Konstens Helsingfors

Nu har jag prickat av dagens agenda, återstår bara tågresan hem och en liten bilfärd.

Framkomsten till huvudstaden började i sann kronjuvelsk anda. Jag yrade omkring som en virrig höna och försökte lista ut var spårvagnshållplatsen befann sig. Det var ganska länge sen jag tagit fart från järnvägsstationen och jag hann korsa gatorna fram och tillbaka innan jag kom på det - trodde jag! Jag såg tian närma sig och skyndade över mot rött ljus då inga bilar var i antågande bara för att inse att perrongen saknades. I stället fanns staket och byggen på gång. Och tian körde iväg.

Jaha, skulle jag gå åt höger eller vänster? Jag satsade på vänster, korsade gatan bara för att inse att jag troligen skulle åt andra hållet, eller?

Jo, det skulle jag och halvvägs till granitborgen också. Där hade man inrättat en ny hållplats och efter lite väntan bordade jag tian och hann just och just i tid till mötet.

Sen var det dags för det konstnärliga ögonblicket. När jag exporterat kappa och väska till garderobsvaktmästaren gick jag mot biljettförsäljningen och i aulan stod självaste Muminmamman själv och väntade - inte på mig dock. Det var Birgitta Ulfsson in the flesh och det kändes lite kul.

Det var ett ganska digert material som var utställt och jag kan bara konstatera att familjen Jansson var en mycket konstnärlig familj och Tove själv var mycket mångsidig då man beaktar både hennes måleriska och litterära ådra.

Bäst tyckte jag om hennes skapelser från trettiotalet och hon var nog senare en mycket driven tecknare.

Jag passade också på att ta en vandring bland klassikerkollektionen, mest inhemskt men också Gaugain och Chagal. Och tänk, jag fick se Gallen-Kallelas målning 'Lemminkäinens moder'. Den tavlan avgjorde en frågesport i högstadiet då klassen delades in i två lag under historielektionen. Vi hade fått se en diaserie och fick sen svara på frågor. Hissaläraren visade en bild på just den tavla jag såg idag och frågade vad den hette. Ingen visste, inte jag heller, men vårt lag ville producera ett svar. Jag vet inte hur djupt i mitt undermedvetna jag grävde, men jag hörde mig säga 'Lemminkäinens moder' och segern var vår!

För övrigt hade vädergubbarna fel - igen! Det var soligt och vackert i Helsingfors på eftermiddagen och jag upplevde inte alls det utlovade regnet och det beklagar jag inte.