Det lilla jobb jag hade planerat göra här i Baden-Baden (att skriva ett tal) tog jag itu med genast efter frukosten. När vädret såg ok ut, packade jag ner kamera och paraply och begav mig ut på stan.
Wagener varuhus ligger 100 m från hotellet och det blev första anhalt. Det är under korta stunder inspirerande att i sakta mak strosa runt bland kläder och husgeråd och lite nypa i saker. Var finns mina färger? Jag tycker det är så mörkt och dystert på klädhängarna!
Lite naturkosmetik bytte dock ägare.
I en annan butik fann jag de obligatoriska pepparkaksformarna. Det blev en gubbe och en ängel. Jag blev också mycket förtjust i glasbollarna, men vågade inte inbringa några på grund av den darriga hemtransporten.
Det finns ett annat obligatorium när det gäller Baden-Baden - en jacka av något slag. Jag tänker ännu med vemod på den lättvadderade jackan i orangebrunt som jag nötte upp och fick många komplimanger för. Av en slump stack jag mig in i en liten boutique där jag såg en intressant färg. En vinterjacka fångade mina ögon. Visst behövde jag en vardags sådan? Den såg ut att vara rätt storlek också. Det var bara att svepa den över tröjan och söka en spegel. Två andra damer i samma ärende såg smått avundsjuka ut. Här gällde det att inte släppa taget utan snabbt bestämma sig. Och jag går ofta på känsla i såna här situationer. Expediten var alert och vi småpratade lite, först på tyska, men sen på engelska då hon kallade färgen 'salbei'. Det blev inte lättare då hon sa 'ööp', men när hon började tala om persilja så förstod jag att hon hade sagt 'herb' och att min jacka hade samma färg som salvia! Ni får se sen. Expediten var påpasslig och jag måste bara ha scarfen som var så perfekt till jackan.
Nu var jag mätt! En caffe latte machiato på en uteservering var pricken över i:et.
Det var tidig eftermiddag då jag var tillbaka på rummet. Vi hade trott att maken skulle vara tillbaka från industribesöket på eftermiddagen och vi skulle hinna med en sightseeingpromenad. Tiden gick och gick. Jag återgick till mitt jobb med talet och det visade sig att när maken kom tillbaka var det bara att ställa om för middagen.
Slutet gott, allting gott! Eller vad sägs om vinprovning, Affentaler, och tre rätters middag i gott sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar