En dag stod jag i köksfönstret och väntade på att den högt ärade och älskade maken skulle komma hem till lunchen. Jag fick syn på solkatter som långsamt vandrade över gårdsplanen. Som upplysning kan jag nämna att jag tycker om solkatter i motsats till rovdjurskatter.
Är det min klocka som skickar reflektioner? Jag vände ut och in på min skrynkliga hjärna och knöt ihop alla möjliga lösa trådar och försökte hitta en logisk förklaring och hör och häpna det lyckades!
Det var mina små runda speglar som hänger i klätterställningen som döljer piskställningen och som min far tillverkat enligt mina önskemål, men mest efter eget huvud. Speglarna har jag fyndat i Terjärv och de har fått hänga ute några år och får en skönare patina för varje år.
Nu rörde de sig sakta i vinden och eftersom solen var så lågt på himlen träffade strålarna mina speglar och bildade trevliga ljusglimtar. Tänk, så lite det behövs för att pigga upp en!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar