Lite till

Jag trodde jag var färdig med Baden-Baden, men inte riktigt.

Först en kul liten kanna i form av en giraff.

Och eftersom det är fredag kväll vill jag gå tillbaka till dundermenyn fredagen den 17 oktober. Vi startade med en ordentlig portion höstlig sallad med vilda örter med sherry dressing, stekta vilda svampar och gratinerad getost. Jag blev nästan mätt.

Men naturligtvis fick jag också ner soppa på Hokkaido pumpa med curry och apelsin, musslor sauterade i citronolja. Båda förrätterna sköljdes ner med Neuweierer Riesling från 2012.

Huvudrätten hämtades från olika bord och man kunde välja bland:

• "We extend the BBQ season" (kolgrillad biffstek av US-Nebraska oxe)
• "A whiff of Scandinavia" (färsk och varmrökt lax)
• "Far East in Baden" (Agemono- Japanese tempura av Hiroshi Akutsu & Yoshio Anzai, grönsaker, bläckfisk och kalkon)
• "The autumn begins" (höstlig flamberad paj med pumpa, vilda svampar och nötter)

Gissa mitt val! Jo, jag skickade en norrman för att hämta den asiatiska huvudrätten som visade sig bestå av tre pyttesmå skålar med en matbit i varje. Vackert så, jag var redan mätt och fortsatte med det vita vinet fastän det serverades rött Durbacher Schlossberg (2009) i jättestora vinglas.

De flesta rörde sig mellan alla huvudrättsborden, men förståndig som jag var hade jag läst menyn till slut och såg att den innehöll en hel massa desserter. När jag gick för att pudra näsan bad jag den vänstra bordskamraten Juha att beställa åt mig av alla efterrätter som bjöds. Han uppträdde som en gentleman och när jag återvände till min plats hade jag framför mig sex olika portioner. Nämnas kan att jag redan ätit en rosa macron. Tyvärr var det bara crème brûléen som föll mig i smaken så jag lät mina grannar äta upp resten efter ett litet smakprov.

Vemod

Jag har för en tid sen droppat ner mina dahliarötter i källaren i hopp om att de ska blomma bättre och med mer omskötsel nästa sommar.

För en tid sen fick jag också en för mig giltig förklaring till varför mosters dahlior inte blommade i år. Hon gick nämligen bort för ett par veckor sen och i mina tankar avspeglar blommorna hennes liv och bortgång.

Men jag vill väldigt gärna att dahliorna kommer igen nästa år för att påminna mig om Oravaismoster (egentligen min mammas kusin som tidigt blev föräldralös). Hon var en klok människa med ett gott minne och vi hade djupa samtal de gånger vi träffades.

i väntan på 2015

... när det begav sig ...

Stadstrafik

För en lantis som jag var det en kul grej att bli vittne till hur centrumtrafiken fungerar i Baden-Baden. Lokalbussar har tillträde till vissa gator i innerstan genom ett fiffigt arrangemang. Titta noga på bilderna så får ni se ...

En helt vanlig avstängd gata

Vad händer?

Jo, bussen passerar

Efterlängtad ingrediens

Det var en gång för länge sen då det kom några recept på posten. På den tiden gjorde jag en resa till Sverige och hittade nougat på bakhyllan i en butik. Och jag testade receptet. Och folket i huset tyckte om bakverket.

Nu begav det sig under resan mellan Baden-Baden och Frankfurt att vi måste byta tåg i Mannheim och hade lite extra tid. Jag hittade ett Confiserie där man hör och häpna sålde nougat. Denna ingrediens finns inte att fås i mina hemtrakter utom i form av chokladstång.

När det nu hände sig att alla gossar kommo hem till veckoslutet beslöt jag tillaga havrerutor med nougat. Fysikern assisterade och se! - ett mästerverk blev fött! Och det bådo oss alla stor glädje.

(Vadan dessa formuleringar? Jo, det är snart jul och jag har köpt de första julklapparna idag)

Receptet, tack!

Havrerutor med nougat

100 g smör

4½ dl havregryn

1 msk vetemjöl

1½ tsk bakpulver

1 dl socker

2 tsk vaniljsocker

2 msk sirap

Garnering: 100 g mjuk nougat

Smält smöret. Blanda samman de övriga ingredienserna och tillsätt smöret. Rör om. Bred ut smeten i en smord (eller bakpapperklädd) rektangulär form (20x30 cm). Grädda i 200 grader ca 10 min. 

Skiva nougaten tunt med en osthyvel över den heta kakan. Bred ut glasyren och gör ett fint mönster med en gaffel. Skär i rutor och låt stå kallt ca 20 minuter.

Baka gärna dubbel sats till en långpanna. Kan frysas.

Tilläggas kan att kakan blir säkert minst lika god om man hyvlar sin favoritchoklad över kakan i stället för nougat. Fritt fram att testa.

Skyltningar

Alltid när jag traskar omkring med kameran i högsta hugg fastnar blicken på vackra blommor. Så även denna gång! Jag skulle gärna ha inrett en balkong, om jag haft någon, utgående från de växter och inredningsprylar jag fick syn på.

 

Nämen titta! Ett skyltfönster bytte skepnad till orange under min vistelse i staden!

Gott med glass!

Vad gör man om man har några timmar fritid i en stad som Baden-Baden? Jo, man sätter sig i trevligt sällskap på ett glasscafé och kollar in menyn och gatuvimlare.

Jag föll för en spaghetti carbonara. Va då? Jo, ni läste helt rätt! Och det smakade fruktansvärt gott! Väninnan tog en classico, alltså bara ketchup eller ...?

Tysk shopping from China

Om man har tid att gå och strosa i en stad fördriver man snabbt tid genom att sticka sig in i en bric-a-brac affär (vet inte om det heter så, men jag tycker det låter lämpligt).

Julpyntet var framlagt, men sparsmakat eftersom glas, vitt och naturmaterial dominerade. Det tackar jag för.

Dekorationsbollarna i glas ville jag gärna ta med hem, men tyvärr var jag rädd för att bagagehanteringen hade gjort sitt bästa för att förstöra det för mig.

Resultatet blev att jag satsade på två stycken pepparkaksmått i stället. Nu kan jag slänga fula gubben och änglar kan man inte ha för många av ...

För den som gillar svartvitt

Tre storlekar med många användningsmöjligheter

Kan nästan tänka mig att börja julpynta!

Köpte nästan

Hotellnätter

Vid det här laget vet ni kanske att jag älskar att bo på hotell - åtminstone för en kortare tid. Det är alltid lika spännande då man öppnar dörren till rummet för att se vad som väntar en.

I Baden-Baden hade man bokat in oss på Radisson Blu och övernattningen på hemresan råkade jag boka - på Radisson Blu!

Båda var helt OK, men i lite olika stil. I Tyskland hade vi ett stort rum med lång hall, stort badrum. Rummet var också dubbelt större än vanliga hotellrum med både bäddsoffa och fåtöljer förutom skrivbordet. Maken får ofta "cellskräck" på hotellrum och vill fort ut, men här var det första gången jag hörde honom uttrycka sig om att "här kan man faktiskt vara".

I Helsingfors hade jag medvetet valt hotellet vid Sandvikens strand av tre orsaker: läget (vid vatten), priset, spårvagn 6 (direkt connection till Arabiastranden där fysikern habiterar). Frukosten var mäktig, men tyvärr var det höstlovstider och salen var överfull. Jag hörde också många utrikiska röster - fransmän, ryssar, svenskar, tyskar ...

Trevligt blickfång i RadB Hfors

Lyxigt med dubbla handfat i B-B

Halva rummet i B-B

Nu igen?

Visst minns ni att maken och jag var ute på missionsresa förra veckan?

När det började bli aktuellt med kommunslagningar i vårt land fick maken den tanken att vi borde tänka ännu större. Varför inte hela Norden? Vi kunde bli en stark stat i norra Europa.

Nåväl. Vi inledde vår kampanj och fick genast norrmännen med på noterna och hade hur roligt som helst då vi gjorde upp planer.

I Norge har man olja. Finland har duktiga jobbare och sisu. Svenskarna då? Nå, de är ganska bra på att prata och de kan alltid tillsätta kommittéer. Danmark kan bli parkeringsplats och potatisland. Island får bli badstuga eller tvätteri. Vi var helt klara med att vi skulle ha president. Men alla kungligheter då? Jo, mitt förslag var att vi skickar dem till Storbritannien (tillräckligt konservativt land). Efter lite eftertanke kunde dock Norges kung eller tronföljare bli Vinterkung - behövs vid Holmenkollen.

I dagens lokalblad läste jag om förslaget om förbundsstat inför Nordiska rådets möte. Roligt att det finns andra som är inne på samma linje.

Publicerar för ovanlighetens skull en bild av vår tekniska chefs look-alike enbart på grund av den norska flaggan. Det blir inte sämre av att han tyckte jag var hyggelig!

Choklad!

Modern times have improved many things. Some things, however, were already so good more than one hundred years ago that they have withstood the test of time, remaining unchanged - as unsurpassable today as they were back then. Confiserie "Rumpelmayer" in Baden-Baden is without a doubt one of those things.
(citat hämtat från Rumelmayers webbsida)

Damerna som följde ett lättare program under Wolman komposiet hade det rara nöjet att få se en fransk chokladmakare in action. Vi fick också utföra ett enkelt hantverk själva och kunde hämta hem våra mästerverk (de är uppätna). Smakprov bestående av kulor fyllda med ägglikör eller körsbärslikör kunde jag inte motstå heller.

Tysktalande fransman med assistent

Han spritsade aningen snabbare

Finska väninnan testar

Mmm!

 Efter den upplevelsen följde en trevlig rundtur med Vita tåget som tog oss så högt att vi fick en fin utsikt över den lilla staden.

Lykta med förvandlingsmöjligheter

Jag är supernöjd med min nya lykta. Där finns alla möjligheter. Till att börja med rafsade jag bara ihop vad naturen har att erbjuda för tillfället. Men fortsättning följer garanterat.

Liten snutt av Baden-Baden

Nu har jag laddat in mina foton och ska ge er en liten titt på utvalda platser i den lilla, mysiga staden med sina många pensionärer. Det fanns många apotek för att serva den åldrande befolkningen, men troligen har man inte samma problem med försörjningskvoten som i Finland eftersom staden lockar till sig välbärgat folk.

Leopoldsplatz med en vacker stenfontän

Blomstren måste förstås förevigas

Fastän det småregnade avnjöt jag en caffe latte under parasollet

Vy från Kongresshaus

Casino

Kurhaus

Notera solglimten över berget

Trinkhalle

Här spatserade finfolket och drack sitt källvatten

Tyvärr var drickfontänen 'out of order'. Det förklarar varför mina rynkor fortfarande finns kvar.

Sista etappen

Ja, inte var det riktigt angenämt att anlända till ett tvågradigt Helsingfors just före midnatt. Lite sömn gjorde inte saken mycket bättre då jag vaknade upp till ett regnigt och stormigt Helsingfors.

En ordentlig superfrukost på hotellet i fysikerns sällskap förbättrade läget avsevärt. Nu sitter jag och väntar på att tåget ska starta i riktning Rovaniemi, men jag hoppar nog av i Bennäs.

Jag ska kort sammanfatta min resa. Den var avkopplande och språkrik. På det professionella planet uppnåddes målet med att nästan producera ett litet tal, jag återsåg gamla bekanta, skapade nya kontakter och framför allt deltog i propagerandet för makens vision om ett enat Norden. Det senare kommer jag att redogöra för i kommande inlägg. Bilder är också att vänta.

Lång väg hem

Vi har verkligen haft tur med de tyska lokförarna. De passade på att strejka idag igen då vi skulle påbörja hemresan med tåg till Frankfurt. En tredjedel av tågen rörde på sig. Men det gick något så när och vi fick faktiskt sitta på båda tågen.

Frankfurt är en så stor flygplats att man behöver god tid på sig att hitta till rätt ställe. När vi checkade in fick vi faktiskt ett fint erbjudande som vi tyvärr måste avböja. Planet lär vara överfullt och vi skulle ha fått fri övernattning, 200 euro per skalle och kuponger för refreshments. Men vi har ett tåg att passa i morgon och det verkade som om vi hade fått flyga hem först på tisdag.

Synd att inte kunna stanna här i solen och värmen! 21 grader varmt idag.

Oväntat mycket egen tid

Det lilla jobb jag hade planerat göra här i Baden-Baden (att skriva ett tal) tog jag itu med genast efter frukosten. När vädret såg ok ut, packade jag ner kamera och paraply och begav mig ut på stan.

Wagener varuhus ligger 100 m från hotellet och det blev första anhalt. Det är under korta stunder inspirerande att i sakta mak strosa runt bland kläder och husgeråd och lite nypa i saker. Var finns mina färger? Jag tycker det är så mörkt och dystert på klädhängarna!

Lite naturkosmetik bytte dock ägare.

I en annan butik fann jag de obligatoriska pepparkaksformarna. Det blev en gubbe och en ängel. Jag blev också mycket förtjust i glasbollarna, men vågade inte inbringa några på grund av den darriga hemtransporten.

Det finns ett annat obligatorium när det gäller Baden-Baden - en jacka av något slag. Jag tänker ännu med vemod på den lättvadderade jackan i orangebrunt som jag nötte upp och fick många komplimanger för. Av en slump stack jag mig in i en liten boutique där jag såg en intressant färg. En vinterjacka fångade mina ögon. Visst behövde jag en vardags sådan? Den såg ut att vara rätt storlek också. Det var bara att svepa den över tröjan och söka en spegel. Två andra damer i samma ärende såg smått avundsjuka ut. Här gällde det att inte släppa taget utan snabbt bestämma sig. Och jag går ofta på känsla i såna här situationer. Expediten var alert och vi småpratade lite, först på tyska, men sen på engelska då hon kallade färgen 'salbei'. Det blev inte lättare då hon sa 'ööp', men när hon började tala om persilja så förstod jag att hon hade sagt 'herb' och att min jacka hade samma färg som salvia! Ni får se sen. Expediten var påpasslig och jag måste bara ha scarfen som var så perfekt till jackan.

Nu var jag mätt! En caffe latte machiato på en uteservering var pricken över i:et.

Det var tidig eftermiddag då jag var tillbaka på rummet. Vi hade trott att maken skulle vara tillbaka från industribesöket på eftermiddagen och vi skulle hinna med en sightseeingpromenad. Tiden gick och gick. Jag återgick till mitt jobb med talet och det visade sig att när maken kom tillbaka var det bara att ställa om för middagen.

Slutet gott, allting gott! Eller vad sägs om vinprovning, Affentaler, och tre rätters middag i gott sällskap.

Slow start

Nu känns det riktigt bra här i Baden-Baden. Vi hann traska runt en hel del igår och återse platser från tidigare besök. Det är faktiskt tredje gången jag får följa med maken på kongress hit och det ordnas också ett skilt damprogram.

Lite problem hade vi med hotellet. Tidigare år har vi bott på ett hotell nära bäcken Oos och när jag kollat på nätet såg interiören lika ut - en stor mäktig trappa inomhus och så vidare. Namnet stämde inte, men det är ofta förändringar inom hotellvärlden.

Nå, promenaden fick oss att inse att vi nog befann oss på ett annat hotell, för vi hittade det gamla en bit ifrån.

Det var annars 21 grader varmt då vi kom i taxin och folk gick klädda i allt från shorts till vinterjackor. Vi satt åtminstone utomhus och åt en bit mat på kvällskvisten. Skönt att få leka turist!

Nu har vi ätit en läcker frukost och maken är på väg till Ludwigshafen på rundvandring i Europas största kemiska fabrik, BASF Wolman. Lilla jag ska jobba en timme och sen gå ut på stan. I kväll väntar en middag nånstans utanför stan.

På väg till vackra Sydtyskland

Nu är Kronjuvelen med följe lyckligt framme vid Helsingfors-Vanda flygplats. Denna gång var det snabba ryck genom passkontrollen för ALLA linjer vid säkerhetskontrollen var i bruk!

Frankfurt nästa. Sen får vi se ... det lär vara tågstrejk i Tyskland ...

Lite senare.

Det perfekta Tyskland! Hmmm! Där allt går på räls. Utom tågen ...

Det började bra med ett "sky lift tåg" från terminal 2 till terminal 1 varifrån också tågen avgår - för det mesta. Jo, vi skulle komma iväg, men först efter två och en halv timmes väntan. På ett tåg som var överfullt. Så det blev ståplats till Mannheim, tågbyte och ståplats till Karlsruhe, tågbyte och surprise! Sittplats till Baden-Baden. 

Sen taxi till hotellet och som kronan på verket ett underbart rum med thermal wasser till badkaret. I den här stan, som var Europas sommarhuvudstad på 1800-talet, kurerade man sig både invärtes och utvärtes. Hoppas jag är en ny kvinna efter vistelsen!

Upp i tid!

Väckningen var inställd på 6.30, vilket innebär att jag var väldigt pigg och vaken femtiden. Före halv åtta var jag anmodad på plats vid radiostationen i Jakobstad för en femminuters intervju om aktuella saker i Kronoby. Jag skulle hellre ha pratat om seniordans, men man får inte alltid som man vill ...

Vi drog lite över tiden så Ulf Lundell fick antagligen tona ner sig. Efteråt var jag naturligtvis i behov av belöning för denna lilla nervpärs och jag stegade iväg till varuhuset mitt i stan och kollade läget bland lyktorna.

Jag har varit ute efter en stor lykta och färgen var nästan valfri, men inte vit! Det hade jag och sötnos kommit fram till via gemensam brainstorming. Följaktligen kommer jag hem med en vit (!) lykta. Ni kommer att få se den i många olika skepnader, men vi börjar så här ...

Om jag inte hittar uppkoppling är jag frånvarande resten av veckan. Ich fahre nach Deutschland, morgen früh.

Kronjuvelens militära strategitänk

Ja, den rubriken lovar mycket! Men jag tar som vanligt ner det till egen nivå.

Mina funderingar härleder sig från en artikel i vår energikundtidning Katternö. Jag måste tillstå att jag finner flera artiklar i denna tidskrift mycket intressanta och läsvärda.

Nu hade jag fastnat för Bastusamtalet med Gustav Hägglund, tidigare kommendör för finska försvarsmakten. Storyn om honom väcker min djupa respekt för mannen. Ännu bättre är att jag får förstärkt åsikt om eventuellt Natomedlemskap. Med den hotande grannen i öster har man förstås börjat fundera lite på läget.

Helt instinktivt tycker jag att Finland ska behålla sin något så när neutrala ställning, alltså inget Nato. Och se, det gör också Gustav! Han stöder idag en nära arbetsfördelning mellan svenska och finska försvarsmakten - och jag är helt överens! Nu kan jag stå bakom min känsla.

En annan sak som gör att jag helt faller för Gustav är hans klara motstånd till pimsningen inom det militära. Jag citerar:

Pimsningen är ett ryskt arv, framför allt från kavalleriet. Det återspeglas tyvärr fortfarande i Ryssland, där 2 000 soldater om året mister livet under militärutbildningen.
(Svenolof Karlsson i Katternö 3/2014, s.9)

Efter att ha stått vid sidan då blivande maken avklarade sin militärtjänstgöring och hört en hel del var jag naturligtvis ganska orolig inför alla söners motsvarande situation. Jag vet att en hel del är bortagerat, men troligtvis får man inte helt bukt med problemen.

Nå, hur blev det med strategin? Kort sammanfattning: diplomati och samarbete västerut.

Söndagens hösttur

I avsikt att plocka tranbär planerades eftermiddagen. Ekonomen och hans sötnos hade önskemål om en färd till Fjölkoträsket. Maken hade siktet inställt på antingen träsket nära sommarstugan, där vi visste att det fanns lite tranbär, eller vårt hemliga tranbärsställe lite längre bort, där det brukar finnas tranbär. Alltså blev det jag som fällde avgörandet - och vad gör man inte för sina barn?

Vi hade lite problem att hitta rätt avtagsväg, men vad gjorde det? Det blev lite sightseeing för pensälflikkon. Efter en skön liten promenad nådde vi träsket, men tranbären lyste med sin frånvaro. Nån annan hade nog trampat där före oss så det blev endast nån deciliter.

Men varför gråta? Det fanns ett fågeltorn i närheten och dit gjorde vi en avstickare och kunde beundra Furuträsket i all sin storhet.


Väl kommen till bilen igen gick vi ner på andra sidan Furuträsket och jag hittade lite mer tranbär så inalles hade vi kanske en halv liter. Vackert så!

Den största upplevelsen var motionen, tystnaden och de vita svanarna som samlades på det blanka vattnet. Jag tror maken hade haft rätt i sina tankegångar, men nu gjorde vi så här denna gång.

De små vita pluttarna är svanar