Häromkvällen hade jag en djup diskussion med minstingen om bland annat livet och döden, livet efter döden, andra livsformer. Någon dag senare började jag läsa boken 'Till himlen och tillbaka. En neurokirurgs nära-döden-upplevelse' skriven av Eben Alexander. Där stöter man på intressanta synpunkter som baserar sig på författarens upplevelser under en vecka i koma i samband med en bakteriell hjärnhinneinflammation som han mot alla odds överlevde.
Det märkliga var att de framkastade tankar jag kom med i min mor-son-diskussion fick jag belägg för i boken. Jag citerar:
"Detta andra, mycket större universum är inte långt bort överhuvudtaget. Tvärtom är det just här - just där jag sitter och skriver denna mening, och just där du läser den. Det är inte fysiskt avlägset, det existerar bara på en annan våglängd. Det är precis här, precis nu, men vi känner det inte eftersom vi till största delen är oemottagliga för de frekvenser på vilka det visar sig. Vi lever i de välkända tids- och rumsdimensionerna, omgärdade av våra sinnens begränsningar. Även om dessa dimensioner har mycket som talar för dem stänger de samtidigt oss ute från andra dimensioner." (ss186-187)
Eftersom jag är en sensitiv fisk har såna här saker alltid intresserat mig och kanske därför är jag inte rädd för döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar