I avsikt att plocka tranbär planerades eftermiddagen. Ekonomen och hans sötnos hade önskemål om en färd till Fjölkoträsket. Maken hade siktet inställt på antingen träsket nära sommarstugan, där vi visste att det fanns lite tranbär, eller vårt hemliga tranbärsställe lite längre bort, där det brukar finnas tranbär. Alltså blev det jag som fällde avgörandet - och vad gör man inte för sina barn?
Vi hade lite problem att hitta rätt avtagsväg, men vad gjorde det? Det blev lite sightseeing för pensälflikkon. Efter en skön liten promenad nådde vi träsket, men tranbären lyste med sin frånvaro. Nån annan hade nog trampat där före oss så det blev endast nån deciliter.
Men varför gråta? Det fanns ett fågeltorn i närheten och dit gjorde vi en avstickare och kunde beundra Furuträsket i all sin storhet.
Väl kommen till bilen igen gick vi ner på andra sidan Furuträsket och jag hittade lite mer tranbär så inalles hade vi kanske en halv liter. Vackert så!
Den största upplevelsen var motionen, tystnaden och de vita svanarna som samlades på det blanka vattnet. Jag tror maken hade haft rätt i sina tankegångar, men nu gjorde vi så här denna gång.
 |
| De små vita pluttarna är svanar |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar