Vad jag önskar att jag kunde hinna med alla mina vänner på boendet. Idag hann jag åtminstone ta en runda i rullstol med tre av dem. Det borde vara en självklar sak att få komma ut en gång per vecka, men det finns inte resurser för det och alla vill inte ut heller.
Desto roligare var det att kunna uppfylla någras längtan och märka hur de njöt av att bli skuffade runt kvarteret. Lite ovant kändes det dock att få vindens smekning på kinderna - onekligen lite kallt ändå. Men solen lekte tittut med oss och vi drömde oss till ordentligt vårväder och utevaro på den nya terrassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar