Igår blev jag superduperlycklig över nånting som ni knappast kan förstå.
Men för att börja från början. Som ni säkert vet vid det här laget är jag en sann humanist (fastän jag läste lång matematik i gymnasiet) och otroligt fascinerad och intresserad av mänskor i alla åldrar.
För mer än tio år sen tillbringade familjen sportlovsveckan i Lappland. I samma stora stuga bodde också två systrar med familjer som växt upp i mina hemtrakter. Deras tredje syster var jag bekant med sen tidigare. Nåväl, jag har för vana att fylla år under sportlovet och bjöd på födelsedagskaffe. Systrarna hade köpt ett litet, sött bokmärke i läder eftersom de kände till att jag älskade böcker.
Jag knöt speciellt an till den äldre systern och vi träffas regelbundet sen dess.
Men för många år sen var plötsligt bokmärket försvunnet! Jag letade och funderade, jag frågade på biblioteket om det kanske hittats i en inlämnad bok. Men nej, bokmärket från Lappland var borta. Jag drog den slutsatsen att det trots allt glömts kvar i en bibbanbok och att nån lycklig läsare hittat det och funnit användning för det.
Men så plötsligt igår då maken skulle byta ut den lilla bokhyllan i vårt lilla sovrum i sommarstugan hände det!
Jag plockade ner böckerna för att sortera bort och slänga icke-värdefulla böcker (jo, numera klarar jag av det, tidigare var det brottsligt). När jag bläddrar i en bok glider mitt älskade och saknade bokmärke ut. Jag blev så glad att jag kunde ha hoppat i taket, vilket är fullt möjligt eftersom det är lågt till taket.
Tänk, att en sån liten händelse kan sprida glädje ännu långt fram i tiden! Mitt fina bokmärke har affektionsvärde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar