Oh, hur ljuvligt att få vakna upp till en vindstilla morgon med fåglarnas kvitter.
Jag saknar inte kråkorna och skatorna, ej heller björktrastarna. Däremot njuter jag av koltrastens vackra sång på kvällskvisten.
Måsbeståndet har också minskat radikalt, de har helt ändrat sitt beteende och sökt sig närmare mänskorna.
Både ormvråken och havsörnen tar ibland en sväng hit i jakt på en matbit.
Andfåglarna vill jag gärna se lite fler av, men gläder mig över att kanadagässen flyttat till lämpligare revir.
Bisamråttan är en mer sällan skådad figur. För några år sen var den alltid på kvällssimtur förbi stugan.
Svanarna har övertagit vår fauna och jag börjar bli lite trött på vår nationalfågel, too much is too much!
Jaha, det blev en liten zoologisk rapport. Man vet aldrig slutresultatet när man börjar skriva. Men jag tillhör kvinnfolket och vi är ju lite oberäkneliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar