Egentligen skulle detta inte bli ett blogginlägg, men när jag låg vaken fastnade ordet varv så jag måste skriva av mig.
Ni vet hur det är med medelålders tanter och sömnsvårigheter. Vi skyller på fullmåne, hormoner, kaffe och allt möjligt. Till allmänt intresse ska jag nu meddela att jag de senaste kvällarna lidit av lite insomningssvårigheter.
Jag brukar ganska lätt knockas av att läsa lite i en bok. Och visst blir jag riktigt sömnig, sätter ifrån mig boken, släcker lampan och slocknar själv - trodde jag!
I stället för att somna börjar tankarna vandra och jag inser att jag faktiskt inte kommer att somna genast. Jag försöker med avslappningsövningar börjande från fötterna och känner att kroppen blir tyngre och tyngre - men inte hjärnan! Där ligger jag vaken i en evighet känns det som. Minstingen hörs komma hem, tar en vända till kylskåpet, kniven raspar mot knäckebrödet ... och där ligger jag fortfarande.
Jag antar att jag slutligen träffar på John Blund för nu plötsligt är det tidig morgon och samma procedur fortsätter - jag kan inte somna om ...
Naturligtvis blir det några minuter då och då som jag sover lätt. Det har hänt att maken påstår att jag snarkar, men man ska inte tro på allt, säkert skrovligheter i halsregionen.
Tillbaka till varven. Jag började fundera över om jag är uppe i varv för att jag sitter och sticker varv efter varv på babymössorna varje kväll framför TVn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar