torsdag 20 februari 2014

... och den långa, ludna svansen



Egentligen är det kroppsbehåringen som vi har från apstadiet som blev ett litet personligt bekymmer för mig inför operationen. Jag körde med min LadyShave i armhålorna - i den bestrålade armhålan växer håret väldigt långsamt och det tackar jag för. Lite funderade jag på benen, men tyckte det inte var så viktigt nu vintertid då benkläderna täcker.

När jag låg på operationsbordet ångrade jag mig djupt. Båda benen blev ordentligt exponerade. Det sattes dropp i ena foten och runt det andra benet lindades blodtrycksmätaren. Och oj, vad det gör ont när blodtrycket mäts i benet. Testa gärna!

Som tur var somnade jag in snabbt och slapp ligga där och medvetet skämmas.

När jag idag skulle besöka kirurgen och fått beskedet om att vara oäten inför en eventuell öppning av såret inledde jag morgonen med en snabbrakning. Och se det blev bra för nu behövdes bara punktering för att få ut dräneringsvätskan och en ordentlig putsning av såret efter vascuporten som blivit infekterat. Medicin på och punktering varje vecka ska antagligen göra susen. Jag är faktiskt ömmare i kroppen nu än jag var just efter operationen. Men jag vilar, tar det lugnt emellan möten och kommer igen. Det bara stör mig då jag missade mina jumppagrupper på grund av ändrad tid till kirurgen. Vi tar igen det!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar