Operation livräddning

Det är kanske inte så dramatiskt som det låter, men ack så nödvändigt. Ingenjörssonen står i beråd att fixa en terrass i trä i anslutning till sin radhuslägenhet i Vasa och den fina blomrabatten, som jag beundrat så, har han aldrig haft ett gott öga till. Nu skulle allt bort. Naturligtvis rycker lilla mamma in som den räddande ängeln och plockar åt sig de växter som behöver räddas. Dessutom kommer skomakarstenar och andra trädgårdsstenar på köpet.

Det betyder att det stod en samling nödlidande växter på min gård i morse och väntade på den livgivande kyssen. Det är två dagar tills vi flyttar ut till sommarstugan så snabbt ska det ske. Nu råkar jag inte ha tomma blomrabatter som skriker efter nyinflyttare, men jag bestämde snabbt att vårkragarna och diverse ogräs skulle vräkas från en rabatt. Jag hade tänkt ta itu med den mot höstkanten, men det fick bli nu i stället.

Där stod jag i mitt anletes svett uppvaktad av ett hov myggor och jobbade på. Bort med ogräset, dit med kompost och jord som fritagits från trädgårdslandet, lite kalk och hönspärlor och så var bostaden klar för ett gäng hostor/funkior. De tillhör mina absoluta favoriter på grund av de fina bladen.

Grannen kom förbi och gav mig strålande information med anledning av min uppgivenhet med den djungelliknande trädgården på slänten. Den hade fått härja fritt ifjol då jag var nyopererad och omotiverad. Ingen fara, grannen hade besökt Chelsea Flower Show och kunde berätta att kaos i trädgården var årets trend. Alltså har jag inte ostädat utan jag är ytterst trendig! Tack Gott im Himmel för goda grannar!

Dessutom löstes mitt problem med för många funkior. De får åka skottkärra nerför backen och hyra in sig hos grannen. Så präktiga växter kan inte få vara hemlösa. Och resten (löjtnantshjärta, pioner, lönn) åker med till sommarstugan.

Före

Efter

Pion, funkior (tre sorter) och astilbe