Kulturarv

På aftonen av årets varmaste dag bänkade jag mig framför den lokala teaterscenen. Jag har länge varit nyfiken på Signe Strömborg som var rektor på Kronoby folkhögskola redan innan min salige far gick där och fick sin kulturella bildning (som sen gått i arv till dottern). Signes namn har ploppat upp då och då under min levnadstid och nu fick jag chansen att komma henne lite närmare.

Jag gillade konceptet och det var både lättsamt och allvarligt, men framför allt bildande och upplysande. Tankarna gick till de historiska sammanhangen med ryska tiden, självständigheten och de uppslitande krigen. Vi måste ta lärdom av det som skett för att kunna styra framtiden.

Jag beundrade det nytänkande greppet på pedagogik som Signe hade, hennes intelligens och förmåga att på ett psykologiskt och humoristiskt sätt nå sina mål. Det är förstås svårt att säga hur mycket som var fiktion och hur mycket som var sanning. Men så är det med alla självbiografier också. Vem minns hur man tänkte som ung då alla livserfarenheter ändrat på värderingar och minnen.

Pjäsen Mitt hjärtas hem innehöll också skönsång, ofta i stämmor, och jag är stolt över de många lokala förmågor som vi har i bygden. No name-dropping, men jag vill ge en eloge åt alla medverkande från minsta lilla tulta till äldste gamyl.

Har ni möjlighet - se föreställningen! Den ger många tankar bara ni fångar trådarna.

Mer information hittar ni här