Horace Engdahl noterar att Helsingfors ändrat mycket sen sjuttiotalet. Svenskan var starkare med i bilden på den tiden. Jag har själv märkt att ryskan har tagit svenskans ställning i stadskärnan, speciellt när det gäller information.
Intressant också att notera att svenskarna tydligen glömt sin historia och vill förtränga det förlorade kriget mot Ryssland. På samma sätt som många finländare vill glömma sin gemensamma historia med Sverige, ett och samma land så sent som i början av adertonhundratalet.
Jag vet inte hur många gånger jag fått kort förklara för utlänningar att jag är från Finland, men jag pratar svenska som modersmål. Jag minns bland annat en gång i Köpenhamn då jag inhandlade underkläder och fick god betjäning. Expediten tackade så hjärtligt för den för henne intressanta informationen och vi var båda nöjda med pratstunden - ett möte att minnas.
Men det som jag ska försöka komma ihåg är tipset om hur man i Sverige bemöter berömmet om att man talar en bra svenska. Mitt svar ska hädanefter bli : Tack, det samma!
 |
| Borde ha fotograferat den röd-gula vimpeln som symbol för finlandssvenskheten, men färgerna i Kronoby kommuns vapen får duga |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar