Gravgårdsdags

Jag förde lyktan till föräldragraven och tyckte jag var riktigt fiffig då jag klippte kvistarna av min övervintrade murgröna och dekorerade mellan de halvfrusna växterna. Den tunga krukan med murgrönan ska inte behöva tynga makens armar flere år. Visst tycker jag om lerkrukor, men jag tycker mer om maken.

Också den här gången fick jag en trevlig liten pratstund med ett främmande par. Mannen kände min pappa och han hade vuxit upp en halv kilometer från backen som vi bodde på.

Backen! Jag måste faktiskt skratta. Jovisst finns mitt barndomshem intill Rapuskabacken, men själva backen ser man inte mycket av, den är så väldigt svagt sluttande. En norrman skulle skratta ihjäl sig och många andra också.

Hur som haver, jag fick ett möte att lägga till min minnessamling.