Ta nu detta. Jag tyckte det lät lite lokalt och hälsosamt att testa något med lever på flygplatsen i München. De första tuggorna var OK, men i längden smakade det lördagskorv och visst var det konstigt med gurka i potatismos.
Tack och lov bjöd Lufthansa på alla kaffesorter i automater så man fick skölja ner eländet senare. På hemvägen sökte vi lite noggrannare bland matställena och satsade på anka. Köttet var bra och såsen, men de konstiga "knödlarna" var som småsega gummibollar. Speciellt den som var gjord av bröd kändes lite märklig.
Ibland längtar man efter kaffe och dopp, alltså något smarrigt. Men hittar man ett konditori? Nej, minsann inte. Till slut blir det så här, en lättsaltad kringla. Tala om bottennapp. Och kaffe ur pappersmuggar! Hujedamej!
Men sen plötsligt när man går gatan upp och letar efter en ordentlig middag så snavar man över en liten restaurang med bord på trottoaren och tre musikanter som förgyller kvällen och självaste ägaren är servitör och mycket tjänstvillig. Visst ser min portion läcker ut med ugnsäppelhalvor, aprikoser i såsen, mandel och duchesspotatis (visst heter det så?) och längst under ett saftigt kycklingbröst. Det var så himlagott!
Jag minns inte mer vad maken åt, men det var underbart gott det också enligt utsago.
Frukosten på hotellet var en typisk kontinental variant. Det fanns flingor, men vi vågade oss inte på mjölken och yoghurten var den söta sorten. De två morgnar vi åt frukost på vårt hotell intog vi den naturligtvis på den lilla takterrassen på åttonde våningen. Mäktigt!
Och så äntligen! Caffe latte och härliga bakverk rent av en slump. Vi hade hoppat på en trådbuss som sen åkte åt fel håll så vi hoppade av och hamnade på denna lilla uteservering en bit från centrum.
Och sen hände det sig den dagen som vi besökte Margitön mitt i Donau och promenerade från ena änden till andra i hetaste solen. Krafterna tog slut och matutbudet i andra änden tilltalade oss inte så vi gick tillbaka till ett ställe vi sett på ditvägen. Vi beställde och satt och väntade och väntade. Som tur var gav drycken oss lite energi. När servitören slutligen kom med våra fat så bad han om ursäkt. Gasen till grillen hade tagit slut så vi fick inte det vi beställt. Av ostschnitzeln fanns bara osten och en massa franskisar. Men tänk att grillade ostskivor kan vara så goda! Som plåster på såren fick vi "pancakes" som efterrätt och det visade sig vara två stora plättar med bananskivor, nötcreme, vispgrädde (konstgjord) och chokladsås. Mättnaden efteråt var så stor att vi knappt orkade ta oss till spårvagnshållplatsen. Sen blev det en annan historia då jag hann hoppa på spårvagnen, men inte maken. Men rådig som jag är hoppade jag av vid nästa station, ringde maken som råkade ta fram telefonen (på ljudlös) och jag upplyste honom om att han ska ta nästa spårvagn och jag hoppar på vid min hållplats. Slutet gott allting gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar