Småjobb

Nu ska jag igen bjuda på lite små egenheter som jag gör bruk av.

Efter gårdagens ljusfest, utan smällar för vår del, samlas det ett hundratal utbrunna värmeljus. Vad sysslar Kronjuvelen med då? Jo, med hjälp av händer och avbitartång opereras metallkopparna så att det oftast kvarvarande stearinet tas bort och sätts i förvar inför nästa veneziansk afton. På detta sätt sparas också ljusstumpar för att bli bränsle i facklor.

Man kan säga att jag är onödigt ekonomisk och snål. Men man kan också hålla med om att jag är ekologisk och utnyttjar alla resurser till max. Metallen går förstås till återvinning.

Jag bekymrar mig inte om vilken ståndpunkt ni tar. För mig är det helt enkelt en kul grej som gör mig nöjd och belåten. Och den känslan unnar ni väl mig?

Skördetider

Jag känner mig alltid lite stressad på hösten. Det är så mycket för tant Ekorre att samla till boet inför vintern.

Det är främst hallon och blåbär som vi satsat på och jag konstaterade igår att hallonvisan sjöng på allra sista versraden, men efterrätt idag blir det.

Blåbär finns ännu, men på kort cykel- och promenadavstånd. Några frysaskar till finns på önskelistan och åtta är redan fixade på förmiddagen.

Lingonen börjar lysa röda och det blir att plocka fram fjolårets anteckningar och kolla hur många ämbar som ska hämtas hem.

Sen har jag förstås de egenhändigt odlade och misskötta grönsakerna. Paprikaplantan i glashuset ska få bjuda på sin gula frukt den här helgen.

Smått och gott från Helsingfors

Tänk, att man kan ha en och en halv timme extra tid i storstan i den omedelbara närheten av affärer av alla de sorter - och inte alls ha lust att shoppa!

I stället hade jag shoppat i liten skala i Ateneums lilla boutique. Jag föll för något så simpelt som en kylskåpsmagnet av lilla argsinta My och två kort av de i verkligheten stora tavlorna, freskerna, målade av Tove Jansson. Jag tror de ska få göra sällskap med andra konstnärer i min lilla toalett!

 

Fest på landet 1947

Fest i stan 1947

 Plikttrogen som jag är fyllde jag i en enkät och fick ett vykort för att jag offrade min billiga tid.

Fanny Churberg (1845-92) Månsken 1878

Spotlight

Med god planering och lite tur lyckas det ibland.

Både maken och jag hade möte igår kväll. Och dessutom ville vi gärna besöka Handelns och kulturens natt i grannstaden. Vädret hade vi också emot oss.

Men igen grep ödet in och vi sammanstrålade i hemmet och begav oss på en snabbtur ut i skymningen.

En liten kaffetår i den anrika prästgården vid Aspegrens gav en bra början och vi fick se då facklorna började tändas. I lusthuset hade man stylat till det så fint med solrosor och ljus. Det var underbart att sakta gå runt i trädgården och njuta av växter, ljus och stämningen.

När vi gick därifrån tog vi en promenad in till torget och hann se och höra Alfred Backa, en ung underhållare som jag hört om men inte stiftat närmare bekantskap med. Kul!

En bra avslutning på dagen blev det med både motion och kultur i lagom dos och vi råkade tajma in det hela mellan regnskurarna.

Mera Gotlandshopping

Visst är det inspirerande att gå i inredningsbutiker! I Visby hittade jag ett gammalt hus som var fullproppat med hantverk och inredningsprylar med vindsvåning och allt. Helt otroligt mycket att fästa ögonen på så man blev alldeles vimmelkantig.

När jag gick där och försökte fästa blicken på en bråkdel av föremålen visste jag bara att jag måste in dit igen med kameran. Hur det nu var så hade jag väldigt bråttom och sprang bara upp och ner och fyrade av några bilder. De presumtiva kunderna må ursäkta att jag inte hann vänta innan de var ur fokus. Men ni känner väl inte igen någon?

Konstens Helsingfors

Nu har jag prickat av dagens agenda, återstår bara tågresan hem och en liten bilfärd.

Framkomsten till huvudstaden började i sann kronjuvelsk anda. Jag yrade omkring som en virrig höna och försökte lista ut var spårvagnshållplatsen befann sig. Det var ganska länge sen jag tagit fart från järnvägsstationen och jag hann korsa gatorna fram och tillbaka innan jag kom på det - trodde jag! Jag såg tian närma sig och skyndade över mot rött ljus då inga bilar var i antågande bara för att inse att perrongen saknades. I stället fanns staket och byggen på gång. Och tian körde iväg.

Jaha, skulle jag gå åt höger eller vänster? Jag satsade på vänster, korsade gatan bara för att inse att jag troligen skulle åt andra hållet, eller?

Jo, det skulle jag och halvvägs till granitborgen också. Där hade man inrättat en ny hållplats och efter lite väntan bordade jag tian och hann just och just i tid till mötet.

Sen var det dags för det konstnärliga ögonblicket. När jag exporterat kappa och väska till garderobsvaktmästaren gick jag mot biljettförsäljningen och i aulan stod självaste Muminmamman själv och väntade - inte på mig dock. Det var Birgitta Ulfsson in the flesh och det kändes lite kul.

Det var ett ganska digert material som var utställt och jag kan bara konstatera att familjen Jansson var en mycket konstnärlig familj och Tove själv var mycket mångsidig då man beaktar både hennes måleriska och litterära ådra.

Bäst tyckte jag om hennes skapelser från trettiotalet och hon var nog senare en mycket driven tecknare.

Jag passade också på att ta en vandring bland klassikerkollektionen, mest inhemskt men också Gaugain och Chagal. Och tänk, jag fick se Gallen-Kallelas målning 'Lemminkäinens moder'. Den tavlan avgjorde en frågesport i högstadiet då klassen delades in i två lag under historielektionen. Vi hade fått se en diaserie och fick sen svara på frågor. Hissaläraren visade en bild på just den tavla jag såg idag och frågade vad den hette. Ingen visste, inte jag heller, men vårt lag ville producera ett svar. Jag vet inte hur djupt i mitt undermedvetna jag grävde, men jag hörde mig säga 'Lemminkäinens moder' och segern var vår!

För övrigt hade vädergubbarna fel - igen! Det var soligt och vackert i Helsingfors på eftermiddagen och jag upplevde inte alls det utlovade regnet och det beklagar jag inte.

Shoppingfri söndag

Jag är inte en vän av söndagsöppet, men undantag finns, fastän sällan. Igår var det ett sådant.

Jag fick en snabb idé som vi kvinns ofta får och för det mesta är idéerna av ypperlig kvalitet, det gäller bara att övertyga andra hälften också. Den här söndagkvällen hakade maken på direkt.

Vi var som nämnts utan kaffebryggare av elektrisk sort och nu kom jag på att vi sticker oss in till affären på väg till Jaromatchen. Sagt och gjort!

Jag är inte kräsen av mig, men nu hade jag några direkta krav på den nya bryggaren.

För det första och viktigaste var det färgen. Den skulle vara stålgrå.

För det andra skulle den rymma minst 1,5 l vätska.

För det tredje skulle den inte vara för skrymmande. Mockamaster, släng dig i väggen!

Redan på avstånd insåg jag att det skulle lyckas med färgen och vid närmare titt gällde det bara att välja mellan mer eller mindre lyx. Mitt val föll på mindre lyx. Jag behöver inget annat än fungerande bryggning med aromförstärkande effekt och mått på kannan.

Nu ska jag bara köra lite rent vatten genom bryggaren och sen är det klart för start. Manualen läste jag faktiskt som nattlektyr.

Ödet griper in igen!

Jag hade egentligen försonat mig med ödet att jag inte skulle hinna bese Tove Jansson 100 år på Ateneum. Det digra programmet i höst tycktes sätta käppar i hjulet, men ...

Mitt i allt när jag traskar runt på Juthbackamarknaden händer det! Jag får ett sms där jag kan läsa att seniordansförbundsstyrelsen har möte tisdag kl 10 i Helsingfors. Oj då, det kom plötsligt, jag är antagligen upptagen, men se där, det är just precis tisdagen som är möjlig inkommande vecka!

Jag griper chansen och köper biljetter. Med lite god tur hinner jag ta en konstnärlig sväng innan jag hoppar på tåget norrut igen! Wish me luck!

Väderförändring

Jag kan då inget annat säga än att vi prickat semesterveckorna otroligt bra i år. Den här veckan inleddes mötessäsongen samtidigt som vädret blev svalare och ostadigare.

Juthbacka marknaden hade inte lika god tur med vädermakterna som Jakobs dagarna. Men vi hann med en runda efter fredagens regnskur och jag fyndade Myrnaassietter, ingenjörsskål, Lilla Myplåtburk och kopparfärgad bryggtratt.

Och jo, kaffebryggaren sade upp kontraktet, men extrafrysen startade faktiskt - efter manlig manipulation den här gången.

Och regnet fortsätter så det blir att sitta i sommarstugan och mysa i brasans sken ...

Favoritbutik i Visby

Det var kanske tur för mig och min ekonomi att jag bara reste med handbagage för jag hittade Kränku, en ljuvligt doftande butik i innerstaden. Här fanns kaffe och te i alla variationer, koppar och stora koppar ännu vackrare än min egen. Det var mysigt och färgsprakande och man kunde slinka in bara för att insupa atmosfären. De hade dessutom öppet till klockan tio på kvällen så man kunde avsluta kvällsvandringen med aromerna.

En liten privat titt ska ni också få.

Åh, dessa underbara burkar ...

... och stora fina koppar ...

... för att inte tala om dessa vackra tekannor ...

... och mera muggar ...

... och ännu mera burkar ...

... och den antika disken med kaffe och te i bakgrunden ...

... och så näpet för den som gillar blommigt!

Snabba ryck!

Här gäller det att vara rapp om man ska hinna med i alla svängar. Fyra möten avverkade denna vecka plus ett seminarium i Karleby från klockan nio och nu sitter jag snällt i Kaustby och väntar på att få delta i styrgruppen för Mellersta Österbotten gällande kommunstrukturutredning. Hoppas jag är hemma i tid till Ernst ...

Jag hoppas intresseklubben noterar ...

Ringmuren

Jag är fascinerad av resmål som består av öar, gamla stadsdelar och inhägnade områden. Visby och Gotland gav mig allt detta på samma gång. Det känns bra att ha ett begränsat område att utforska och ringmuren kring innerstaden i Visby med havet på den ena sidan utgjorde en fin miljö för stillsamma promenader. Att vi sen bodde alldeles intill södra muren var absolut perfekt.

Det känns så genuint att få promenera längs med ett byggnadsverk som startats på 1100-talet och ideligen gick mina tankar tillbaka till den tiden och hur man levde då. Jag tror knappast jag skulle ha varit lyckligare och är nog mycket nöjd med min tillvaro på 2000-talet.

En liten inblick fick vi genom medeltidsveckan, men det som störde mig var att tidsenliga dräkter blandades med smarttelefoner!

Jag visar några bilder från den 3,44 km långa muren med sina många torn och portar. Vad sägs om Kärleksporten, Jungfrutornet, Skolporten, Långa Lisa.

Utsikt från hotellutgången

Kruttornet (äldst)

Romantik?

Rose och rosorna

Jag har långt över hundra bilder i min Gotlandmapp så jag vet knappt var jag ska börja för att ge en liten inblick i min underbara resa. Men naturligtvis måste jag börja med rosorna.

Vi kunde kanske ha rest några veckor tidigare till Visby, men visst var rosorna otroligt vackra ännu trots det torra vädret. Och jag ville inte krocka med Almedalsveckan och medeltidsveckan. Den sistnämnda hade jag tydligen inte riktigt koll på, men egentligen blev det inget bekymmer.

Precis som i broschyrerna hittar man rosor klängande längs husväggarna och i Botaniska trädgården tog jag de flesta foton ni får sucka över.

Var så god och njut! En stor fördel är att ni slipper taggarna.

Vardagslunken

Det är lite ovant att hitta rätt i vardagen igen. Naturligtvis fick jag en ordentlig påminnelse ren i slutet av förra veckan då fyra tjocka kuvert landade i postlådan. Det betyder massor att läsa in sig på inför möten måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Det känns som heltidsjobb. Men på nåt sätt är det roligt att vara i gång igen.

Grundläggande hushållsarbeten finns förstås både ute och inne, men jag är inte den som måste fixa allt på en dag - eller ens en vecka. Först kör vi i gång maskineriet och i september borde jag vara redo för mina dans- och gymnastiktimmar. Jag börjar känna mig riktigt civiliserad!

Aldrig!

Man ska aldrig säga aldrig!

Jag har många gånger sagt att jag aldrig kommer att börja diska utomhus vid sommarstugan, men nu har det skett.

Det började med att vi skaffade varmvattenmojängen. Dessutom hittade jag ett par "bockfötter" i källaren till barndomshemmet. En bit obehövlig bordsskiva uppenbarade sig och saken var nästan klar.

Visst är det ett moment som kommer till eftersom jag plockar in den rena disken i torkskåpet i mitt lilla kök, men det är luftigare att stå utomhus och diska och maken har bättre utrymme om han vill hjälpa till (och det vill han ofta!).

Det enda som harmar mig är att jag inte satte i gång med utedisken då det var så olidligt hett.

Hittad affektion!

Igår blev jag superduperlycklig över nånting som ni knappast kan förstå.

Men för att börja från början. Som ni säkert vet vid det här laget är jag en sann humanist (fastän jag läste lång matematik i gymnasiet) och otroligt fascinerad och intresserad av mänskor i alla åldrar.

För mer än tio år sen tillbringade familjen sportlovsveckan i Lappland. I samma stora stuga bodde också två systrar med familjer som växt upp i mina hemtrakter. Deras tredje syster var jag bekant med sen tidigare. Nåväl, jag har för vana att fylla år under sportlovet och bjöd på födelsedagskaffe. Systrarna hade köpt ett litet, sött bokmärke i läder eftersom de kände till att jag älskade böcker.

Jag knöt speciellt an till den äldre systern och vi träffas regelbundet sen dess.

Men för många år sen var plötsligt bokmärket försvunnet! Jag letade och funderade, jag frågade på biblioteket om det kanske hittats i en inlämnad bok. Men nej, bokmärket från Lappland var borta. Jag drog den slutsatsen att det trots allt glömts kvar i en bibbanbok och att nån lycklig läsare hittat det och funnit användning för det.

Men så plötsligt igår då maken skulle byta ut den lilla bokhyllan i vårt lilla sovrum i sommarstugan hände det!

Jag plockade ner böckerna för att sortera bort och slänga icke-värdefulla böcker (jo, numera klarar jag av det, tidigare var det brottsligt). När jag bläddrar i en bok glider mitt älskade och saknade bokmärke ut. Jag blev så glad att jag kunde ha hoppat i taket, vilket är fullt möjligt eftersom det är lågt till taket.

Tänk, att en sån liten händelse kan sprida glädje ännu långt fram i tiden! Mitt fina bokmärke har affektionsvärde!

Djupa ämnen

Häromkvällen hade jag en djup diskussion med minstingen om bland annat livet och döden, livet efter döden, andra livsformer. Någon dag senare började jag läsa boken 'Till himlen och tillbaka. En neurokirurgs nära-döden-upplevelse' skriven av Eben Alexander. Där stöter man på intressanta synpunkter som baserar sig på författarens upplevelser under en vecka i koma i samband med en bakteriell hjärnhinneinflammation som han mot alla odds överlevde.

Det märkliga var att de framkastade tankar jag kom med i min mor-son-diskussion fick jag belägg för i boken. Jag citerar:

"Detta andra, mycket större universum är inte långt bort överhuvudtaget. Tvärtom är det just här - just där jag sitter och skriver denna mening, och just där du läser den. Det är inte fysiskt avlägset, det existerar bara på en annan våglängd. Det är precis här, precis nu, men vi känner det inte eftersom vi till största delen är oemottagliga för de frekvenser på vilka det visar sig. Vi lever i de välkända tids- och rumsdimensionerna, omgärdade av våra sinnens begränsningar. Även om dessa dimensioner har mycket som talar för dem stänger de samtidigt oss ute från andra dimensioner."   (ss186-187)

Eftersom jag är en sensitiv fisk har såna här saker alltid intresserat mig och kanske därför är jag inte rädd för döden.

Ingen lyx

Vårt badrum ute vid stugan är inte lyxigt, men har åtminstone sjöutsikt. Det nymålade skåpet är på plats under spegeln och blev riktigt praktiskt. Jag uppskattar sonens snickerikonst mer än Ikeaprodukter.

Semesterns sista dagar tillbringas mellan hallonbuskarna och blåbärsriset. Tänk vilken fröjd det ska bli i vinter!

Baka utan ugn

Jag har visserligen en gasugn i mitt sommarkök, men jag har bara använt den en gång och känner inte till dess egenskaper. När jag skulle få gäster ville jag bjuda på något hemlagat och tack vare det lilla frysfacket lyckades det.

Jag vispade ihop lite grädde enkelt och behändigt med Tupperware-shakern (ingen el som ni minns) och stötte lite bärmos av hallon och blåbär, blandade ihop allt med lite turkisk yoghurt och vaniljsås. I mammas små plåtformar hade jag duttat ner en blandning av smält smör och havrekex. Jag fyllde upp med gräddmoset, dekorerade med några bär och skjutsade in formarna i frysfacket kvällen före.

Enkelt, snabbt och gott!

Mord i sinnet

Jag vet inte om jag låtit mig påverkas av Lars Keplers kriminalroman 'Sandmannen' då jag medvetet körde över en orm på villavägen igår och idag redan har tagit livet av två spindlar utan att frukta regn.

Semesterprojekt

Det enda måste-göra jag hade planerat för i sommar var att måla fyra stycken bordsben och ett litet väggskåp för tvättgrejorna.

Idag har det äntligen påbörjats. Det har varit för kallt eller för hett, det har varit passar-inte-före-resan och passar-inte-före-begravningen. Jag har en benägenhet att få målfärg på synliga kroppsdelar och färgen är inte vattenlöslig.

Nu är första varvet avklarat och jag hoppas på uppehållsväder så jag får avsluta projektet i morgon.

Jag missade Anna!

Jag väljer mina deckarförfattare med omsorg. Som ung flicka satsade jag på Maria Lang, sen blev det Agatha Christie och nu har jag stannat för Anna Jansson som förlägger sina detektivromaner till den gotländska miljön.

Jo, jag kommer att återvända till Gotland många gånger än imin blogg, för ni vill säkert inte läsa om mitt vimsiga uppträdande igår på en begravning, som började med att jag två gånger lyckades bläddra fram fel psalmnummer åt kusinen, satte mig i fel kyrkbänk då jag kom ner från blomnedläggningen och avslutade med att trippa hem med en helt lös sula till pumpsen ...

Alltså missade jag Anna Jansson som i måndags skulle ha signerat sin senaste roman (inte en deckare) i en bokhandel i Visby. Men det var självvalt för det var den måndagen då det var så hett att en busstur till Fårösund var ett mer lockande alternativ. Som plåster på såren åkte vi genom Bro som är skådeplatsen för en av Annas deckare.

Hallonröda godisar

Lagom under tiden vi var på resa började hallonen mogna. Vi tycks få vår skörd vid stugknuten ännu det här året innan björkar och granar tar das Lebebsraum.

Första gången jag tog lilla hinken för att förgylla vinterns måltider funderade jag bara lite på utstyrseln. Det gick inte an att dyka in i hallonsnåret i endast den nya bikinin så jag drog en långklänning över. Jag kom snabbt till slutsatsen att klädvalet inte var så lyckat då myrorna började leta sig uppför mina långa spiror - hups! Wishful thinking! Uppför mina korta stockar borde jag skriva, det är närmare sanningen.

En och annan mygga hittade förstås mig och ville gärna knyta blodsband. Mina armar fick närgångna rivspår av hallonbuskarna. Men jag plockade klart min hallonliter.

Det som är perfekt med ett hallonställe så nära är att man gott kan svettas en liten stund då man vet att det bara är att slita av sig kläderna och svalka sig i sjön efteråt. För svettig blir man om man drar på sig de gamla, blå gymnastikuppvisningsbyxorna och långärmad blus tillsammans med ett par hederliga svarta Nokiastövlar, men det är det värt för nu kommer ekorren i mig fram då det ska samlas bär i frysen. Som tur är har jag lyckats få tag på en duktig, bärplockande make också. Jag tror det blir goda bärsamlare av sönerna också då de får plocka till eget bo.

Hälsans gröna

Jag ska återknyta till gårdagens inlägg där min tjusiga grönkål dök upp. Den kan också kallas bladkål eller kruskål.

Den informativa lärarsjälen i mig vill passa på att lyfta fram denna magiska växt som är otroligt nyttig också. En annan anledning till att jag dröjer vid den är att åtminstone tre personer varit okunnig om grönkålens förträfflighet då de beskådat mitt frodiga exemplar.

Det är sällan man träffar på grönkål i butiksdisken. Det enklaste sättet att få njuta av den är att på våren köpa en eller två plantor i trädgårdsbutiken och odla på egen täppa eller varför inte i en stor kruka eller ett vackert ämbar!

Växten är väldigt köldtålig och kan skördas efter frosten så länge man ser den i snötäcket, eller så blir den mat för hararna. Den kan få insektangrepp, men sällan äts hela växten upp.

Grönkålen innehåller viktiga ämnen såsom vitaminer, järn, proteiner (!), karoten, magnesium och så vidare. Kolla gärna på fineli.fi (finns på svenska också) och du får tillförlitliga uppgifter.

Man använder grönkålen som den är, tar bort de grövsta stjälkarna, i sallader. Men man också fräsa den lätt eller blanda ner i soppor. För det ändamålet har jag också fryst in strimlad grönkål. Den är god i stuvningar och pajer med sin lite mustiga smak.

Blev du övertygad? Hoppas det.

Växtkraft

Jag var borta 7 nätter från stugan och den ena odlingslådan hade exploderat. Grönkålsplantan hade jag skattat många gånger men jag hinner inte äta upp allt fastän jag baserar salladen på den. Sockerärterna börjar också spränga sin plats. Purjolökarna får finna sig i att gömmas bakom raden med blomfröblandningen.

Tänk vilken nytta den kommit till - den lilla eller egentligen ganska stora plåtlådan som mamma fått av tant Alma! Den var redan på väg till Ekorosk när jag kom på att jag kunde använda den ute vid stugan för odling. Ibland lönar det sig att tänka efter före!