High five! Dubbelt!

Det är så befriande att inte bry sig så värst mycket om att åren kommer och rynkor och krämpor likaså. Jag går helt in för att njuta av dagen och inte ta stress för morgondagen.

När det gäller födelsedagsuppvaktningar är det nu första året som maken och jag kör programmet Inga-presenter-men-nog-god-mat.

Det innebär att jag firar med kålsoppa till lunch, men besöker favoritgrannstaden på kvällen för nånting läckert. Det är bara så svårt att bestämma sig för vad och var. Men större problem har man haft ...

Överbliven tacksamhet

Nu borde man inte kommentera saker man inte känner till och på basen av obekräftade uppgifter, men jag spekulerar ändå.

Jag hörde brottstycken av ett program på radion som handlade om krigsveteranorganisationer och pengar. Min åsikt i det här fallet är helt klar och obeveklig. Finns det pengar eller investeringar så borde de vid det här laget vara nästan uppanvända.

Om jag skänker pengar till en dylik organisation vill jag att pengarna helt och hållet ska gagna dem som stred för vårt land och alternativt krigsänkorna som inte har haft en lätt tid. Eftersom krigsveteranerna börjar vara få till antalet så borde pengakistan vara ganska tom. Äras den som äras bör. Här har vi antagligen förspillt tiden då vi kunde ha hjälpt och stöttat mänskor som förlorade många år av sin ungdom och sen fick börja om med tomma händer. Jag blir otroligt arg om det visar sig att det finns fonder och investeringar kvar när den sista veteranen/lottan respektive krigsänkan dör.

Vi är bortskämda, men borde ha skämt bort våra hjältar.

Om nån vet sanningen, berätta för mig. Risken är förstås att jag blir ännu argare ...

Lite på förhand

Ni har väl börjat plocka fram flaggorna för på fredag är det flaggdag igen. Det är MIN dag! Jag firar inte, men allmänheten flaggar i alla fall och det tackar jag för.

Kusinen från Sydin skänkte mig en underbart vacker blomma med en söt liten vers på kortet. Och vem har skrivit den versen - jo, Siv Andersson. Det är ofta så att samma namn eller fenomen dyker upp titt som tätt ibland. Det är inte så länge sen jag först uppmärksammades på att hon och hennes kort finns och nu är jag själv ägare till ett. Tackar och bockar.

Vad äter jag?

Det är väl ingen intresserad av, men jag bestämmer själv mitt tema, så det så!

Det råder oskrivna regler i min hjärna som kan få undantag om hjärtat så vill. En regel är att det vankas kött en dag i veckan, oftast söndag.

Övriga dagar äter jag grönsaker, grönsaker och grönsaker och bär och bär och lite frukt.

Jag utökar proteinintaget med lite ost, gärna getost, naturell yoghurt, ägg och fisk.

När det gäller sädesslag minimerar jag vetemjölsmängden och väljer gärna fullkorn och spelt och frossar i havre och råg.

Jag försöker ha åtminstone en varm grönsaksrätt och det är himla enkelt att riva ihop lite rotfrukter, blanda med ägg, krydda och steka. Ett recept på lasagne med spenat och fetaost har jag hittat, men ännu inte kommit till skott med. Jag har till och med hittat ekologiska fullkornsplattor.

Surdegsbrödet är på gång i fantasin, fanns ett recept i Kyrkpressen, men ännu har jag bara fått lyckan att smaka bakväninnan på-backens goda bröd.

Soppor är mums och kan med fördel frysas för att plockas fram då tidsbrist råder. Linssoppa, broccolisoppa och löksoppa hör till favoriterna.

Och lite mörk choklad var dag - det tycker hjärnan om!

Beundran

Sen 1977 har jag på avstånd följt Stina Ekblad. Jag vet inte hur jag fick nys om henne. Kanske det var ett reportage i lokalbladet. Åtminstone härstammar det från hennes diktbok som utkom just det året och som jag inhandlade.

Stina skrev dikterna i tonåren och jag har förstått att hon inte värderar sin poetiska karriär så högt. Men jag har använt dem i morgonsamlingar och på modersmålslektioner.

Kanske fascinerades jag av denna unga solfflicka som bröt upp från Österbotten som sjuttonåring och åkte till Danmark och skolade sig till skådespelare. Så spännande!

Och tänk att hon hållit kvar sin finlandssvenska efter alla dessa år!

Stinas look-a-like syster har vi fått se på tiljorna på Wasa Teater och hennes bror har varit till Kronoby och hållit linedancekurs tillsammans med sin fru. Då fick jag reda på att han hade en faster bosatt här och det innebär att hans tvillingkusiner gick i samma klass som min bror under skoltiden. Världen är liten i ankdammen!

Anledningen till att jag fastnat för Stina idag är reportaget i ÖT där hon kommer med kloka ord inför sin 60-årsdag.

Och hon är fisk liksom jag ...

Variation

Inför veckoslutets kaffestunder ville jag baka nåt och jag beslöt att satsa på nåt lite hälsosammare men ändå sött. Jag tog fram receptet till den höstliga rulltårtan (här), men eftersom minstingen inte vill ha lingon i så höll jag mig till endast banan.

I grundsmeten bytte jag ut drygt hälften av det vita sockret mot indiansocker. Det anses som ett lite hälsosammare socker eftersom det innehåller mineraler, vitaminer, aminosyror och antioxidanter och upptas långsamt av kroppen. Inte är det nyttigt, men nån gång kan man få unna sig lite gott.

Jag valde tiramisukvarg som tillägg till den vispade grädden, uteslöt sockret och fick alltså en rulltårta i bruna nyanser.

Alla godkände resultatet utan poänggivning. Jag tror att av tre provsmakare gav två tummarna upp medan den tredje viftade lite mindre...

Kusinmöten

Det är härligt att ha kusiner som sticker sig in och förgyller vardagen. Man brukar prata om att släkten är värst, men jag håller nog mer på uttrycket blod är tjockare än vatten.

Först ute var kusin Vitamin som kom direkt från jobbet och hon ser ut så här:

 På eftermiddagen kom kusin Lila som bor på lite längre avstånd och tack vare den fina pratstunden behövde jag inte helhjärtat engagera mig åt diverse ishockeymatcher som inte ligger högst i kurs i mitt sportsinne. Jag tog förlusten med jämnmod.

Ni vet ju att alla älskar att figurera på bild så detta är kusin Lila:

Nu väntar jag på the development engineer-sonen som flyger mellan Shanghai, San Diego, LA, Vancouver, Washington DC och Vasa. Få se vad han har att berätta ...

Och nästa vecka hoppas jag få besök av kusinen från Sydin.

Vrida av huvudet

Min kära mor brukade ge uppmaningen "Brid hövo åv han te!" när det var nåt på radion som hon inte ville lyssna på. Det var inte direkt riktat till personen utan tanken var att man skulle vrida på radions styrratt så det blev tyst.

Idag har jag vridit huvudet av några godingar. Jag hade köpt mujkor och den enklaste rensningen innebär att man vrider av huvudet och drar ut inälvorna. När det gäller mujkor eller småsik eller "kutula" går igen tanken till mamma för hon vägrade äta strömming men kutula var namnam.

Dagens lunch blev alltså stekt fisk med wokade grönsaker. Lite smågrymtningar från maken då det saknades annat tillägg såsom potatis eller ris, men jag tystade honom med några brödbitar och en pepparkaka.

 Frid och fröjd i huset!

... och den långa, ludna svansen

Egentligen är det kroppsbehåringen som vi har från apstadiet som blev ett litet personligt bekymmer för mig inför operationen. Jag körde med min LadyShave i armhålorna - i den bestrålade armhålan växer håret väldigt långsamt och det tackar jag för. Lite funderade jag på benen, men tyckte det inte var så viktigt nu vintertid då benkläderna täcker.

När jag låg på operationsbordet ångrade jag mig djupt. Båda benen blev ordentligt exponerade. Det sattes dropp i ena foten och runt det andra benet lindades blodtrycksmätaren. Och oj, vad det gör ont när blodtrycket mäts i benet. Testa gärna!

Som tur var somnade jag in snabbt och slapp ligga där och medvetet skämmas.

När jag idag skulle besöka kirurgen och fått beskedet om att vara oäten inför en eventuell öppning av såret inledde jag morgonen med en snabbrakning. Och se det blev bra för nu behövdes bara punktering för att få ut dräneringsvätskan och en ordentlig putsning av såret efter vascuporten som blivit infekterat. Medicin på och punktering varje vecka ska antagligen göra susen. Jag är faktiskt ömmare i kroppen nu än jag var just efter operationen. Men jag vilar, tar det lugnt emellan möten och kommer igen. Det bara stör mig då jag missade mina jumppagrupper på grund av ändrad tid till kirurgen. Vi tar igen det!

Små snuttar av allt

Ett möte är avklarat och ett väntar i kväll. Däremellan ska jag dra min sittjumppa. Men för att inte få en tom bloggdag slänger jag iväg ett inlägg medan jag äter lunch, ser på OS, läser dagsblaskan och stickar sockor.

Ja, vi kvinnor är effektiva, glömde säga att jag kastar in ved i värmepannan också.

Synergieffekter

Sen vi bytte tidpunkt för seniordanstimmen har vi uppnått en oplanerad synergieffekt. Det låter väl modernt och kostnadseffektivt?

Innan timmen börjar kan deltagarna ta en sväng via laboratoriet och sköta ärenden där innan de kommer till dansen. Så nuförtiden ser det ofta ut så här:

Jag gillar upplägget och ska själv testa det i mars då det är min tur att uppsöka labbet.

Kritik

 

Kritik uppfattas oftast som något negativt, men man också ge positiv kritik, alltså beröm. Hos mig själv har jag försökt förbättra den egenskapen att jag uttrycker min erkänsla då det är befogat och jag har fått fin respons. Det gäller bara att tänka till lite och komma ihåg. Det är så lätt att genast klaga över det som är negativt.

När jag först mötte den läkare som skulle operera mig märkte jag att hon var en som höjer sig över medelnivån. Efter operationen tänkte jag att jag måste berätta det för henne. Där låg jag och funderade hur jag bäst skulle uttrycka mig på finska och säga det kort och enkelt, men effektivt. Till sist hade jag meningen klar och nu var det bara att framföra den och försöka få e- och ä-ljuden uttalade på rätt ställe.

Jag sa något i den här stilen (min översättning):
Får jag ge lite feedback? Du utstrålar kompetens, empati och sinne för humor!
Hon blev lite rörd och ruskade lite om min fot. Och då fick jag fortsätta som jag tänkt:
Just det där! Den där lilla beröringen! Den betyder mycket, fortsätt med det!

Jag hoppas jag made her day, för det var hon värd (fastän hon glömde sprutreceptet). Ofta saknar man den här direkta, förtroendeingivande kontakten till läkaren för (nu till en av mina fördomar) de som kommer in på läkarutbildningen är oftast högintelligenta, men saknar något när det gäller social kompetens.

Så ta mig på orden! Ös beröm över folk som kommer i er väg, önska kassafröken ett trevligt veckoslut, skänk ett leende åt en främling och ni får tusenfalt tillbaka. Men kom också ihåg att mena det ni säger och "pjasa int".

Änglatjänst

Nu vill jag inte verka förmäten, men jag tyckte faktiskt jag var till nytta det dygn jag tillbringade på centralsjukhuset i norra staden. Jag övade lite på mina änglaegenskaper.

I väntan på operationen hamnade jag tillfälligt i ett annat rum där jag stötte på en f.d. kronobybo. Hon väntade på att maken skulle komma och hjälpa henne med påklädningen. Mig felades ingenting. Jag var glad att få tidsfördriv med innehållsrikt samtal och erbjöd mig genast att hjälpa till med kläderna. Jag är minsann ingen vårdartyp, men detta klarade jag galant. Jag bad rumskamraten ge mig order som jag sen utförde. Jag tror jag var ännu mer tacksam över att ha fått vara till nytta än den som fick ta emot hjälpen.

Nåja, jag fortsatte med nästa patient som kom till rummet innan jag kärrades iväg till operationssalen. Det var en f.d. granne i åldern 90-. Då förstår man att finskan inte existerar och min hjälp blev att tolka ibland. Hon fanns sen i mitt nya rum då jag kom från operationen. Vi fick också en god kontakt och jag fick bli hennes språkrör då en del skötare hade lite språkproblem.

Jag fick också ett bevis på att man nog bör vara vid sina sinnens fulla bruk och följa noga med vad som sker och glöms. Både rumskamratens läkare och min egen kirurg gjorde missar som kanske inte var ödesdigra, men ändå...

När rumskamraten skulle skrivas ut kunde jag inte låta bli att höra att sköterskan sa att hon ska komma in på nytt om tre till fyra veckor. Jag har lätt för att blanda mig i (tyvärr) och påpekade att jag med 90 procents säkerhet hört läkaren prata om månader när han besökte patienten på morgonen. Denna var också mycket skärpt och intygade det samma. Till och med sköterskan hade funderat på tiden och kollade upp i journalen, men det stod veckor. Men när hon kontaktade läkaren medgav han att han skrivit fel. Nåja, inget stort fel, men visst hade det varit onödigt för den gamla damen att ta sig till sjukhuset för tidigt.

I mitt fall hade kirurgen frågat om jag brukade få blodproppar. Nej blev svaret, men hon sa att hon ordinerar ut tio sprutor som jag ska injicera varje dag. Jag fick avskrift av mina recept och tänkte inte mer på det. Men när språkkusinen ringde och jag ondgjorde mig över att nattsköterskan väckt mig då jag just somnat in djupt för att ge mig en spruta - pling! sa det i mitt huvud. Det fanns inget recept på sprutorna. Alltså haffa en sköterska igen och hon fick kontakta min läkare och då först var war alles in Ordnung.

Nu vet jag inte hur de ska klara sig där på avdelning 10 när jag har övergett dem!

Tack för den fina buketten! Nån som känner mina favoritfärger?!

Min nya följeslagare

På sjukhuset fick jag en god vän som kommer att hjälpa och stöda mig i fortsättningen. En som finns till för att hålla i handen och ge små kramar åt. Vi blev bekanta genom en före detta elev till mig, en manlig sådan, och jag kommer att värna om vårt förhållande speciellt mycket den närmaste tiden. Sen får vi se om förtroligheten håller i fortsättningen eller om jag tröttnar på vårt förhållande. Men för tillfället kör vi hårt, dag och natt (nästan).

Som ni kanske anar är det mitt lymfsystem som ska få lite hjälp genom att jag pumpar på "vännen". Eftersom en del lymfknutor blev bortopererade kan jag få problem med armen om jag inte hjälper till lite själv och det gör jag så gärna. Idag får jag dessutom börja jumppa armen så nu är vi på gång. Igår var jag på en tjugominuters promenad och om jag hinner från OS blir det säkert lite utevistelse idag också.

Not without you

Jag vill uttrycka mitt innersta och varmaste tack från djupet av mitt hjärta för uttalat och outtalat stöd som hållit mig och fortfarande håller mig på ett gott humör och med positiva tankar inför framtiden.

I onsdags på eftermiddagen bortopererades mitt högra bröst och på kvällen var jag glad över att må så bra att blåbärssoppan var en njutning efter en lång fastedag.

På torsdagen blev jag utskriven och kunde åka hem och fortsätta rekuperationen (vet inte om ett sådant ord finns i svenskan, lånade från eng. recouperation, recover). Jag vet att jag måste vila, för nästa vecka vill jag delta i möten och hålla mina kurser.

Jag hann få en del infallsvinklar under min korta sjukhusvistelse och må återkomma till den ännu i ett senare skede. Ingen överansträngning. Men jag vill så hjärtans gärna komma ihåg er alla på vändagen. Carpe diem!

Ensam hemma

Tack och lov är jag inte bosatt i Chicago. Jag har nog aldrig varit over there, men jag har sett film och format min egen åsikt.

Jag är nämligen gräsänka i två dagar och min hjärna fungerar som vanligt inte riktigt hundra. Hemkommen från ett möte var jag troligen en aning disträ. Jag hade varit noga med att låsa alla dörrar då jag gick hemifrån, men efter drygt fyra timmars diskuterande där jag som vanligt var aktivt emot ibland var mitt psyke aningen mörbultat.

Det var först på morgonen då jag var tvungen att ta itu med morgoneldningen (hann inte elda igår kväll) och hämtade tidningen (absolut inte mitt jobb) som jag märkte att mitt val av boningsort är helt rätt. Jag hade nämligen glömt nyckeln i låset - på utsidan. Fritt fram för vem som helst att ta sig in och störa min nattsömn. Därav går tanken till otryggare platser i världen.

Vaskonst eller konstvas?

När jag plockade undan mitt morsarv, Orreforsvasen, tyckte jag att jag kom på en bra idé då jag beslöt att vända på den och använda den som ett konstföremål. Jag märkte då att nån annan varit lika fiffig för där fanns ett hål för ett ljus. Åtminstone är vi två som förstår oss på glaskonst.

Jag försökte googla fram vad vasen heter, men hittade inget. Kanske den har fejkad lapp?

Småstickat

Jag har äntligen fått mina babypresenter levererade så jag kan visa (inte skryta!) dem i ett blogginlägg. Mönstren har jag hittat i bloggen Lindas Lantliga     http://lindaslantliga.blogspot.fi/p/monster_28.html  och Drops design  http://www.garnstudio.com/lang/se/kategori_oversikt.php 

Den förstnämnda inspirationskällan använder jag för att det är lätt att hitta ett nyttigt mönster då man inte behöver välja bland tusen andra. Drops design igen är bra då man inte vet vad man söker men väldigt gärna vill tillverka nåt. Där finns massor av trevliga mönster.

Om jag stickar en ny babyfilt skulle jag testa att sticka in de vita fåren direkt. Det blev mycket upprivningar och garnbyten och jag blev aldrig nöjd.

Tubsockorna var roliga att sticka och det gick snabbt. De går säkert att använda som vantar också.

Tryckt eller tryggt?

Jag har funderat lite över små saker och ska försöka dra ihop några av dem. Det som ledde mig in på detta var en kommentar hört på ett möte.

Det skrivs en hel del om oss som kan vara till skada eller påverka oss negativt. Nu tänker jag inte bara på all den goja som sprids över nätet genom alla sociala media utan på något som är ganska konfidentiellt men ändå inte.

I våra medicinska journaler kan det stå just sånt som jag fick ett exempel på, nämligen 'vanha juoppo' (gammal fyllbult). Dessa oövertänkta ord kan i framtiden missgynna personen i sjukdomsbehandlingar.

Om mig har man skrivit 'vähän obeesi nainen'. Inte låter det så farligt eftersom vi inte använder det engelska ordet 'obese' i svenskan så ofta utan vi säger att vi är feta eller tjocka. Men nog tog jag lite illa upp när jag läste sanningen. Jag vill ju vara nätt och normalviktig.

Orden vi levererar är farliga för mellan talare och åhörare/läsare finns en tolkning som inte betyder att budskapet blir det samma som det är tänkt att vara. Vi sårar varandra utan att mena det och vi misstolkar enkla saker. Här gäller samma regel som överallt att det inte finns något svart eller vitt - bara grått.

Spegling

Nu har det varit lite mulet, men vi kommer väl ihåg de härliga soldagarna vi hade för nån vecka tillbaka.

En dag stod jag i köksfönstret och väntade på att den högt ärade och älskade maken skulle komma hem till lunchen. Jag fick syn på solkatter som långsamt vandrade över gårdsplanen. Som upplysning kan jag nämna att jag tycker om solkatter i motsats till rovdjurskatter.

Är det min klocka som skickar reflektioner? Jag vände ut och in på min skrynkliga hjärna och knöt ihop alla möjliga lösa trådar och försökte hitta en logisk förklaring och hör och häpna det lyckades!

Det var mina små runda speglar som hänger i klätterställningen som döljer piskställningen och som min far tillverkat enligt mina önskemål, men mest efter eget huvud. Speglarna har jag fyndat i Terjärv och de har fått hänga ute några år och får en skönare patina för varje år.

Nu rörde de sig sakta i vinden och eftersom solen var så lågt på himlen träffade strålarna mina speglar och bildade trevliga ljusglimtar. Tänk, så lite det behövs för att pigga upp en!

Lyckospark

Jag fick en lyckospark av en gymnast idag, men det jag egentligen tänkte skriva om är min trogna sparkstötting.

Det är först den här veckan jag kunnat använda den. Det har varit för lite snö hittills. Nu går det si så där. Jag använder den mest som packåsna. När man har ungefär en halv kilometer till närmaste livsmedelsbutik känns det lite onödigt att starta bilen, men eftersom jag inte cyklar vintertid (är för feg, tycker inte om slir och sladd) så är jag tvungen att ta bilen om det inte är sparkföre eller om jag inte ska handla så lite och lätt att jag orkar bära i ryggsäck.

Men den här veckan är jag lycklig över sparkföret. En kvällspromenad byttes till och med ut mot en liten tur med sparkstöttingen.

Som parentes kan jag nämna att jag invaldes som kommunstyrelsens representant i äldre rådet på grund av att jag använder spark vintertid till mina möten. Samma regelverk användes då en liknande representant skulle utses till ungdomsrådet. Det är inte alltid bra att bo nära till servicen, men jag trivs med både ungdomar och äldre mänskor så det må vara hänt och dessutom slipper kommunen betala kilometeravgift.

Murder!

Nu är det bestämt! Jag är i maskopi med några kvinns och vi ska utföra ett mord om en vecka, onsdagen den 12 februari (mammas dödsdag).

Själv spelar jag en mindre roll. Jag mobbar offret och tar det med till brottsplatsen. Till min hjälp har jag en röntgenläkare, en onkolog, en kirurg och ett antal sköterskor. Det kan vara nån man inblandad, men han har inte huvudansvaret.

Mordet sker med kniv och kommer att vara ganska blodigt. Jag hoppas att offret plågas, dissekeras och sänds bort för vidare plågsamma tester. Som ni märker är jag helt kallblodig i denna situation. Jag som annars är en empatisk människa känner inga som helst tvivel inför den gärning jag ska vara delaktig i.

Förresten är ni mina medhjälpare i brottet. Med alla era positiva och goda tankar, ord och kramar, hjälper ni till. Tusen tack för spontana kramar i butiken och var vi än möts.

Jag hoppas att polisen inte kommer och tar mig för det är förstås bara Big C som ska få sitt rättmätiga straff.

Nyttigt och fiffigt

När jag fick syn på ovanstående kruka i fina porslinsbutiken kunde jag inte låta bli att köpa en. Men som med så mycket annat användes den en tid och har sen fått vila i ett skåp.

Med tanke på nyttiga örter tog jag krukan till heders igen och placerade den välvilliga persiljan i den tillsammans med lite vatten. Nu är det lätt att komplettera maten med en kvist hälsosamt grönt.

Citat

En orsak till att jag inte haft upp ögonen för Siv Anderssons diktkort är att jag plockar mina uppvaktningsrader från några böcker som jag flitigt bläddrar i. Så pass fiffig är jag också att jag alltid skriver försiktigt med blyertspenna i boken när och vem jag tillägnat citatet för att undvika att jag använder samma åt samma person igen. Jag är förstås noga med att alltid uppge författarnamnet eller noteringen om t.ex italienskt ordspråk.

Några axplock:

• Världens bästa citat:  Lär känna modern innan du gifter dig med dottern. (Arabiskt ordspråk) 
• Lilla poesiboken:         

Nöjd levnad                                   

Äta litet, dricka vatten,                            

Roligt sällskap, sömn om natten,                         

Käckt arbeta, lägligt bo,                         

Stillhet någon stund på dagen;                        

Det är lagen,                          

För min hälsa och min ro.                                             

Olof von Dalin (1708-1763)

• Guldkorn. Ordspråk och andra klokheter:                       En del människor ger sina bekymmer en simlektion i stället för att dränka dem.  (Mark Twain)
• Björn Ranelid: Jag skänker dig mina vackraste ord:   Det tog miljoner år att få människan på fötter, men endast tio sekunder att tvinga henne till att krypa. 

• Paulo Coelho: Livet. Utvalda citat:   

 Det är inte svårt att börja ett nytt liv. 

Det räcker att fortsätta 

med samma styrka och energi som tidigare,

 och att göra det bästa av det. 

                                                                            (ur Det femte berget)                                                                      

Upp i varv

Egentligen skulle detta inte bli ett blogginlägg, men när jag låg vaken fastnade ordet varv så jag måste skriva av mig.

Ni vet hur det är med medelålders tanter och sömnsvårigheter. Vi skyller på fullmåne, hormoner, kaffe och allt möjligt. Till allmänt intresse ska jag nu meddela att jag de senaste kvällarna lidit av lite insomningssvårigheter.

Jag brukar ganska lätt knockas av att läsa lite i en bok. Och visst blir jag riktigt sömnig, sätter ifrån mig boken, släcker lampan och slocknar själv - trodde jag!

I stället för att somna börjar tankarna vandra och jag inser att jag faktiskt inte kommer att somna genast. Jag försöker med avslappningsövningar börjande från fötterna och känner att kroppen blir tyngre och tyngre - men inte hjärnan! Där ligger jag vaken i en evighet känns det som. Minstingen hörs komma hem, tar en vända till kylskåpet, kniven raspar mot knäckebrödet ... och där ligger jag fortfarande.

Jag antar att jag slutligen träffar på John Blund för nu plötsligt är det tidig morgon och samma procedur fortsätter - jag kan inte somna om ...

Naturligtvis blir det några minuter då och då som jag sover lätt. Det har hänt att maken påstår att jag snarkar, men man ska inte tro på allt, säkert skrovligheter i halsregionen.

Tillbaka till varven. Jag började fundera över om jag är uppe i varv för att jag sitter och sticker varv efter varv på babymössorna varje kväll framför TVn.

Lite ombyte

För omväxlings skull köpte jag orangefärgade tulpaner! Men hur placera dem? Alla i stora Aaltovasen eller några tulavippor i mormors lilla vas?

Jag testade lite olika varianter och slutresultatet får ni inte se. Jag placerade allt på soffbordet. Det behövs så lite så har man ett nytt vardagsrum! Tänk om alla kvinnor vore lika billiga i drift som jag?!? ;)