När man tänker på hur mycket elände en del mänskor måste gå igenom, förundras man över den livskraft som finns. Jag tänker på flyktingar och deras vedermödor, men också på sånt som sker ännu närmare, våld i alla de former, också psykisk sådan. Egentligen vill jag inte tänka på det och försöker snabbt förskjuta tankarna.
Det som förde mig in på ämnet var en seg liten kvist av en apoteksros som jag förgäves försökt utrota från ett numera opassande växtställe. Men se, den rackaren är envis. I år var jag inte lika påpasslig utan den hann bilda en knopp och då lät jag den vara i fred och skänka mig en vacker blomma. Livet segrade igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar