Lagom under tiden vi var på resa började hallonen mogna. Vi tycks få vår skörd vid stugknuten ännu det här året innan björkar och granar tar das Lebebsraum.
Första gången jag tog lilla hinken för att förgylla vinterns måltider funderade jag bara lite på utstyrseln. Det gick inte an att dyka in i hallonsnåret i endast den nya bikinin så jag drog en långklänning över. Jag kom snabbt till slutsatsen att klädvalet inte var så lyckat då myrorna började leta sig uppför mina långa spiror - hups! Wishful thinking! Uppför mina korta stockar borde jag skriva, det är närmare sanningen.
En och annan mygga hittade förstås mig och ville gärna knyta blodsband. Mina armar fick närgångna rivspår av hallonbuskarna. Men jag plockade klart min hallonliter.
Det som är perfekt med ett hallonställe så nära är att man gott kan svettas en liten stund då man vet att det bara är att slita av sig kläderna och svalka sig i sjön efteråt. För svettig blir man om man drar på sig de gamla, blå gymnastikuppvisningsbyxorna och långärmad blus tillsammans med ett par hederliga svarta Nokiastövlar, men det är det värt för nu kommer ekorren i mig fram då det ska samlas bär i frysen. Som tur är har jag lyckats få tag på en duktig, bärplockande make också. Jag tror det blir goda bärsamlare av sönerna också då de får plocka till eget bo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar