Inget konstnärsfrö

När jag grävde i min minneslåda hittade jag annat smått och gott som ni kommer att få en liten titt på så småningom. Jag börjar med en publicerad teckning som den "duktiga tösen" ritade med möda och besvär vid fyra års ålder. Jag kommer ännu ihåg precis var jag satt och ritade. Det var hemma hos grannen där jag fick god omvårdnad av Lolas mamma. De bodde då i ett stort "slott" nere vid ån. Det huset stod sen länge tomt och var en underbar lekplats för oss flickor. Jag till och med minns med sorg i hjärtat hur vi spelade gamla stenkakor som sen respektlöst förstördes av oss. Tänk vilka skatter!

Nå, det ena minnet leder till det andra. Det jag också minns var att under min arbetsamma produktion av bidraget till tidningen (minns inte vilken) blev jag otroligt frustrerad (visste inte då vad ordet betydde) och jag gnällde om att det inte blir till något. Det var enda gången Lolas mamma blev lite sur på mig och bestämt höjde rösten och uppmanade mig på skarpen att färdigställa teckningen. Och jag lydde!

Nu har jag kvar urklippet som ett kärt minne och som kuriosa kan jag se att vi på den tiden ännu stavade vårt efternamn med k.