Sittgymnasterna var mäkta imponerade över mitt arbete. Tänk vad jag suttit och klippt och virkat! Jag hade kanske fem väskor med nystan och man blir riktigt nostalgisk då man tittar på flätan och minns pojkarnas pyjamas, den orangefärgade T-skjortan med texten Don't get lost på framsidan och en kompass och Follow me! på ryggen och andra avlagda kläder.
Visst har det gått åt ganska många timmar framför dumburken då ögonen har blickat från skärmen till saxen och tillbaka. Själva virkandet (fingervirkning) var ganska tungt. Jag hade fem nystan i olika färger på min vänstra sida och lika många på den högra. När jag hade fått ihop mer än 23 meter slutade jag och det visade sig räcka.
Vad gör man med en dansfläta då? Jo, det finns koreograferade sittdanser där man använder en dansfläta eller danssnurra som vissa säger. Jag hade också gjort upp ett gymnastikprogram där vi lyfte både ben och armar, rygg, mage och axlar med hjälp av flätan och fastän den inte är tung känns det ändå lite annorlunda. Vi till och med testade balansen genom att spänna flätan mellan oss och göra små benlyft. Det var lite svårt eftersom tygremsorna är av trikå vilket betyder att själva flätan stretchar lite för mycket.
Men jag är nöjd över att ha en alldeles egen dansfläta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar