Framme!

Vi landade planenligt 09.25 lokal tid. Flygbussen tog oss snabbt in till busstationen och nästan planlöst började vi gå åt det håll som vi trodde skulle leda oss till hotellet. En karta intill ringmuren hjälpte oss vidare och i ett huj skymtade vi det till synes trivsamma hotellet alldeles utanför ringmuren. Vi fick lämna vårt bagage och satte iväg på en stillsam upptäcktsfärd.

Det är så mysigt och jag stortrivs och på nästa promenad kommer kameran att få jobba.

Den enda eventuella jobsposten är att maken upptäckte att medeltidsveckan börjar ren 3 augusti och vi åker härifrån den 5. Jag vet inte om jag behöver så många turister runt benen på mina vandringar. Men man kan ta bussen ut på landet...

Väntan och förväntan

Min drömresa har börjat. Minstingen skjutsade oss till flygstationen på sin lunchpaus vilket innebär att vi är ute i god tid, men jag är praktiskt tänkande och har planerat in ett blogginlägg och läsning av dagens tidning och ännu eventuellt sudoku. Inga stora problem alltså.

Om man reser med endast handbagage får man tänka till lite vid packningen. Det blir endast ett par extra skor och de största och tyngsta har man på fötterna. Färgtriggad som jag är gäller det också att få alla plagg att passa ihop. Jag hade införskaffat en ny tunika som jag planerade resa i och var lite ledsen då min leopardtunika hamnade utanför den här gången, men se ödet ville annorlunda. I hastigheten kletade jag lite deodorant under armarna, drog på mig den nya trasan och fick lyssna till makens stilla påpekande om att jag har några fläckar på blusen. Av med blusen och in med den under vattenkranen och sen i bastun för torkning.

Och jag kröp in i leoparden. Nu behöver jag inte längre fundera över färgkombinationsproblemet!

Vi ska i stället kombinera vår övernattning i Vanda med en träff med fysikern. Lite god mat och umgänge i den stilla sommarkvällen är aldrig fel.

Torsdag morgon bär det av med flyget till Visby. Mina förväntningar är vackert väder, vacker natur, vackra rosor, hög mysfaktor, god glass, smala gränder, historiens vingslag, stillsamma promenader, havet, det trevliga gotländska språket - ja, det räcker väl?

Nästan nya mattor

Vad gör man då man vill förnya golvet i sin sommarstuga? Jo, man letar i arvegodset, mäter och klipper av mattorna, knyter nya fransar, tvättar och väntar på att de ska torka.

Jag startade igår och nu har jag en stor, torr, ren plastmatta och fyra mindre som hänger på tork i den obefintliga vinden. Det är nästan så att jag väntar på att få sopa golvet ...

Men först väntar en natt på Krukmakarbacken, en natt i Vanda och fem nätter i Visby ...

Och jo, så grön är jag att jag inte tvättar och sköljer mattorna i sjön. Jag parkerar mattan snällt på terrassen, lutar mig över den med hela min tyngd (och det är inte lite det) och skrubbar med borste och tallsåpa. Vatten bärs upp ur sjön och smutsvattnet filtreras genom gräsmattan som tacksamt tar emot lite väta, minns inte när det skulle ha regnat senast.

Söndagsutflykt

Ekonomen föreslog en båtutfärd efter söndagslunchen.

Vi packade picknickkorgen och tuffade iväg.

Sötnos hade inte åkt genom slussarna och följaktligen ville vi bjuda på den upplevelsen. Jag planerade rutten via blåsiga Björnholms- och Hästöfjärden till minimala Gertrudsslussen.

På havssidan var det lite lugnare och tillsammans med andra båtfarare flöt vi fram längs den väl utmärkta leden mot Alholmen. En kaffepaus var vi också förtjänta av för sjön suger (nu menar jag inte i negativ bemärkelse).

I hamnen fick vi närmare bekanta oss med den enorma grävmaskin som muddrar farleden. Skopan lär fånga upp tio kubik per gång. Imponerande!

Vi bekantade oss med bostadsmässoområdet från havssidan innan vi vände tillbaka för att ta oss hem via Larsmosjöns största sluss, Hästgrundsslussen.

En fin dag med andra ord.

Goda grannar

Här ute på stugan lever vi i ensamt majestät. Vi har bara en nära rågranne, men deras stuga besöks endast ett par gånger per år. På andra sidan sundet ser vi mänskor, men på lagom avstånd.

Detta innebär inte att vi skulle vara helt oinformerade för har man en aktiv fantasi som jag hittar man naturligtvis på en massa saker och gör de mest horribla slutsatser.

Sommarens stora överraskning är att paret vid Ettan (stugorna benämns Ettan, Tvåan och så vidare eftersom jag inte känner till alla ägares namn. Tyvärr har det byggts ett hus till vänster om Ettan så det fick bli Nollan) har börjat förstå att man kan ta sig ett dopp i sjön. Det har hänt mer än fem gånger i år och först kommer frun och sen mannen och hans simtur är alltid kortare, men han står snällt på bryggan och väntar den minut som hon är längre i vatten och så bärs ett fat vatten upp på samma gång. Tidigare hörde det till morgonproceduren att hämta ett ämbar vatten ur sjön.

Annars är jag väldigt noga med att borsta håret innan jag stiger ut på trappan efter uppvakningen. Det kan hända att nån kikar från andra sidan och inget morgonrufs här inte.

Om det händer att folk varit osynliga någon helg har jag alltid en tänkbar förklaring. De kan ha varit på släktkalas till östra Finland, bilsemester till Mumindalen, musikläger till Österrike (jo, vi har musikaliska grannar) eller nåt annat plausibelt.

Så tro inte att det är händelsefattigt här!

Stillsamma naturupplevelser

Vid lugnt och vackert väder och då vi är i behov av ett litet program glider vi ner i kanadensaren och tar en kort utflykt runt udden. Så gjorde vi härom kvällen och såg både svan och hajar.

Svanen ansåg att vi inkräktade på reviret och lockade oss bort från den lilla kanalen där den troligtvis hade sina ungar. Först när vi återvänt till hemstranden lyfte den från vattnet och flög över skogen tillbaka till de sina.

Hajarna är bottenätande stora fiskar som bara visar stjärtfenan, troligtvis är det fråga om braxnar eller rudor, men det är spännande att tyst och försiktigt iaktta deras kvällssupe.

I stugknutarna håller vi oss med en småvessla, en groda, sorkar, möss och diverse trevliga och otrevliga insekter. Vi ser ofta havsörnen segla förbi till de enstaka måsarnas förtret. Kanadagässen har vi sluppit och änderna har starkt minskat i antal. Förr brukade bisamråttan alltid simma förbi sent på kvällen, men den lyser med sin frånvaro. Men småfiskarna hoppar och gäddorna lurar i vassen. Här kan man bara trivas!

Sömnlösa nätter

Trettio grader när man ska försöka hitta sömnen är inte idealiskt i mitt tycke. Jag funderar starkt på att sova utomhus bara jag hittar en lösning på myggproblemet. Det kan vara obekvämt att sova i mygghatt och jag äger inget moskitotält. Några pinnar och en tunn gardin kanske. Vi får se ...

Insjösystem

Vissa av oss gamyler kommer ännu ihåg att vi tragglade Finlands insjösystem år ut och år in under lågstadietiden. Man skulle upp till kartan och peka på älvarna och deras avrinning till havet. Då var man inte lycklig över de tusen sjöarnas land.

Men jag är överlycklig för det lilla insjösystem som skapats i mitt närområde. Jag har att tacka fabrikerna i grannstäderna som behövde tillgång till sötvatten. Nu kan jag åtnjuta lämpligt vattenstånd hela sommaren. Om havet strömmade fritt här hade jag fått studera bottenvegetationen under försommaren då havsvattenståndet var rekordlågt.

Jag tackar också för de kanaler som grävts mellan sjöarna och möjliggör fina båtfärder ända från Karleby till Jakobstad. Sibylla har tagit oss upp längs Esse och Purmo åar ända till E8. Vi har också ett par gånger åkt förbi Lagmansgården i Östensö, men det var en tid sen och vi fick paddla oss fram ibland.

Rekreation är alltså helt möjlig. Det är bara båtstorlek och brohöjder som sätter gränser. Lägg då till de fyra slussarna som öppnar upp för havsfärder. Wunderschön!

Sjöfart

Nu har de flesta skeppen sjösatts och testats i Bysundet. Rosa, min lilla träbåt vars namn uttalas på iltalienskt vis, var den första som nådde vattnet.

Kanadensaren är också lätt att sjösätta och tar oss på tysta färder för att upptäcka närområdets stränder.

För att få ut Sibylla krävs minst tre man och ibland en kvinna med dumma kommentarer. Denna gång höll hon sig undan och det gick tämmeligen trots det låga vattenståndet.

I bara farten brukar Buster kastas i sjön. Övriga fartyg är inte så nödvändiga.

I måndags gjorde vi en provtur med Buster via lillån ut till stora ån och Björnholmsfjärden. Vi passade på att inspektera goda vänners nya sommarviste och fick en god pratstund i hettan.

Den obligatoriska förstaturenpersommarrundan med Sibylla företogs igår på förmiddagen, men jag måste nog medge att hettan var olidlig och vi var som trasor när vi anlade Myrboda brygga.

Kunde vi inte ha lånat några värmegrader i juni och fått en lite jämnare sommartemperatur?

The almost perfect breakfast set

Under försommaren spanade jag in en tekopp modell XL som skulle motsvara min två-muminmuggar-teranson. Jag sökte på loppisar och i all sköns butiker. Det skulle vara rätt form, rätt storlek, rätt färgsättning och allra helst i tunt porslin.

Man får vara glad om tre villkor uppfylls och glad blev jag den dagen då jag hittade den rätta formen, den rätta storleken (4 dl) och de rätta färgerna. Jag hade till och med tre färger att välja bland. Ganska snabbt ratade jag den mörkgrå koppen. Sen stod valet mellan beige och mörkbrunt. Den beigefärgade hade visserligen ett litet färgfel på kanten, men sen blev det enkelt att ta det avgörande beslutet. Det fanns nämligen en motsvarande skål lämplig för frukostyoghurten.

Nu njuter jag varje morgon i mitt sommarparadis av min frukost ute i det fria och inte blir det sämre av att det står Bonheur på kopp och skål. För LYCKA är just vad jag upplever i den stunden.

Jakobs dagar

Så har då sydstadens stora fest inletts. Vi deltog i öppningen och satt och njöt av fin musik, gymnastikuppträdanden och avslöjandet av den nye Late Jakob samtidigt som vi fick viktig information om hur det gick för Jaro i bortamatchen i Esbo (och det gick bra).

Idag tog vi en runda på storloppis i absolut hetta på torget. Jag fick använda mig av lite skolfranska då jag shoppade kalamataoliver på europeiska mattorget. Försäljaren försökte förgäves ställa en fråga på finska, men för mig var det så oväntat att mitt språkhuvud vägrade koppla. Påföljden blev, när det till sist gick upp ett svagt ljus för mig, att jag upplyste om att jag är svensk. Han undrade om jag var från Stockholm, men då dök läraren upp från mitt innersta och förklarade att det finns en finlandssvensk minoritet som lever längs med kusten.

Det hör till en av mina livsuppgifter att sprida kunskap om finlandssvenskarnas identitet. En gång hade jag ett givande samtal i Köpenhamn då jag shoppade underkläder ...

Vatten de luxe

Det känns lyxigt värre med varmvatten på stugan. Maken har investerat i en liten, eller ganska stor manick, som håller oss med lagom hett diskvatten bara Fru Sol är oss nådig.

För en vecka sen var både ingenjören och fysikern på plats och med sina kloka huvuden ihop monterade de ihop 15 rör och en vatttentank till en fungerande anläggning. Det var inte lätt eftersom beskrivningen var översatt av google misstänker jag. Man kallar väl inte en metallställning för trädstam även om man är stadsbo? På finska heter det ‘runko' i båda fallen. I den stilen fortsatte manualen och upplysande ritningar saknades.

Monteringsbeskrivningen var alltså inte till stor hjälp och man borde ha haft tillgång till minst 20 händer för att underlätta jobbet med de 15 glasrör som ska stå för uppvärmningen. Men slutet gott och glädjen var stor då vi kom hit efter två dagar och fann att vattnet värmts upp till minst 60 grader.

Lite orolig är jag för vintern. Ska vi lyckas få hela systemet så torrt att det inte fryser? Nedmontering kommer inte på fråga. Nå, vi får åtminstone njuta denna sommar och sparar lite gas också. Och regnvatten har vi, känns lite som självhushållning och verkligen miljövänligt.

Semester!!!

Så har då äntligen maken fått inleda sina fyra lediga veckor, lämpligt till Jakobs dagar som firas i södra grannstaden. Själva har vi flyttat till stan, alltså norra grannstaden. Hur i all världen bor man på landet och flyttar till stan på semestern? Det är mycket enkelt, sommarstugan är belägen vid ett sund som ligger i en by som ganska länge varit inkorporerad av staden. Här är vi på naturens villkor och stortrivs.

Vi tar dagen som den kommer, gör våra små turer i närområdet och har endast en längre resa inplanerad, nämligen min åtråvärda drömresa till Gotland. Hoppas den inte blir en besvikelse för rosor är inte lika vackra i regn...

Dagens lilla bild ska illustrera den begynnande semestern i form av första lilla fuchsiablomman.

Matrelaterat

Jag har en nära släkting som skaffat nytt kylskåp. Läckert som bara den! Det har hamnat i rätt miljö också.

En annan praktisk sak som också kan uppfattas estetisk stötte jag på då 80-åringen och jag lunchade igår. Vagnarna med återlämnade matbrickor är aldrig direkt snygga, men på det här stället hade man ställt in dem i en möbelliknande grej som genast förskönade det hela. Det tackar jag för! Och visst är de gula pinnstolarna charmiga och så i tiden.

Obs! Brickvagnarna tillfälligt borta

Möte med Farbror Frost

Med risk för att falla in i fb-genren måste jag få uttrycka min glädje över att äntligen ha klarat av dejten med Farbror Frost. Jag är bara så lycklig över att ha utfört den årliga manövern med att äta, äta, äta ur frysskåpen för att få två att bli ett. Det gick så nära på som en påse bullar.

Nu är ordinarie frysen på nedkylning och varorna sorterade, den andra håller på och tinar upp och får förbli tom tills de första bären anländer.

Man hittar också överraskningar vid städning och i mitt fall var det några askar blåbär. En ask hallon hade jag pantat på, men nu kan jag gotta mig åt lite blåbär också.

Det går jämnt ut som då Nabb-Fi doppar. Bara lite trädgårdsarbete återstår, men först väntar utfärdsturné med en färsk 80-åring.

PS  ... och datorn behagade inte vakna mer, men tack och lov har jag Bill (mitt externa minne) och fick överta minstingens laptop. Få se nu om allt fungerar. Åtminstone är det hopplöst igen med e-postadresserna som inte flyttar med då jag byter dator.

Ut ur skåpet!

Nej, jag har inte fått städmani. Inte heller har jag bytt sexuell läggning. Och jo, jag har en massa fördomar, men tack och lov inte alla.

Det var två saker i morgonens tidning som styrde in mina tankar på dagens tema för bloggen. Det mest kontroversiella är stridigheter i uppfattning om mänskors rätt till sin egen sexualitet. Det andra spåret härledes ur en liten puff för ett TV-program där det nämns om att vi översköljs av det perfekta och inte vågar prata om svagheter.

Nu vet jag inte om jag behöver känna mig helt skyldig till det där med att visa upp en perfekt fasad. Jag har minsann bloggat om mina tillkortakommanden och misslyckanden, men visst försöker jag få bort det mest ostädade i mina bilder.

Men tillbaka till homodebatten. I det fallet har jag varit liberal i alla tider utan att känna behov av att öppet demonstrera, men i min egen blogg upplever jag att jag har rätt att komma fram med min åsikt.

Det som gör mig fly --- är att det finns folk som tror att homosexualitet är en sjukdom som går att bota! Om så är fallet anser jag att alla våra egenskaper går att "tvätta bort". Vi är inte oskrivna blad när vi föds. Mycket kan vi lära oss, men vissa saker bär vi med oss hela livet.

Det som mest retar upp mig är att många tror att de kan ställa sig som domare över andra och plockar ut rader ur Bibeln som helgar ändamålet. Jag tror på en sanning som utgår från kärlek.

Dessa små rader får bli mitt strå till stacken i debatten. Låt alla blommor blomma! Ibland är det bättre att öppna hjärtat och stänga munnen.

Nästan kris

Min ärvda laptop har tydligen tagit semester en vecka för tidigt. Den bara blinkar och vill inte starta. Igår behagade den stanna av sig själv och jag som har ett protokoll jag borde skriva. Jag har förstås haft tid sen maj, men ni vet hur det är. I söndags började jag faktiskt på, men i den sena timmen hittade jag inte mina anteckningar. Typiskt! I andra sökningen återfanns de, men då ropade John Blund på mig (inte att förväxla med maken).

Nå, jag är glad att jag printat ut biljetterna till Gotland och till Winnerbäckkonserten, men nog är jag "liti i spadi" som vi plägar uttrycka oss härstädes. Bara nån får tid med mig ska det väl ordna upp sig.

Jag försöker pigga upp mig med lite borstnejlikor (bilden blir antagligen suddig på era skärmar).

Sista gången, jag lovar!

Det finns ännu några bilder som jag vill kommentera och lyfta fram från stugmässan. De resterande får förbli osedda för jag börjar känna mig lite tradig då jag hela tiden återkommer till mässan. En ny mässa har startat i Jyväskylä. Vi får se om semesterdagarna räcker till ...

Nu till potpurriet ...

Dessa stolar tycker jag är fräcka. De har funnits med några år nu och man fick se då de tillverkades på plats.

Lite konst blev det också. Jag har i planerna att besöka Ateneum mot höstkanten och bekanta mig mer med Helene. Jag harmas ännu då jag inte köpte en bok om henne på ett loppis i Sandviken, Helsingfors.

 En liten naturupplevelse i form av en ganska tam ekorre.

Ett väldigt vackert blomsterarrangemang - bara älskar hortensior!

Dessa stolar är vackra att se på, lite stringkänsla, men ack så obekväma för min rygg.

Annorlunda klädupphängning - inte i min smak.

Den här lilla rymdfarkosten ser häftig ut, passar kanske om man har ett Smegkylskåp!

Svart och vitt är alltid stilrent, men jag vet inte om jag lajkar svart toapapper!

Träd i all ära. Det var populärt med stubbar som dekoration, som bord och som pallar. Jag vill bara säga att det har vi använt i över trettio år på stugan. Stubbarna har börjat ruttna vid det här laget och det återstår bara en, som ska få gå till den sista vilan i sommar.

Lite gammaldags känsla med detta tygdraperi i stället för skåpluckor.

Ett bra tips om man vill ha en annorlunda ljusstake - vänd vinglaset upp och ner!
 

Denna säng ger mig lite retrokänsla. Jag äger en liknande som jag borde få såld. Bjud!

Jag är ingen vän av snurror för upphängning av byket. De är fula, men denna i trä är snygg, men kanske inte så praktisk för lakan.

Det var det. Jag hittade också en del prylar i orange, men ska bespara er ...

Livskraft

När man tänker på hur mycket elände en del mänskor måste gå igenom, förundras man över den livskraft som finns. Jag tänker på flyktingar och deras vedermödor, men också på sånt som sker ännu närmare, våld i alla de former, också psykisk sådan. Egentligen vill jag inte tänka på det och försöker snabbt förskjuta tankarna.

Det som förde mig in på ämnet var en seg liten kvist av en apoteksros som jag förgäves försökt utrota från ett numera opassande växtställe. Men se, den rackaren är envis. I år var jag inte lika påpasslig utan den hann bilda en knopp och då lät jag den vara i fred och skänka mig en vacker blomma. Livet segrade igen!

Lyckat köp!

Av alla inköpta blomplantor är jag mycket nöjd med den som kan skymtas på nedanstående bild (jo, jag vet att mina blogginlägg från tabletten inte blir riktigt bra, antingen fel på mig eller e -blogger, troligen den första).

Men tillbaka till blomstret. Mitt minne sviker mig för första gången - idag. Jag drar till med att det är en salvia jag köpt, men kan eventuellt vara en veronica eller nån annan vacker blomma. Namnet spelar ingen roll. Huvudsaken är att den gör sin uppgift att hälsa gäster välkomna till sommarstugan.

Små sällskapsdjur

Mina små keramikfåglar som vaktade badet blev inte omhändertagna i höstas. Påföljden blev dyster och kan spåras i nedanstående bild. Begravning väntar på avfallsstationen - låda deponi.

Eftersom jag hade ett köpkort i min hand beslöt jag unna mig ett par nya sällskapsfåglar. Jag måste erkänna själv att de smälter ypperligt in i det av far och svärfar tillverkade fågelbadet. Eller vad tycks?

Skorpan

Här har man startat från morgonen. Jag har hunnit med förmiddagskaffe på nya, ytterst mysiga cafe Skorpan i den gamla stadsdelen i Jakobstad. Väninnan och jag blev väl bemötta och betjänade av en författare från Coccola, småpratade vid disken med en ung man från Australien, köpte nygräddade baguetter och surdegsbröd och satte oss ner på Piazza de Leonardo och uppdaterade varandra om viktiga och oviktiga saker.

När vädret blev soligt igen tog jag en liten omväg via sommarstugan och ska njuta lite i ensamheten innan jag styr kosan hemåt. Jag får igen säga: Carpe diem! Jag är så lycklig över att leva och kunna ta vara på de fina stunderna i vardagen - det är också en konst!

Kulturarv

På aftonen av årets varmaste dag bänkade jag mig framför den lokala teaterscenen. Jag har länge varit nyfiken på Signe Strömborg som var rektor på Kronoby folkhögskola redan innan min salige far gick där och fick sin kulturella bildning (som sen gått i arv till dottern). Signes namn har ploppat upp då och då under min levnadstid och nu fick jag chansen att komma henne lite närmare.

Jag gillade konceptet och det var både lättsamt och allvarligt, men framför allt bildande och upplysande. Tankarna gick till de historiska sammanhangen med ryska tiden, självständigheten och de uppslitande krigen. Vi måste ta lärdom av det som skett för att kunna styra framtiden.

Jag beundrade det nytänkande greppet på pedagogik som Signe hade, hennes intelligens och förmåga att på ett psykologiskt och humoristiskt sätt nå sina mål. Det är förstås svårt att säga hur mycket som var fiktion och hur mycket som var sanning. Men så är det med alla självbiografier också. Vem minns hur man tänkte som ung då alla livserfarenheter ändrat på värderingar och minnen.

Pjäsen Mitt hjärtas hem innehöll också skönsång, ofta i stämmor, och jag är stolt över de många lokala förmågor som vi har i bygden. No name-dropping, men jag vill ge en eloge åt alla medverkande från minsta lilla tulta till äldste gamyl.

Har ni möjlighet - se föreställningen! Den ger många tankar bara ni fångar trådarna.

Mer information hittar ni här

Rådgivning

Mycket är svårt för en kvinna. Men det kan vara ännu svårare att välja nya glasögonbågar än att välja ny klänning.

Tack och lov var det inte jag som stod i fokus utan hade blivit kallad av språkkusinen att fungera som smakråd. Eftersom jag själv borde skaffa nya glasögon testade även jag. Och alla passade! Tur att det inte var min tur!

När vi avklarat halva lagret var vi nere i tre par lämpliga och sen blev det omröstning. Expediten och jag vann och kunden lät sig lätt övertalas.

Sen var vi välförtjänta av god lunch och pratstund. Ett nytt matställe för mig, men jag var supernöjd.

Trendig verksamhet

Jag fick så många idéer till blogginlägg på stugmässan så jag ber att få återkomma ännu några gånger.

Idag kommer lite tips åt alla handarbetssugna, semesterfirande must-have-something-to-do mänskor.

Det har en längre tid varit trendigt att virka. Har man inte ork och lust själv kanske man fyndar nåt på farmors vind. Vem har inte en massa virkade dukar skräpande nånstans?

Fram med dukarna och gör konstverk av dem.

Om man har starka fingrar virkar man snabbt en rund matta till badrummet eller sommarstugan. Eller varför inte en pläd i vackra färger?

Get inspired!

Nu är det äntligen sommar!

Det är nästan så att man hade glömt hur det ska vara på sommaren, men nu förstår man. Den svaga vinden smeker lätt kinden, allt är grönt och vackert och pionerna bjuder på sina yppiga blommor. Och bromsar och annat illmäsk hittar även mig!

Komplettering

Idag ska jag iklä mig folkdräkt och jag har tänkt sätta den rätt väg den här gången. När man använder den så sällan är det inte så lätt alltid (med hänvisning till ett tidigare blogginlägg).

Det är femton år sen jag lät sy upp Kronobydräkten åt mig. Jag skaffade strumpor och skor, men duken fick jag inte tag på så den har jag hittills lånat.

Jag har ibland tänkt skaffa tyg och brodera blommorna själv, men det har inte blivit av. När jag nu insåg att jag borde ha min folkdräkt då det var önskvärt på makens släktfest (med temat folkligt) beslöt jag mig för att äntligen komma till skott med duken.

Jag tog kontakt med Brages folkdräktarkiv i Helsingfors och sporde om saken. Nej, blommiga halsdukar finns inte att få tag på och broderade dukar har aldrig hört till den gamla traditionen med folkdräkter. I stället föreslog experten en klarröd eller en rutmönstrad i rött, vitt och grönt. Eftersom kjolen går så mycket i blått sågade jag direkt det gröna alternativet. Jag försökte också påpeka att alla andra har blommig duk.

Svaret jag fick var att:
På andra sidan har de inte tänkt färger tidigare så mycket, man fick sidenduken vanligen som fästmansgåva, kanske fästmannen inte hade så bra färgöga, och man höll duken i alla fall.

Nu har förstås jag köpt min duk i 100 procent siden själv eftersom jag inte har nån fästman längre utan en äkta make sen 33 år tillbaka (firade igår). Jag ska stolt bära min röda duk och bli ny trendsättare i Kronoby. Folkdräkterna lär ha blivit rekonstruerade i nåt skede. Kriget satte väl sina spår på tygmarknaden. Men nu får kronobyborna säga vad de vill - red it is!