torsdag 15 maj 2014

Elektrikerns dotter

Visst försöker man gå i sin fars fotspår och reda ut små elektriska problem.

Gissa om jag blev glatt överraskad då jag tog en tur till byns järnhandel och lyckades få tag på belysning till de båda trilskande ljuspunkterna i hjärterummet. Frid och fröjd och de gamla brännarna fick jag lämna i butiken. Inget problem med avfallssorteringen heller.

Med hjälp av "sugkopp" och skruvmejsel hade jag lyckats få loss lamporna (kallar dem så för enkelhetens skull) och nu var det dags att installera "ljuset" igen.

Jag började med den lilla gröna. Lampan gick i lite snett och inte blev det ljust inte. Nya försök, men icke. OK, vi tar lysröret då, tänkte jag. Jo, lätt som en plätt! Nya försök med fysikerplantans hjälp, men fortfarande blev vi inte upplysta av den lilla gröna. Jag testade hårtorken ifall det var något fel på vägguttaget, men den fungerade fint. Hmmm, var ligger problemet?

Vid en närmare eftergranskning tyckte jag att strömbrytaren på sladden var en aning svart och drog den slutledningen (baserad på ärftliga kunskaper) att den är kaputt. Nåväl, lysröret fungerar, så antingen får den lilla gröna bli en inredningsdetalj eller så försöker jag mig på att byta ut strömbrytaren (eller vad den nu heter) i ett senare skede - med risk för elstötar vid provanvändning.

Men jag är fortfarande glad över att jag kunde undvika en stadsresa för att få ljust på dasset. Handla lokalt!

Den lilla hjälpredan

Visst ser det lite sotigt ut därinne?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar