Mina funderingar härleder sig från en artikel i vår energikundtidning Katternö. Jag måste tillstå att jag finner flera artiklar i denna tidskrift mycket intressanta och läsvärda.
Nu hade jag fastnat för Bastusamtalet med Gustav Hägglund, tidigare kommendör för finska försvarsmakten. Storyn om honom väcker min djupa respekt för mannen. Ännu bättre är att jag får förstärkt åsikt om eventuellt Natomedlemskap. Med den hotande grannen i öster har man förstås börjat fundera lite på läget.
Helt instinktivt tycker jag att Finland ska behålla sin något så när neutrala ställning, alltså inget Nato. Och se, det gör också Gustav! Han stöder idag en nära arbetsfördelning mellan svenska och finska försvarsmakten - och jag är helt överens! Nu kan jag stå bakom min känsla.
En annan sak som gör att jag helt faller för Gustav är hans klara motstånd till pimsningen inom det militära. Jag citerar:
Pimsningen är ett ryskt arv, framför allt från kavalleriet. Det återspeglas tyvärr fortfarande i Ryssland, där 2 000 soldater om året mister livet under militärutbildningen.
(Svenolof Karlsson i Katternö 3/2014, s.9)
Efter att ha stått vid sidan då blivande maken avklarade sin militärtjänstgöring och hört en hel del var jag naturligtvis ganska orolig inför alla söners motsvarande situation. Jag vet att en hel del är bortagerat, men troligtvis får man inte helt bukt med problemen.
Nå, hur blev det med strategin? Kort sammanfattning: diplomati och samarbete västerut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar