Sen 1977 har jag på avstånd följt Stina Ekblad. Jag vet inte hur jag fick nys om henne. Kanske det var ett reportage i lokalbladet. Åtminstone härstammar det från hennes diktbok som utkom just det året och som jag inhandlade.
Stina skrev dikterna i tonåren och jag har förstått att hon inte värderar sin poetiska karriär så högt. Men jag har använt dem i morgonsamlingar och på modersmålslektioner.
Kanske fascinerades jag av denna unga solfflicka som bröt upp från Österbotten som sjuttonåring och åkte till Danmark och skolade sig till skådespelare. Så spännande!
Och tänk att hon hållit kvar sin finlandssvenska efter alla dessa år!
Stinas look-a-like syster har vi fått se på tiljorna på Wasa Teater och hennes bror har varit till Kronoby och hållit linedancekurs tillsammans med sin fru. Då fick jag reda på att han hade en faster bosatt här och det innebär att hans tvillingkusiner gick i samma klass som min bror under skoltiden. Världen är liten i ankdammen!
Anledningen till att jag fastnat för Stina idag är reportaget i ÖT där hon kommer med kloka ord inför sin 60-årsdag.
Och hon är fisk liksom jag ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar