Eftersom jag var på ett förlovningskalas igår gick mina tankar naturligtvis till min egen förlovning för hundra år sen. Tänk, så ung man var då! Livet lekte och världen låg framför fötterna ...
Jag minns så väl tid och plats för stunden då vi prydde varandras ringfinger med ringar som vi skaffat i all hemlighet. Vi hade fått försäljaren och barndomsvännen att lova att inte avslöja något. Följande dag höll vi fortfarande tyst och inväntade bara det ögonblick då min mamma eller pappa skulle lägga märke till våra ringar. Det skedde under en roddtur då den nyförlovade ynglingen tog sin blivande svärmor på en roddtur tillsammans med min älskade Lolasmamma. Det hördes från sjön vilket liv det blev. Jag är inte riktigt säker på om min pappa hade märkt något innan, men det vore likt honom att inte säga nåt.
Hur som haver så var bådas föräldrar nöjda med valet av livskumpan och eftersom vi fortfarande trivs tillsammans kan det inte ha varit helt fel ...
Hipp, hipp, hurraaa för alla nyförlovade!
 |
| Jag brukar försöka hålla familjefoton utanför, men kunde inte låta bli...kanske han inte märker ... |
Vilket sött foto ... lovar att inte skvallra till ''honom'' på jobbet! ;)) Hälsningar från skolkompisen som dykt upp lite överallt denna vecka ... både i dina gamla urklipp och i bloggar ;))
SvaraRaderaTack för det! Nästa gång vi ses får vi lov att ha lite släktutredning.
Radera