Smart?

Ingen har väl kunnat undgå vad telefonen betyder för mänskorna nuförtiden. Den används inte så mycket till att ringa med utan har en hel massa andra funktioner. Jag hörde att man till och med kan bli beroende av sin smarttelefon. Är den en ny familjemedlem?

Ett gäng ungdomar kommer in på ett café, men i stället för att inleda ett samtal plockar alla fram sin telefon och sitter och stirrar på den.

Har ni lagt märke till den nya posen som speciellt flickor använder. Ena armen är vinklad vid armbågen så att telefonen bildar en vågrät bricka i handen. Då och då kastar man en blick på sin telefon, scrollar fram något och är borta från resten av världen.

Senast jag var i Helsingfors noterade jag att de flesta som kommer in i spårvagnen sätter sig och plockar fram telefonen. Måste man vara uppkopplad hela tiden? Hur smart är det?

Vissa nöjer sig med arvingarnas avlagda leksaker

Music maestro!

I mitt tredagarsjobb per vecka ingår alltid musik. När det gäller senior- och sittdans finns musiken färdig till hands. Det är bara att lära sig tolka koreografin till musiken vilket ibland sätter mitt takträknande på prov.

Men när jag ska hitta lämplig musik till gymnastikrörelserna får jag leta i min lilla skivsamling. Visst skulle det vara enkelt om man var ung och datortillvänd och kunde mixa ihop låtar utan pauser. Men jag börjar faktiskt inse att jag inte orkar lära mig det ännu här under min levnadsbana. Alltså sätter jag lite tid på att lyssna och planera i stället. Det blir sällan perfekt men det får duga. Huvudsaken vi rör på oss.

En sak som jag försöker tänka på är min målgrupp. Jag kör sällan hårdrock (har nog haft med Idolvinnaren Jay) utan väljer lite mjukare och äldre tongångar. Uppvärmningsmusiken bör dock vara taktfast och rytmisk. Gärna plockar jag också fram lokala artister och denna vecka har jag letat fram Skolmusik -95 som ortens högstadium och gymnasium så förtjänstfullt spelat in.

Tomgång

Idag tänkte jag vara lite sur på alla som låter bilen gå på tomgång. Det gäller både i plus- och minusgrader. I vissa kommuner kan man få böter för det. Själv är jag nästan renlärig och mår illa då jag ser hur bilarna spyr ut giftiga avgaser. Tänk på alla allergiker.

Eftersom jag nyligen besökt våra två närbelägna tågstationer kunde jag konstatera att det finns många syndare och det var inte ens kallt! Klä er ordentligt! Ha en pläd med i bilen att mysa under om ni hamnar och vänta några minuter.

Nu får det räcka med skäll. Jag säger ett mjukt vov i stället och njuter av det soliga vädret och är glad för att vi slapp den utlovade höststormen som svepte över Storbritannien. Vi bor nog antagligen på det bästa stället i alla fall ...

Ibland vill jag inte beskydda tomgångssyndare. Synd att inte registernumren syns!

Bakverkstest

Jag testade två recept från Kuriren och resultatet blev helt OK.

Citronkladdkaka låter ganska gott om man tycker om chokladkladdkaka. Lite surt kanske, men definitivt mycket godare med vispad grädde och konserverade päron.

Cupcakes har varit populära ganska länge. Jag ändrade frostingen och i stället för en gräddig variant blandade jag ihop Philadelphia-ost och mjukt smör med pudersocker och vaniljsocker. Det känns lite mera hållbart, inte mer hälsosamt.

 

Lite mörka Geishapraliner i Mariskål därtill och dagens kaffegäster blir förhoppningsvis välbespisade.

Fantasier

Jag fick en fråga efter jumppatimmen om varifrån jag tar allt jag hittar på för att skingra tankarna på själva övningen de håller på med. Mitt svar löd att det bara kommer...


 Vi hade i stället för tråkiga magmuskelövningar cyklat till Skuthälla kvarn, öppnat dörren och stängt den för varenda gymnast (vridit ut benen i V och fört ihop dem igen). Sen när vi låg på golvet och stretchade hade vi lågstadiets förstaklassare som drog i våra armar och alla pensionärer boende på andra sidan huset drog oss i benen.


Här hemma använder jag mig också av min lätt flödande fantasi då jag uttrycker min glädje över att en för oss bekant nyhetsuppläsare är tillbaka i etern. Var har han varit? Förut spådde jag att han för det mesta jobbade helger eftersom han tog hand om barnen inne i veckorna (vet inte om han ens har några). Nu när han återkommit efter en lång bortavaro tänkte jag att han kanske varit i Indien och luffat omkring i det stora landet ...

Så länge min fantasi håller sig på den här låga nivån är det ingen fara, men jag kan också störas av tankar att någon olycka hänt mina nära och kära. Då är det inte roligt längre. Då gläds jag över att det bara var min livliga fantasi som varit framme.

Det finns ingenting som heter glömma ...

... sa lärarinnan när jag gick i tredje och fjärde klass. Men visst finns det. Man kan glömma bort en liten (eller stor) blomma.

Jag hade ärende till ortens blomsterhandel och passade på att köpa en helgblomma till min O-vas. Jag är inte svag för krysantemer, men denna färgade variant och storblommig dessutom samt i en vacker höstfärg intog mitt hjärta. Jag placerade den på baksätet i bilen, småpratade och drack en kaffekopp hos min faster, åkte till matbutiken och gjorde helgens inköp som lastades in i bagageutrymmet. Får inte glömma blomman i baksätet, tänkte jag.

Väl hemkommen bar jag in mina shoppingväskor, läste lite dagspost, läste lite möteshandlingar, inväntade maken, tittade lite på TV, åkte till barndomshemmet och kollade värmen, packade ner alla lakan och förde dem till missionsstugan, köpte värmeelement, åt en supergod supé (Sesams Oscarschnitzel med bearnaisesås, räkor och sparris är aldrig fel!), åkte på mer småärenden, hann till ett loppis, hämtade fysikerfröet från tåget.

Hemma igen blev det kaffe och citronkladdkaka, lite Doobidoo, lite kvällslektyr och sov sött till klockan fem. DÅ kom jag ihåg blomman som nog kommit in i huset på kvällen men inte hittat till vasen självmant. Halvsov en timme och sen steg jag upp och placerade den där den borde ha varit sen föregående dags eftermiddag. Som tur var hade den haft stjälken i ett litet vattenrör.

Men, JO, det finns något som heter GLÖMMA!

Mariskålar

Tänk vad man kan ändra tycke och smak! För länge sen då det begav sig tyckte jag att Iittalas och Marimekkos samproduktion Mariskålarna var fula och oanvändbara. Ska man äta glass ur dem? Inte i diskmaskinen!

Det var en väninna som fick mig att tänka om. Hon redogjorde för olika användningsmöjligheter och hur de pryder upp vilken dukning som helst om man kombinerar rätt färg. Ja se, där hade vi det! Färger! Rätt argument! Jag älskar att arrangera enligt färgskala.

Så där sakta men säkert började jag min lilla samling av de större Mariskålarna. Jag kommer aldrig att behöva blå varianter så jag behöver inte en komplett samling. Höstfärgerna är superba i min smak och jag håller alltid utkik då jag går på loppis. Man måste förstås känna igen en äkta skål. Nuförtiden kan man läsa Marimekko om man tittar under skålens fot, men det finns äldre varianter som inte har denna tryckning.

Det går väldigt bra att kombinera Iittalas Kiviglas för värmeljus för de finns i samma färger. Dukningen blir komplett! Och i skålarna sätter man kex, småbröd, nötter, choklad, värmeljus, blommor ... Använd fantasin.

Några skålar har ni ren sett på mina bilder, de har en förmåga att flytta på sig

Restmat

Jag avskyr att slänga mat. Av förekommen anledning hade jag i kylen en burk turkisk yoghurt som bäst-före-datumet gått ut en vecka innan. Surmjölkskaka? Nej, det tycker jag inte speciellt mycket om, i och för sig bra för då äter jag den inte, men stackars maken som ska dras med den i två veckor.

Jag drog mig till minnes något som man förr i världen brukade ta till om man hade sur mjölk eller om man fick gäster och inte hade något att bjuda på - sodabullar! Jag hittade moster Hettas recept och vips hade den sura yoghurten förvandlats till delikata plättbullar. Hallon ur frysen och vispad grädde och jag var nöjd och glad. Man kan gott äta bullarna i stället för våfflor, pannkakor och dylikt eller nästa dag med kaffetåren. Smakar gott hur som helst.

Här kommer receptet som kan svarvas till efter behag. Byt ut mjölsorterna, använd grädde, surmjölk eller som jag yoghurt, då minskade jag mjölmängden en aning.

Moster Hettas sodabullar

2 ägg

½ l surmjölk

1½ dl socker

2-3 tsk matsoda

1 tsk bakpulver

4½ dl vetemjöl

1 tsk salt

3 dl havregryn

Blanda ihop alla ingredienser till en ganska tjock smet. Stek i plättpanna eller klicka ut i vanlig stekpanna.

Something in the air?

Jag har tyckt mig märka att folk börjar ha lite mindre tålamod med mörker, regn, kyla, vinter, halka och andra mer otrevliga aspekter av våra årstider. Själv har jag också drabbats. Vintern har inte riktigt startat, men hur ska vi orka de kommande månaderna innan vårsolen väcker oss med sitt omutbara skratt?

För att få lite hjälp själv ska jag fundera ut några tips. Kanske de hjälper nån annan också.

För det första måste vi se till att vi får tillräckligt med frisk luft och motion. Där har jag syndat det senaste året. På sommaren är jag mycket ute vid stugan, men genast vi flyttar hem blir jag en hemmakatt. Lite motion får jag nog med mina dans- och jumppatimmar, men de är inomhus. Hur långt borta är inte den tiden då jag tvingade mig ut på promenad i alla väder och temperaturer. Jag minns en julafton då det var trettio grader kallt, men efter all julmaten traskade jag modigt iväg på en promenad.

En trevlig hobby kanske får tankarna att ljusna. Man behöver inte börja knyppla eller virka pannlappar. Kolla in medborgarinstitutets utbud. Ta en tur till biblioteket. Diskutera med en god vän och hitta på nåt tillsammans.

Hur ofta har du tid att besöka grannen, vännen, släktingen? Gör små spontana besök så kanske du själv får återbesök. Strunta i hur det ser ut hemma hos dig. Be inte om ursäkt. Njut av sällskapet. Vännen har inte kommit för att socialisera med dina dammråttor!

Jag ska njuta av min andra orkidé som slagit ut sina första blommor. Tänk att de vill blomma på nytt trots min sporadiska skötsel!

Svåra val

Man tvingas ibland till svåra beslut. Igår intervjuades fyra kandidater till kommunsekreterarposten i Kronoby. Alla var bra på sitt sätt och gjorde väl ifrån sig. Lyckligtvis får valbeslutet växa fram och mogna lite grann. För- och nackdelar ska vägas mot varann.

Snabbare beslut ska tas när det gäller omröstning under ett möte. Från att i mitt yngre liv hört till dem som kommer mot slutet i alfabetet har jag nu äran att vara den som först avger sin röst i kommunstyrelsen. Där gäller det att snabbt ha på klart hur man röstar.

Kvällens möte ger mig tack och lov ingen rösträtt eftersom jag bara har yttranderätt. Det handlar om kärnkraft ...

Vitt eller lila? Båda!

Blommande återblick

 

Mina oktobersilverax hann inte riktigt veckla ut alla sina spröda blommor i år, men jag var påpasslig och hann få några bilder innan vädret stoppade blomningen. Som tur är kan man gott njuta av det lilafärgade bladverket hela sommaren, men visst är blommorna undersköna de också.

Naturens makt och skönhet

Det är kallt. Det är blåsigt. Det är lite snö på marken. Men oj, vad det kan vara vackert ändå! Vi tog bilen ut till en udde i Karleby skärgård och såg mäktiga vyer. Vågorna piskades vita mot stenar och grund. Solen fullkomligen vräkte sin lyskraft bakom snötyngda moln. Mäktigt, vackert men isande kallt! Tacka vet jag bilens värme.

Tid till tidskrifter

Jag måste nog medge att jag sällan läser veckotidningar numera. Det känns som om det räcker med dagstidningen och böcker vid sidan om de obligatoriska möteshandlingarna.

Två inhemska tidskrifter vill jag dock slå ett slag för. De utkommer ungefär en gång i månaden, alltså riktigt lagom. Båda utges i Vasatrakten, men innehåller intressanta artiklar från både när och fjärran. Jag hänvisar till Kuriren och den ganska nya EstElle. I den senare läser jag ALLT (utom reklamen) och yvs över oss finlandssvenskar. Vad vi kan! Tänk bara på livstilsprogrammet Strömsö på TV!

Jag brukar inte tycka om att själv figurera på bild i tidningar, men den senaste är jag lite stolt över. Det finska seniordansförbundet ger ut en tidning som också det svenska förbundets medlemmar fick sig tillsänt och där finns bland annat en hel del bilder från den internationella seniordanskongressen i Tammerfors. På en liten bild ståtar en färggrann och glad Kronjuvel i dansens virvlar tillsammans med en lika glad och hjärtegod vän från Sverige.

Färg och form på Arabiastranden

Jag kunde upplysa sonen om att det var gäss, men vilken sort måste nog jägarsonen hjälpa till med

Fysikerfröet och jag tog en kall morgonpromenad på Arabiastranden under mitt besök i huvudstaden. Vi diskuterade lite arkitektur för det mesta är nybyggt. Ett inlägg som sonen kom med rörde sig om de små utbuktningar som fanns på en hel del hus. Jag vill sällan vara svarslös och brukar fantisera ihop svar om jag inte vet så jag föreslog att kanske man vill skapa mer kvadratmetrar och låter övervåningen svälla ut över trottoaren. I vissa fall kunde det bero på utsikten över havsviken. Så många som möjligt ska få njuta av vattnet.


 






Ett våningshus tilltalar mig speciellt för sitt färgspråk. Man har fått ihop en kombination som stimulerar mitt färgsinne så jag gott kunde tänka mig att sticka en tröja med just de färgerna - om de hittas.

Bilden gör inte färgerna rättvisa, det är brunt, senapsgult, ljusrosalila och en namnlös grön färg

Man har annars också satsat på konst. Ett helt vardagsrum hittas på utsidan och utsmyckningar på väggar.

mosaikmönster

 Att då och då besöka Majstranden/Arabiastranden skänker mig njutning varje gång. Det är närheten till vatten, men ändå bara 20 minuter med spårvagn in till centrum. Själva huset där sonen habiterar är dessutom fyllt av svenskspråkiga studerande från hela Ankdammen. Det är lätt att inleda samtal med ungdomarna, speciellt om man har nått tantåldern och vågar bjuda på sig själv samt eventuellt göra bort sig.

Små gulliga dagisbarn tog också en promenad

Första snön

Så var det dags igen. Suck! Alltid blir man lika överraskad fastän man har tillgång till all världens väderrapporter, både Foreca och yr.no. Visst är det vackert, men det är så långt till mars och vårsolens glitter. Jag längtar redan.

Plus i alla fall att morötterna är i tryggt förvar i källaren. Jo, jag hade lite koll på väderprognoserna.

Plus också för blomsterlökarna som hittat ner i rabatten.

Stort plus för fönstertvätten på utsidan som avklarades i måndags.

Egentligen är väl det mesta ganska bra? Man måste bara anpassa sig.

Morotsskörd

Eftersom vädergubbarna lovar kallare väder och plikten kallar mig till möte i huvudstaden ansåg jag det vara på sin plats att skörda morötterna. Och se, det var en fröjd för ögat att knycka upp de orange-, gul-, vit- och lilafärgade rotfrukterna. För en gångs skull hade jag haft tur och lyckats undvika morotsflugans larver.

Sen satt jag och putsade och sorterade mina morötter, inte enligt färg den här gången, utan storlek. Det var stora morötter, mindre morötter och bembölingar. De sistnämnda blev genast tvättade för att inom en snar framtid bli soppa. De övriga hamnade i plastämbar (jo, jag vet, tycker inte om plast, men det lär vara bra för lagom fuktighet) för att sen bli nerhissade i källaren. Trälock placerades över för att hindra alltför mycket fukt. Detta har jag inte kommit på själv utan lärt mig på en utav de otaliga trädgårdsodlingskurser jag haft nöjet att delta i.

Genusforskning

Under min studietid på det glada 70-80-talet fanns det ingen genusforskning. Det var bara språk och dialekter som medförde prat om genus. Feminister fanns det nog.

I min egen dialekt finns tre genus (han-hon-he) precis som i tyskan och ofta överensstämmer de som till exempel die Sonne - hon de solen.

För finskspråkiga som ska lära sig svenska samt för de som har karleby- eller nedervetildialekten som sitt modersmål innebär det vissa svårigheter med en och ett eftersom de förstnämnda inte använder obestämd artikel och de senare nämnda bara talar om ein.

Följande illustration vet jag inte vilkendera språkgrupp har påverkat, men skylten står så blå och grann i Havsparken i Karleby. Det lär nog inte bli några problem för det märks nog om vägen är skottad eller inte när vintern kommer. Men lite kul är det för en språkintresserad.

Gör om mig!

En liten uppsnyggning och förändring till det bättre är aldrig fel. Nu sist gällde det min ginnalalönn som står utanför köksfönstret. Det är fråga om en liten rysk lönnart som inte blir så stor. Nu tyckte jag det fanns några långa spretiga kvistar som kunde kortas in. Jag var för lat för att hämta ett längre verktyg utan bad maken böja ner kvistarna en aning och så kapade jag. Det gick riktigt bra tills kvisthållarens fot plötsligt sjönk tio centimeter ner i jorden med den påföljd att en gren fläktes en aning. Jag har gått Första hjälpkurs I och vi åtgärdade med silvertejp. Få nu se om det hjälper. Annars blir det tvångsamputering i vår.

Före

Efter

Bärsäsongen avslutad

Egentligen gör det inte så mycket fastän också bagaren haft lång semester för frysarna börjar vara proppfulla av bär. Sist ute var tranbären. Nu finns mer än femtio små minipåsar infrysta för vinterns behov.

Denna höst hittade vi mest tranbär i närheten av sommarstugan, men igår besökte vi vårt smultronställe när det gäller tranbär som finns lite längre bort. Man måste promenera en liten bit över stock och sten för att komma till denna plats, men väl framme får man njuta av naturens lugn och hackspettens knack-knack-knack. Vi skrapade ihop tre liter och nöjde oss med det. Stärkta till själen blev vi på köpet.

Björk och sten i symbios

Tranbär i varmare väder 2013

Frusna tranbär anno 2012

Höstlov

Äntligen har trädgårdsmästaren återkommit till jobbet från sitt höstlov. Hen hade till och med drängen med sig. I ett huj tömdes den äldsta komposten i dahlia-/vårlöksrabatten. Kompost mitt emellan hivades vidare i den tomma kompostburen tillsammans med det som togs ur värmekompostorn. Resultatet blev en ny komposthög som kan användas nästa år. Snyggt och fint!

Lökkorgarna fick krypa ner i rabatten tillsammans med kompost och äggskal. Blomlökarna visade sig inte från sin bästa sida i våras, men jag ska ge dem en chans till.

I samma veva städades redskapsskjulet och lilla plastväxthuset fick flytta in under tak. Allt blev en fröjd för ögat.

Jag älskar vatten i trädgården, men vet att jag inte klarar av att anlägga en snygg damm (utan synliga plastkanter), ej heller sköta om den så den ser snygg ut (vi bor nästan i skogen och har både barr och löv som dräller omkring), alltså nöjer jag mig med vattenbad för fåglar. Men idag hade jag vattenfall ...

Mormorskofta

Jag kommer aldrig att bli mormor, men en kofta av mormorsrutor har jag förärat mig. Den har varit klar en tid, men eftersom det varit så varmt i höst har jag ännu inte hunnit använda den. Finn fem fel lyckas nog och speciellt ett fel som harmar mig, men jag orkar inte rätta till det - och jag säger inte vad det är. Kanske nån listar ut det.

Om nån är intresserad att tillverka en likadan finns mönstret på Drops design och hittas lätt då man söker på "mormorsrutor". Jag använde dubbeltråd av Sandnes Sisu.

Kontraster

Under min höstliga fotopromenad träffade jag på en skolelev som också kom med kameran i handen. "Jaha", sa jag, "du är ute i samma ärende". "Neej, jag tror inte det", blev gossens svar, "jag söker motsatser".

Det fick mig att fundera och meditera över kontraster. Man hittar dem lätt i naturen bara man har tillräckligt med fantasi. Jag bläddrade lite bland mina höstbilder och hittade följande:

silvergråa barr mot gulröda blad

gult träd och grönt träd

hjärtbergenian borde vara grön, men torkan (eller sur jord) har färgat vissa blad röda

Död gren - levande gren

Storebror - lillebror, tall - lärkträd

Vikt var det här!

Som system-Fia har jag förstås mitt eget speciella vikningssystem för mina trosor. Och - jag har lärt mig vikningen av en MAN i ett KOMEDIprogram på TV som jag en gång råkade ramla in på. Tala om sammanträffanden!

Alltså viker jag in grenen på mina trosor och rullar ihop till en korv (!). Det blir snyggt och prydligt och mindre utrymmeskrävande.

Höstfärger

Det var en så ljuvlig dag igår att jag beslöt att gå ut och promenera med kameran i högsta hugg. Jag är ingen vän av hösten, men färgerna kan jag inte undgå att älska eftersom jag passar i höstens nyanser (har testat mig för länge länge sen).

48 bilder laddade jag ner till datorn, men några filer fick spunk. Visst räcker det ändå till många blogginlägg så titta och njut av naturens underverk.