att lära mig mycket nytt. Lite ovant kändes det att gå runt i arbetskläder och desinficera händerna stup i kvarten, men det är jag villig att göra om jag får några mänskor att känna lite välmående en liten stund.

Vad glömska kan leda till

Hemkommen från en stugweekend har jag en del småsaker att uträtta framför datorn, men först sätter jag i gång ett lingonkok. Eftersom jag känner till min förmåga att glömma ett som annat tajmar jag koktiden ordentligt.

Men vad händer? Jo, i stället för att få tiominuterslingonsylt blir det x minuter. Jag är nämligen mitt uppe med att betala räkningar då signalen ljuder, går och tystar ner timern och avklarar bankärendet. Men sen ...

Sen förflyttar mina tankar till helt andra sfärer. Bloggar ska kollas, vissa webbsidor, e-post besvaras, foton sparas och så vidare. Då jag plötsligt erinrar mig att jag borde ta en tur till pannrummet går jag förbi lingongrytan som glatt kokar. Oj då! Jag skulle visst tillsätta socker ...

Nu har jag en välkokt lingonsylt eller kanske det blir saft.

Alltså har jag lyckats misslyckas - igen!

Men jag fick ju ett gratis blogginlägg ...

Äsch, vi glömmer det och fokuserar på eftermiddagen då jag ska börja mitt nya jobb, bara 8 procent dock. Hoppas jag inte får sparken ren första dan ...

Sentimental av fat

Jag kanske har bloggat om detta fat från min tidiga barndom, men det känns i så fall så angeläget att jag gör det igen.

Jag ramlade rakt ner i barndomens djupa brunn av matminnen då jag stötte på mitt lilla sagofat i stugskåpet. Vilken fantastisk bild som målas upp! Hur underbart var det inte att lockas till intagning av den dagliga födan och samtidigt med stor entusiasm äta fram skostugan med barnen. Här har räknats gula blommor och röda blommor, antal barn och antal fönster. Skorstenen hittades under potatisen och fönsterluckor och mammans förkläde ...

Jag undrar om fatet fungerar på dagens barn eller tar man fram pekplattan och låter barnen spela medan de äter? Hoppas inte!

Hjärngymnastik

Nog för att jag sen barnaåren varit intresserad av korsord, men ännu nyttigare känns det nu att ha en liten avkopplande hobby när man läser hur bra motverkan mot demenssjukdomar det är att engagera lilla knoppen lite extra.

Sudoku är en stor favorit och jag sänder varma tack till min lokaltidning som fullbordar min njutningsfyllda frukost med avslutande hjärnbryderi.

I Kuriren har jag hittat en annan favorit, Novokrysset. Där får mitt språkliga intresse full sysselsättning. Enstaka bokstäver får man genom att känna till hur svenska språket är uppbyggt och det gäller också att ha lite fantasi och våga gissa. Men vilken klimax då rutsystemet är fyllt och man kan läsa upp utdraget ur en finlandssvensk bok. Ibland leder det till att man blir intresserad av att läsa hela boken. Detta kryss är också det enda som får mig att vända mig till uppslagsböcker om jag kör fast. I övrigt lägger jag bara korsordet åt sidan och låter det självdö. Man behöver inte vara fullkomlig, det räcker med lite tidsfördriv.

TGIF!

Tur att jag klarade av veckostädningen igår för fredagen blev ett lapptäcke av små ärenden och tillställningar.

Intresseklubben kan notera Kronjuvelens framfart enligt följande schema:

* tämligen slow men tidigare start med sedvanlig frukost, morgontidning och lösning av sudoku
* blixtsnabb visit till Karleby social- och hälsovårdsverk för protokolljustering och små diskussioner med de ekonomiskt ansvariga
* snabbt hem igen via lokalbutiken med hjärnan på full speed för att om möjligt inhandla föda för veckoslutets måltider med fysikern (jo, jobbar 20 %), ekonom med sötnos, maken och ev. minstingen
* in med varorna efter kalkylerad placering för vidaretransport till sommarstugan
* upp på velocipeden och iväg till kommungården för att kolla klädkoden för eftermiddagen, eller egentligen för överläggning med kommundirektören
* hem igen för att i sista minuten hinna fixa lunch
* lingonsylt på burkar, rensa lite, diska lite, duscha och tvätta håret, torka håret, lätt make-up och sen till det evigt kvinnliga 'Vad ska jag sätta på mig?', prova lite, skaka på huvudet, hitta annat alternativ ...
* upp på cykeln igen och iväg till kommungården på avskedsfest för tekniska chefen
* hem igen och fixa lite kvällsvard, hjärnan igen på full speed för att packa sju väskor och dricksvatten till helgen vid stugan
* packa upp vid framkomsten men samtidigt njuta av det fina vädret - varmt, lugnt, skönt ...

Thank God it's Friday!

Ålderdomssymptom?

Lunchdiskussionerna återkommer då och då till frågan om vi håller på att bli gamla eller grönare eller klokare?

Idag halkade vi in på vattenfrågor. Det är nämligen högaktuellt med stadsvatten till vårt sommarstugeområde. Vi har ren en outnyttjad elstolpe på tomten så vi hade nästan kommit till ett kraftigt negativt beslut. Vi kom dock på andra tankar då man fick oss att se lite längre fram i tiden och en eventuell förhöjning av fritidsbostadens värde och kommande generationers behov och önskemål. Det betyder att vi inte kommer att ansluta oss till Karleby Vatten men delta på så sätt att det framledes är möjligt att dra en förbindelse.

Detta var en parentes. Det som vi diskuterade var de yngre generationernas ändrade vanor som inte går i enlighet med våra principer. Måste man ha dusch ute vid sommarstugan? Släng er i sjön, vetja! Elda bastu!

Vi började tänka på att vi tar vårt rena vatten för givet. Det har varit lite si och så med grundvattennivån de senaste åren. Och vi slösar med vatten till bevattningar, biltvätt med mera. Nu blir jag så där grön igen och skryter med att jag använder regnvatten både hemma och vid stugan till sådant. Och jag mår så bra av det! Det finns inget mjukare och skönare vatten att tvätta håret i än just regnvatten.

Dessutom behöver vi vardagsmotionen som kommer på köpet. Det ska vara skillnad på det normala boendets bekvämligheter och sommarbostadens. Basta!

Vacker minnesplats på södra Gotland

Kuriosa från Visby

I brist på fantasi ska jag återvända i minnet via några bilder till Gotland. Jag har plockat ut lite kuriosa ur min fotosamling.

Dessa betongbässar stötte man på överallt, ibland var trafikhindren i form av gotlandsruss. Visst är de vackrare än våra betongklossar.
Restaurangen i bakgrunden var också arkitektoniskt vacker.

Korsvirkeshus påminner om hur gamla anor Visby har

Mer modernt. Jag skulle inte platsa i baksätet.

Konstig svamp på ett träd täckt med Gotlands nationalväxt, murgrönan

Fiskestugor fick också tjäna som sommarvisten. Man fick dock inte hyra ut dem.

Denna vackra blomma växte vilt i gräsmattorna. Otroligt vacker med sin himmelsblå färg. Kanske nån känner till namnet? Liknar gentiania.

Så här kunde man gå klädd under medeltidsveckan.

Vildsvin tillreds på medeltida sätt.

Tänk, alla dessa minnen från resor som man kan bära med sig resten av livet. Vilket lätt bagage!

Färgrik hösthortensia

Vad har hänt med mina hösthortensior? Mot min vana klippte jag inte ner dem i våras och nu är blommorna väldigt rosafärgade. Om jag inte minns fel skulle de ha en dragning åt rosa, men så här färgstarka har de aldrig tidigare varit. Jag undrar om det kan bero på att jorden är för sur. Hur som haver, jag tycker de är vackra!

Vyer och skyar

En vy som fascinerar de flesta är himlen med alla möjliga färgsättningar och kanske främst solnedgången som får en att stanna upp och bara njuta.

På Gotland fick vi nästan varje kväll uppleva en vacker solnedgång då vi begav oss ned till hamnen eller stranden, men en kväll hade vi en mäktig syn då vi åt en liten matbit på en mycket högt placerad bistros uteservering. Själva kletjobbet med att skala hot shrimps i hot sauce glömdes lätt då man fick fästa blicken på den fina utsikten allt emellanåt.

Högt över havet ...

Visby strand

Hästöfjärden!

... men visst kan det vara fint ute vid stugan också ...