Det är så befriande att befinna sig i en stad där man vågar ta ut svängarna och bjuda på sig själv. Ja, till och med frivilligt agera utan att bry sig fastän man eventuellt gör bort sig. Ibland får familjemedlemmarna skämmas, men de kan behöver härdas anser jag.
Vid ett besök på en pizzeria lyckades jag få den unga servitrisen att träna sin svenska då jag undrade hur det var med pakkoruotsi. Hon var från Salo, men hade nog kommit i kontakt med kimitobor som inte kunde finska. Jag uppmuntrade henne och gav henne beröm då hon genast satte i gång med att öva och frågade vad kuitti är på svenska. Med ett leende på läpparna gick jag till mitt bord.
På spårvagnen till Majstranden ramlade ett gäng på svensexa in - svenskatalande. Den diademklädda huvudpersonen hade en lista med uppgifter som skulle utföras. Han skulle bland annat dra ett aerobicpass med minst en deltagare. Ingen frivillig uppenbarade sig och till sist förbarmade jag mig och hasade mig upp från bänken och gjorde diverse arm- och benrörelser till finsk schlagermusik och stackaren fick sin poäng. Killen blev överlycklig och gav mig en kram och jag önskade honom lycka till i äktenskapet.
Avslutningsvis kan sägas att det händer saker om man låter dem hända. Liva upp livet och var inte så himla dötråkig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar