Här ute på stugan lever vi i ensamt majestät. Vi har bara en nära rågranne, men deras stuga besöks endast ett par gånger per år. På andra sidan sundet ser vi mänskor, men på lagom avstånd.
Detta innebär inte att vi skulle vara helt oinformerade för har man en aktiv fantasi som jag hittar man naturligtvis på en massa saker och gör de mest horribla slutsatser.
Sommarens stora överraskning är att paret vid Ettan (stugorna benämns Ettan, Tvåan och så vidare eftersom jag inte känner till alla ägares namn. Tyvärr har det byggts ett hus till vänster om Ettan så det fick bli Nollan) har börjat förstå att man kan ta sig ett dopp i sjön. Det har hänt mer än fem gånger i år och först kommer frun och sen mannen och hans simtur är alltid kortare, men han står snällt på bryggan och väntar den minut som hon är längre i vatten och så bärs ett fat vatten upp på samma gång. Tidigare hörde det till morgonproceduren att hämta ett ämbar vatten ur sjön.
Annars är jag väldigt noga med att borsta håret innan jag stiger ut på trappan efter uppvakningen. Det kan hända att nån kikar från andra sidan och inget morgonrufs här inte.
Om det händer att folk varit osynliga någon helg har jag alltid en tänkbar förklaring. De kan ha varit på släktkalas till östra Finland, bilsemester till Mumindalen, musikläger till Österrike (jo, vi har musikaliska grannar) eller nåt annat plausibelt.
Så tro inte att det är händelsefattigt här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar