11.20 satt jag snällt i flygbussen med min take-away smoothie. 11.30 startade bussen med riktning Vanda. 11.55 steg jag av vid terminal 2, hastade in till incheckningsmaskinen och klarade av incheckning utan mankemang.
Men sen var det stopp - nästan. Kön ringlade sig i den långa snitslade labyrinten och tog en evighet, eller åtminstone en halv timme. Personalen behagade anlita endast två linjer och när jag var nästan framme hade boardingskylten svängt om till final call.
Tjänstemannen/kvinnan var onödigt slö av sig och frågade om jag hade vätskor, men toalettväskan var redan i plastlådan. Naturligtvis skulle sakerna spridas ut i ännu en låda. Sen kom mina lådor i sakta mak och avstannade medan jag stod och trampade. Äntligen med lite mekanisk hjälp från min sida kunde jag hiva in allt i kappsäcken och rusa iväg till porten. Som sista person kom jag ner till de övriga och efter en halv minut körde bussen fram och iväg till det lilla planet.
12.40 satt jag i planet (som egentligen skulle starta 12.50) och det rullade iväg.
Alltså, tänk om jag missat planet! Jag trodde man hinner om man är minst 50 minuter i förtid. Denna gång skyller jag allt på ISS (eller vilket bolag det nu är) som sköter säkerhetskontrollen. Vet man inte hur många passagerare som borde vara i farten? Kunde man inte ordna fler linjer i funktion? Eller åtminstone ha en speciell linje för final call-resenärerna?
Jag hade tur, men jag såg aldrig de tre ungdomar som var en bit efter mig i kön och blev uppropade medan jag sprang. Snopet för dem!
 |
| Piggar upp med bild av lördagspizzan på Leonardo |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar