Nej, jag har inte fått städmani. Inte heller har jag bytt sexuell läggning. Och jo, jag har en massa fördomar, men tack och lov inte alla.
Det var två saker i morgonens tidning som styrde in mina tankar på dagens tema för bloggen. Det mest kontroversiella är stridigheter i uppfattning om mänskors rätt till sin egen sexualitet. Det andra spåret härledes ur en liten puff för ett TV-program där det nämns om att vi översköljs av det perfekta och inte vågar prata om svagheter.
Nu vet jag inte om jag behöver känna mig helt skyldig till det där med att visa upp en perfekt fasad. Jag har minsann bloggat om mina tillkortakommanden och misslyckanden, men visst försöker jag få bort det mest ostädade i mina bilder.
Men tillbaka till homodebatten. I det fallet har jag varit liberal i alla tider utan att känna behov av att öppet demonstrera, men i min egen blogg upplever jag att jag har rätt att komma fram med min åsikt.
Det som gör mig fly --- är att det finns folk som tror att homosexualitet är en sjukdom som går att bota! Om så är fallet anser jag att alla våra egenskaper går att "tvätta bort". Vi är inte oskrivna blad när vi föds. Mycket kan vi lära oss, men vissa saker bär vi med oss hela livet.
Det som mest retar upp mig är att många tror att de kan ställa sig som domare över andra och plockar ut rader ur Bibeln som helgar ändamålet. Jag tror på en sanning som utgår från kärlek.
Dessa små rader får bli mitt strå till stacken i debatten. Låt alla blommor blomma! Ibland är det bättre att öppna hjärtat och stänga munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar