Efter morgonkaffet förflyttade jag mig femtio meter till en parkbänk och satt och solade nacken till ackompanjemang av föredragningslistorna i pappersform. De som jag hade i elektronisk form passade jag på att läsa i caféet. Mitt i ett samtal med en politikervän ser jag en bekant figur korsa gatan. Det är en seniordansledare från Vasa som jag just spenderat en vecka i Tammerfors med. Glatt tjoar jag hennes namn och hon förgyller min tid på parkbänken med trevligt samtal.
Sen förflyttar jag mig till motsatt bänk för att inte bränna tjurnacken, men hinner inte börja jobba innan soldatgossen ringer och meddelar att han är klar. Vi träffas vid bilen och jag föreslår lunch vid Strampen. På vägen dit hör jag mitt namn ropas. Jag känner tre seniordansledare i Vasa och idag stöter jag på två av dem! Världen är liten!
Så skönt att sitta i skuggan och få lite svalka i närheten av havsviken. Det blir en utdragen lunch för vi har två timmar tills tåget ska gå. Det är underbart att få njuta av ens barns sällskap riktigt på tumanhand. Det blir inte så ofta.
Från min parkbänk hade jag utsikt över mitt favoritlunchställe i Vasa och naturligtvis måste jag ta en bild av lite blommor också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar