Brokiga minnen

Så här i kölden är det skönt att erinra sig sommarens små glädjestunder. Man kan få till det riktigt mysigt med små medel. Så här dukade jag en gång:

Ernst har bidragit med kökshandduken som bordslöpare. DG är min mammas initialer som ung flicka och jag använder gärna hennes gamla kökshanddukar.

Man kan undra varför dukningen är så himla brokig, men det är av helt naturliga orsaker. Både maken och jag har favoriter. Han vill dricka kaffe ur en liten mugg och jag föredrar mina gamla blå Pentikmuggar på stugan och Mumin här hemma.

Varför är glasen så olika? Jo, jag dricker ett stort glas vatten till maten (undrar om det var fisk eftersom en liten dillkvist är på plats?) och han dricker mjölk. Smultronen är naturligtvis hemodlade och borstnejlikan matchar servetten, ser ni väl? Efterrätten intas med liten silvergaffel. Det måste sägas att jag avskyr att äta bakelser med sked.