Jag var ordentligt nervös inför resan för det utlovades snöstorm i Tammerfors på självständighetsdagen och tåget skulle passera just där på förmiddagen. Jag såg ingen snöstorm men Pendolinotågets dörrlampa lyste vilket behagade försena oss med en halv timme. När jag ska nånstans vill jag vara i god tid och den lilla halvtimmen fick mig ännu nervösare ifall bussen från Dickursby skulle ta oss till flygplatsen tillräckligt snabbt. Vi hittade bussen och parkerade oss däri och fick vänta tio minuter minst innan den kände sig startklar. Alla trafikljus lyste förstås röda - men vi hann.
Nu var nästa nervositetsmoment flyget. Det var storm ute i Europa och bland annat Schiphol i Amsterdam var utsatt. KLM hade avbokat torsdagsflygen och även det tidigaste fredagsflyget från Helsingfors. Vi skulle förstås först till Amsterdam och sen vidare till Lissabon. Det kom sms om att följa med situationen för det kunde bli inställda flygningar även fredag.
Men nu hade vi tur - vårt flyg kom iväg om än lite försenat. Det betydde att tiden till nästa flyg blev ganska tight. Och Schiphol är stooort och det var svårt att hitta tavlan som berättade vilken port vårt flyg ville starta från och det fanns andra resenärer också - i massor. Efter lite yrande hit och dit hittade jag rätt tavla som upplyste om rätt gate och sen var det att traska längs med löpbanden i rask fart.
Men vi var inte lyckligt framme än. Vid flygplatsen i Lissabon hittade vi snabbt en buss in till centrum då vi äntligen virrat ut ur den krångliga terminalen. Jag visste att vi skulle sitta på till ändstationen för att därifrån ta ett pendeltåg till Estoril där hotellet låg. Alla andra resenärer steg av utom vi och plötsligt blev det helstopp i trafiken. Efter en lång väntan gick jag fram till bussföraren och frågade om det var långt till Cais do Sodré. Det var det inte så vi hoppade ur bussen som var strandsatt på grund av en massa spårvagnar som tagit paus eller spårat ur eller gud vet vad.
Vi hittade stationen och försökte lista ut hur man skaffar biljett. Lyckligtvis fick vi hjälp av en snäll dam och hade så småningom var sitt kort med laddad resa i vår hand. Sen skulle man genom en port. Det gick bra för maken, men inte för lilla frun. Jag använde olika tekniker och svängde kortet alla vägar, snabbt och långsamt. Till sist började jag spionera på övriga resenärer och gjorde en liten smekning med kortet över apparaten och voilà; det gjorde susen!
Fjorton stationer senare var vi framme och tog en taxi till hotellet i hisnande fart upp längs smala gator. Klockan var över nio på kvällen och vi var hungriga som vargar så efter incheckning fick vi några restauranger utpekade på kartan och med smärre problem hittade vi MAAAT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar