Jag är definitivt medelålders eller till och med ganska gammal, för jag gillar inte att shoppa kläder och inredningsprylar från kataloger och webbsidor. Böcker och musik, biljetter och resor - det funkar, för man vet vad man får. Men sånt som har färg och form med i bilden vill jag faktiskt se, känna och prova innan jag slår till.
Nån gång per år händer det att jag faller för frestelsen - speciellt om det är tokbilligt. Eller vad sägs om ett sängtäcke, fyra kuddöverdrag och en liten pläd för trettio euro?
Är man som jag kan man förstås ändå få en liten extra knorr på det hela genom att inte tänka efter utan bara agera.
Det hände sig nämligen att jag fick sms då jag var i Stockholm och kunde inte direkt susa i väg och hämta paketet. När jag var hemma på lördagen åkte jag på förmiddagen för att handla mat och satt sen lugnt här hemma då jag kom ihåg mitt paket. Men oj, jag hinner ännu, för affären med postverksamhet stänger först klockan sex.
Den lilla expediten fick mitt meddelande på telefonen framför näsan och jag stod med förväntansfull min och väntade på mitt paket. Hon läste noggrant och sa sen försiktigt att paketet inte har kommit med posten utan med annan leverans och ska därför hämtas ut vid järnhandeln.
Naturligtvis hade järnhandeln varit öppen på förmiddagen, men inte nu längre. Och jag, min jubelidiot, hade inte tänkt till. Jag är så van att hämta ut bokpaket och dylikt från posten och har bara en gång varit tvungen att åka in till grannstaden för annan leverans (som dock numera tackochlov finns i hembyn igen).
Jag fick således vänta fyra dagar innan jag hade tid att hämta ut paketet, men nöjd blev jag och nån räkning har jag inte sett ännu, tror bestämt att jag kryssat för betalning vid uthämtning men så var det inte. Nå, den som väntar på något gott ... ?
