Änglatjänst

Nu vill jag inte verka förmäten, men jag tyckte faktiskt jag var till nytta det dygn jag tillbringade på centralsjukhuset i norra staden. Jag övade lite på mina änglaegenskaper.

I väntan på operationen hamnade jag tillfälligt i ett annat rum där jag stötte på en f.d. kronobybo. Hon väntade på att maken skulle komma och hjälpa henne med påklädningen. Mig felades ingenting. Jag var glad att få tidsfördriv med innehållsrikt samtal och erbjöd mig genast att hjälpa till med kläderna. Jag är minsann ingen vårdartyp, men detta klarade jag galant. Jag bad rumskamraten ge mig order som jag sen utförde. Jag tror jag var ännu mer tacksam över att ha fått vara till nytta än den som fick ta emot hjälpen.

Nåja, jag fortsatte med nästa patient som kom till rummet innan jag kärrades iväg till operationssalen. Det var en f.d. granne i åldern 90-. Då förstår man att finskan inte existerar och min hjälp blev att tolka ibland. Hon fanns sen i mitt nya rum då jag kom från operationen. Vi fick också en god kontakt och jag fick bli hennes språkrör då en del skötare hade lite språkproblem.

Jag fick också ett bevis på att man nog bör vara vid sina sinnens fulla bruk och följa noga med vad som sker och glöms. Både rumskamratens läkare och min egen kirurg gjorde missar som kanske inte var ödesdigra, men ändå...

När rumskamraten skulle skrivas ut kunde jag inte låta bli att höra att sköterskan sa att hon ska komma in på nytt om tre till fyra veckor. Jag har lätt för att blanda mig i (tyvärr) och påpekade att jag med 90 procents säkerhet hört läkaren prata om månader när han besökte patienten på morgonen. Denna var också mycket skärpt och intygade det samma. Till och med sköterskan hade funderat på tiden och kollade upp i journalen, men det stod veckor. Men när hon kontaktade läkaren medgav han att han skrivit fel. Nåja, inget stort fel, men visst hade det varit onödigt för den gamla damen att ta sig till sjukhuset för tidigt.

I mitt fall hade kirurgen frågat om jag brukade få blodproppar. Nej blev svaret, men hon sa att hon ordinerar ut tio sprutor som jag ska injicera varje dag. Jag fick avskrift av mina recept och tänkte inte mer på det. Men när språkkusinen ringde och jag ondgjorde mig över att nattsköterskan väckt mig då jag just somnat in djupt för att ge mig en spruta - pling! sa det i mitt huvud. Det fanns inget recept på sprutorna. Alltså haffa en sköterska igen och hon fick kontakta min läkare och då först var war alles in Ordnung.

Nu vet jag inte hur de ska klara sig där på avdelning 10 när jag har övergett dem!

Tack för den fina buketten! Nån som känner mina favoritfärger?!