Nu senast skedde det under veckoslutsuppköpet i lokalbutiken. Jag hälsade försiktigt på en äldre dam som jag visste var mamma till min klasskamrat von anno dazumal. Hon såg inte ut att vara hundra procent säker på vem jag var så jag berättade vems dotter jag var. Sen inledde vi ett samtal som varade i nästan en halv timme och som gick ganska på djupet. Jag tror hon behövde få en pratstund och jag var gärna den trogna lyssnaren. Samtidigt rörde stunden mig och jag fick bekräftelse för mina egna funderingar, vägledning och välsignelse. Allt detta kan behövas.
Med en herreman uppstod det en lite kortare diskussion om Runeberg, men den var också givande eftersom den var så oväntad.
Stärkt till själen återvände jag till hemmets lugna vrå med mina matvaror, men mötena bär jag med mig länge ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar